Äntligen blev det hemgång

Hej igen såhär på kvällskvisten!
Nu har jag fått varit hemma i några timmar, utskriven efter över en veckas sjukhusvistelse. Imorse visste jag inte säkert om jag skulle få komma hem, och lite tveksam var jag också på om jag skulle bli det eftersom det var några saker som gjorde mig lite fundersam på om de skulle skicka hem mig. Mest pga att jag hade började fått mer och mer ont i vänster sida över njuren.
Det började mest som ett obehag några timmar efter att dem hade dragit stentet igår, men så under kvällen började jag tycka det kändes mer och mer konstigt, och obehagligt på något sätt. Nästan så det kändes som att jag skulle vara tjock och svullen inombords i sidan.

Det som var lite läskigt var att sen senare under kvällen började det där obehaget gå lite mer mot att det gjorde ont, och det var även kvar imorse när jag vaknade och blev värre under morgonen. Det som också var lite läskigt där imorse var att jag började kissa blod, och det var då mina tveksamheter kring om jag verkligen skulle bli utskriven idag kom mer och mer. Det kändes lite konstigt att jag skulle börja kissa blod såhär lång tid efter som det ändå var efter själva stentdragningen.

Vilket som så kom ju en läkaren och två sköterskor in på ronden på förmiddagen. Vi pratade lite om hur det var nu, varför jag mår som jag gör och hur man kunde förvänta sig att jag ska må nu efter en sån här pass allvarlig infektion som jag ändå varit med om.
Läkaren sa då att det där med värken över njuren troligtvis beror på att stentet säkert hade hunnit vuxit fast lite i slemhinnorna och när dem då drog ut den så rispa man väl upp som ett litet sår eller vad man ska kalla det, och att de gjorde att jag fått ont/obehag samt kissat blod. För han sa att det i vanliga fall inte brukar kännas att dra ut ett sånt där stent bortsett ifrån att det är obehagligt att ta ut det såklart, men det ska inte göra ont. Fast det gjorde det på mig, så därför tydde det bara mer på att den måste ha suttit lite fast. Så efter han förklarade det så tyckte jag det kändes det lite lugnare. Det är skönt när man får en förklaring på saker. Sen pratade vi om lite fler saker också, samt att jag fick veta att jag skulle få komma hem.

Det var med lite blandade känslor, men framförallt kändes det såklart väldig skönt att jag äntligen skulle få komma hem. Få komma hem efter en riktigt läskig vecka. Sen börjar det komma över mig mer och mer att det här var en betydligt allvarligare infektion än vad jag trodde jag hade drabbats av. Ärligt talat vet vi inte hur det hade gått om jag bara hade kommit in lite senare än vad jag gjorde till akuten den natten, och jag vet inte om jag riktigt vågar tänka den tanken heller.

Men nu är jag i alla fall hemma, och ärligt talat så känns det lite overkligt. Men också väldigt skönt såklart! Jag känner att jag börjar landa mer och mer i att ha kommit hem. Men det känns att det har varit en tuff och påfrestande dag energimässigt med att resa hem och ha kommit hem. Det är helt annat än att vara isolerad i ett sjukhusrum kan jag lova.

Jag fick middag med farmor och farfar idag. Det var så mysigt att få sitta och äta med dem idag. En sak som var lite komiskt var att farmor hade lagat en rätt som hon alltid gjorde till mig när jag var mindre och hade varit inne och fått kortisonsprutor under narkos. Då lagade hon alltid kalops som vi fick till middag sen när vi kom hem, och det hade hon även lagat idag. Men hon hade inte kommit på att hon lagade just den rätten förrän vi satt och pratade om vad hon höll på och lagade för mat. Så det var lite komiskt. Sen hade hon även gjort en äppelpaj, och ni kan nog inte ana vad gott det var att få äta "vanlig" mat istället för sjukhusmaten.

Men nu är jag i alla fall hemma igen, och det känns riktigt skönt!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229