Besöket hos reumatologen

I torsdags var jag till min reumatolog på ett läkarbesök. Sist jag träffade min läkare var precis innan han gick på semester och nu var han tillbaka efter den. Jag bokade tiden för jag behövde lite kortisonsprutor, men han ville även ha ett läkarbesök för att prata och utvärdera medicinen jag har. Alltså Otezlan, bromsmedicinen. För nu var det ett tag sen jag hade ett läkarbesök där vi gjorde det.

Vi började med att prata lite om hur det var nu och har varit under sommaren, hur lederna känns och hur det är allmänt. Just nu tycker inte jag det är bra. Jag har ofta ont i kroppen mer eller mindre och det är alltid någonstans som det värker och gör mer ont. Sen är jag snudd på alltid trött och orkar inte göra så mycket, samt att det känns som att jag har en sjukdomskänsla/inflammationskänsla i kroppen nästan hela tiden. Den ska inte vara där, inte om inte medicinen fungerar.

Därefter pratade vi en hel del om olika mediciner jag tagit, och där kan listan bli lång. Men när vi pratade om dem jag inte tagit så var inte listan direkt lika lång. Det känns lite tråkigt och på något vis lite hopplöst för ledtrådarna börjar sina. Det vi nu kom överens om var att jag först och främst ska göra en ny magnetkameraundersökning på min nacke. Sist jag gjorde det var snart 3 år sedan, så han tyckte det var dags för en ny nu eftersom jag har så mycket besvär ifrån bl.a. just nacken. Så det känns bra. För det var en sak jag ville få göra.

Sen är det beroende på vad den röntgen visar som säger lite om vilket spår vi ska ta härnäst. Alltså vilken typ av medicin vi ska testa. Om det är så att Dens axis kotan/toppen (en kota/spets på en kota bland den högsta kotan i nacken) uppe i nacken har blivit mer angripen och avskavd så tyder det mer på att jag har RA, eftersom RA angriper skelettet. Och då ska vi troligen börja med en medicin som precis blivit godkänd här i Sverige (tror Europa med), eller prova någon av dem jag redan haft och se om det kan hjälpa bättre vid ett andra försöka.

Men om vi säger att det inte har blivit någon direkt förändring på den kotan så ska vi nog försöka söka license på ett läkemedel från USA som inte blivit godkänt här i Europa än. Men det känns lite läskigt. Men å andra sidan har jag inte riktigt något val heller, för jag har ju egentligen inte direkt något att förlora på det heller. För tänk om det skulle fungera (!). Så vi får se sen vilken väg vi ska ta.

Sen tycker jag det är synd att jag redan har fått behöva testa så många mediciner. Att man ska behöva göra det redan i min ålder. Men jag är också grymt tacksam över att jag lever i Sverige och har fått chansen att få testa alla dem jag testat. För det är inte några billiga behandlingar vi pratar om. Så ett stort tack för det!

Så för tillfället återstår bara väntan till att jag ska få göra magnetkameraundersökningen och sedan få svar på vad den visar. Det kommer bli grymt intressant sen att få veta vad svaret blir, och sen få reda på vilken av vägarna min läkaren tycker vi ska ta. Så det återstår att se.

Sen skulle min läkare prata med en neurolog angående min bålstabilitet och mina skakningar. För det har ändå gått ett och ett halvt år sedan allt hände och sen dess har det varit såhär mer eller mindre. Visst är det lite bättre än precis i början, men det är mycket för att jag blivit starkare i musklerna typ som i benen och armarna. Men det är inte bra.

Det var nog det vi mest pratade om, och att vi ska sträva efter att jag ska kunna sänka mina smärtmediciner så småningom. Men vi kanske måste ta upp det här angående ryggmärgsstimulator för att döva nervsmärtan ner i benet igen först. Men förut när vi diskuterade det med smärtläkaren så ville de först att mitt skelett skulle bli starkare. Så vi får se hur det blir när behandlingen för skelettet är klart. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva vänta så länge heller.

Först är det i alla fall tummen som ska lagas och sen är det tårna på högerfoten som ska diskuteras med min ortoped. Eftersom jag har så ont i dem. Så vi får se. Men det är lite saker att få ordning på först.

Sen fick jag ju också fyra kortisonsprutor i torsdags. En i vardera långfinger, en i höger knä och en i vänster axel. Det var inte skönt, men nu några dagar senare så börjar det kännas lite bättre i alla fall. Och det är skönt. Men den här gången var lederna svullen, vilket dem nästan aldrig brukar vara fast jag har jätteont. Jag har inte den klassiska typen av reumatism där lederna blir jättesvullen. Men nu kunde man se att dem var det. Så det är bara ett till bevis på att medicinen inte hjälper så bra längre. Därför blir det nog bra att få byta den.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229