Words - Mer kan man inte göra

Det finns mycket man kan säga och göra, men oavsett vad någon säger eller gör så måste man vilja det själv. Finna motivationen. Men kom ihåg, du är aldrig ensam och du kan ALLT bara du ger dig tusan på det. 🤍

Gillar

Kommentarer

Miriam Bryant - Inte nu heller

Hej bästa ni!

Då var det lördag. Den 29/2 för att vara mer exakt. Det är en dag jag har längtat väldigt länge efter. Ikväll skulle vi nämligen ha gått hela familjen och sett på Miriam Bryants konsert här på konserthuset i Gävle. Men med tanke på omständigheterna så kan vi inte gå, och det är inte heller första gången jag har behövt avboka att få se henne live. Däremot är det första gången jag har behövt avboka det pga att det inte är ”mitt fel” utan att det beror på någon annan.
Det är säkert därför det också känns så extremt surt, eftersom det är något jag har längtat efter länge att få gå på också blir det ytterligare en gång inte av. För vi beställde ju biljetterna redan i höstas, direkt då när dem släpptes.

Därför blir jag ännu en gång så frustrerad på situationen att den är som den är. Annars reagerar jag faktiskt inte så mycket alls, eftersom det inte finns så mycket egentligen att säga.
Men det är bara så typiskt att jag ska behöva missa det ännu en gång pga att jag inte mår bra, och för att det som sagt är pga någon annans handling. För jag kan ju inte direkt göra någonting åt det, och det är både jag och hela min familj som får ta konsekvenserna eller smällen. Hur man nu vill uttrycka det. Det känns extremt tråkigt i alla fall.

Miriam är verkligen grym på att sjunga och jag hade verkligen sett fram emot att få se henne live, eftersom jag har velat göra det så länge. För jag tycker hon är väldigt bra och gör bra musik. Det känns i alla fall väldigt surt att det blev som det blev. Men hoppas ni som får se henne i alla fall får en trevlig och bra kväll.

Gillar

Kommentarer

Gårdagen - Första dagen hemma efter utskrivningen

Gokväll fina ni!

Igår hade jag min första dag hemma efter att ha varit inlagd på sjukhuset, samt haft en kortare permission från i måndags till i onsdags. Sen var det i onsdags som jag blev helt utskriven och fri efter att ha varit inlagd under hela 28 dagar (!!). Helt sjukt egentligen att det blev så många dagar som det blev. Det hade nog ingen kunnat gissa på, att det skulle bli en sådan lång inläggning som det faktiskt blev.

Men det känns i alla fall väldigt skönt att jag nu kommit dit så jag kan vara hemma och utskriven därifrån, trots att det fortfarande är väldigt jobbigt. Gårdagen tycker jag överlag gick bra, bortsett från att jag tycker det är väldigt jobbigt att bli så pass påverkad av de smärtstillande medicinerna jag behöver ta för att kunna vara hemma.

Sen är det jobbigt att försöka få till en bra rutin med allt, för läget ser så annorlunda ut nu jämför med förut, innan allt det här hände eftersom jag är så mycket sämre nu. Sen tar det såklart lite tid att komma in i nya rutiner och prova sig fram kring hur vi vill ha det med allt, och se vad som fungerar bäst. Men visst är det frustrerande, även om det går bättre och bättre. Men då syftar jag mest på rutinerna kring alla mediciner och förflyttningarna, samt hur vi på bästa sätt ska ha koll på allt och få till förflyttningarna så bra och säkra som möjliga.

För det var som jag skrev, man kan lugnt säga att det har blivit stora förändringar. Förändringar som känns helst jäkla sjuka och är väldigt frustrerande att det ens hände med tanke på konsekvenserna som blev efter klämolyckan. Samtidigt som jag känner mig alldeles tom och saknar ord kring hela grejen. För man vet faktiskt inte vad man ska säga. Men vi kämpar på, mer kan man inte göra. Jag har haft sådan tur att pappa har varit med mig allra mesta tiden nu när det varit så jobbigt och sedan jag kom hem. Så det har känts väldigt bra. Vi är ett bra team tillsammans, så det är jag väldigt glad och tacksam över!

Men tillbaka till hur det har gått sedan jag kom hem så sa jag i början att dagen igår ändå kändes helt okej. Att det gick bra med tanke på allt och omständigheterna. Däremot framåt kvällen blev det jobbigare. Jag fick inte ner värken i foten. Den bara ökade och ville inte ge med sig, så där var det rätt tufft ett tag. För det kändes som att vi testade allt vi kunde komma på, men tillslut närmare midnatt så fick vi det att lägga sig skapligt i alla fall så jag tillslut kunde somna. Så det var ändå skönt!

Jag vet inte om det är så, men jag misstänker att det kan bero på att jag kanske satt uppe i rullstolen lite för länge där runt sena eftermiddagen och kring middagstid. Det kanske bara blev för mycket helt enkelt, och när det väl startat igång så är det svårt att få stopp på det.

För jag var bl.a. med och satt uppe och lagade mat med pappa tills Anna och mamma kom hem. Sen innan det så hade vi halvsuttit uppe ute i hallen där jag har som en divandel/soffa som man kan halvt ligga på, så där satt vi en stund, samt att jag också gjorde några få träningsövningar. Alltså inget jätte ansträngande, men ändå någonting. Eftersom jag verkligen inte vill förlora mer muskler än nödvändigt. Det räcker med det som redan på den här tiden har försvunnit och blivit mindre. Vilket som så är det bara en teori från min sida, sen vet jag inte om det gjorde att kvällen blev så jobbig, men jag tror absolut att det bidrog till att jag hade mer ont under kvällen. Satt så såg min första dag som utskriven och helt ”sjukhusfri” hemma ut.

Gillar

Kommentarer