2 veckor sedan - Smärtproblematik

Igår var det precis 2 veckor sedan jag opererade högerhanden. Jag tycker tiden både har gått fort och sakta på samma gång. Det beror nog lite på beroende på vad man tänker på. Sen har det varit väldigt konstigt att handen i stort sett bara har blivit sämre för varje dag, istället för bättre under den här tiden. Så dem här 2 veckorna som har varit har inte varit särskilt roliga. Sen har det också gått precis en vecka sedan jag blev inlagd här på ortopedavdelningen. Det tycker jag också har gått både fort och sakta på något sett. I mitt tidigare inlägg berättade jag lite om hur helgen har varit. Kort och gott kan man väl säga att den har varit väldigt jobbig. Den har inte varit den bästa alltså.. Ni kan läsa mer om just det här. Jag var rätt nervös inför gårdagens läkarrond, eftersom jag innan helgen fick höra att de trodde att jag skulle kunna åka hem redan som igår (måndag). Men det var nog också innan dem fick höra hur jobbig min helg smärt mässigt hade varit. Det var ju till och med så att dem inte ens ville försöka trappa ner smärtpumpen i söndags som vi hade pratat om innan helgen, men det var pga min värk. Så det fanns inte alls med på min karta hur det skulle gå till, hur jag skulle kunna komma hem med tanke på att jag hade/har så himla ont. Sen vill jag ju såklart inget hellre än att komma hem och härifrån. För vem vill ligga inlagd på sjukhus? Inte jag i alla fall. Jag vill inget hellre än att komma hem till mitt eget hem, min egen säng, mina egna saker och kläder (hemmamiljö), min egna mat och såklart få komma hem till Harry. Min lilla älskling. Det känns som en evighet sedan jag träffade honom nu, men det känns ändå skönt att veta att han har det bra där han är. Men det är ändå inte roligt, och absolut inget jag vill igen. För det går långt innan jag går med på att bli inlagd, och det vet ni som känner mig. Då är det jobbigt. Men snart hoppas jag på att jag ska få komma hem i alla fall. Det gäller bara att vi ska komma fram till en bra och fungerande plan så vi också ska få det att fingera hemma. För många är det väldigt svårt att förstå min smärta. Det handlar inte bara om folk i allmänhet, utan det är ett flertalet läkare, sköterskor osv med. Jag vet inte varför, men det är väl oförståelse. Men det är precis som att vissa inte ens vill ta till sig det heller. Vill förstå. Antingen träffar dem inte på det särskilt ofta, eller så är dem så inne i att det oftast går väldigt bra smärt mässigt efter olika typer av operationer. Att de inte möter så många personer som har riktig smärtproblematik (förutom dem på smärtmottagningen såklart). Sen gör det väl det hela inte enklare heller att jag inte är den typen av person som ställer mig och gallskriker och syns mest när det är jobbigt. För alla visar vi ju smärta på olika sätt. Men jag tror i alla fall att jag snarare blir tvärt om. Tyst, hängig, lättirriterad, frustrerad och försöker bara ta mig igenom det onda så gott jag kan. Speciellt när smärttopparna kommer. Men tillslut så brister det ju även för mig, för alla. Jag kan tänka mig att många "bara" tänker att det trots allt är en hand, och att det inte är så farligt. Men visst, för en "frisk" person som varken har reumatiskt (ledsjukdom) eller en stor smärtproblematik i grunden kanske det "bara" hade varit en hand och lite "vanlig" operationssmärta som successivt går över med tiden. Men så fort man hamnar utanför den där klassiska boxen så blir det problem. Det var ju tydligt vid mitt första besök förra måndagen då jag ringde in hit på ortopedmottagningen för att jag inte klarade av värken längre. Det blir precis som att dem då inte vet vad dem ska göra.

Och just därför är dem på Smärtmottagningen min räddning i allt det här! De är min hjältar och änglar i allt det här, och jag kan inte tacka dem nog för all hjälp och förståelse de ger mig!

Jag berättar om gårdagens läkarrond i ett eget inlägg. Uppdateringar kommer också allt eftersom orken är där.

 

Gillar

Kommentarer

Anita Swensson,
Jättebra skrivit och du är verkligen en kämpe. Stor kram till Dig.
elinhellgren.se
Elin Hellgren
,
Tack så mycket! Stor kram till dig med!
Anita Swensson
IP: 82.99.3.229