Besöket på Smärtmottagningen efter permissionen

Igår (måndag) var jag till Smärtmottagningen för ett läkarbesök med min smärtsjuksköterska och smärtläkare. Sen fick jag också akupunktur. Besöket gick bra. Jag var dit av två anledningar kan man säga förutom akupunkturen. Vi skulle prata om allt som hänt, förändringarna med medicinerna och hur planen framöver ser ut. Sen skulle dem även ta bort långtids pvk:n (infart/hållbarare kanyl) som jag hade kvar i överarmen ifall jag hade blivit tvungen att åka in på sjukhuset igen i helgen när jag hade permission. För det var den jag fick medicinen från smärtpumpen via.

Långtids pvk:n blev en stor räddning för mig i och med att jag nästan var inlagd dubbel tid än vad vi först trodde det skulle bli. Om man räknar bort permissionen och bara alla dagar jag var på sjukhuset, för det blev ändå 11 dagar. Först trodde vi det var 5-7 dagar, men det blev lite längre om man säger så.
Medicinen jag fick i smärtpumpen (Ketanest) är väldigt kärl-retande, samt att dem blir väldigt sköra av den medicinen. Därav att dem valde att skicka en remiss så jag fick en sådan isatt på en gång. Så det var verkligen bra och tur, för annars hade det inte gått i längden. Inte många dagar i alla fall. Ni kan se här nedanför hur den såg ut när den satt i, samt ser ut efter att dem hade tagit ut den ur armen på mig.



Vi pratade också om medicinerna, för jag fick bl.a. Diklofenak (NSAID preparat/antiinflammatorisk medicin) insatt någon dag efter att jag blev inskriven på sjukhuset. Så den har jag tagit 3 ggr om dagen sen dess. Grejen är den att min mage är jätte känslig när det gäller just sådan typ av medicin sen jag åt det konstant morgon och kväll under en 10 års period när jag var mindre. Så då har jag bara kunnat äta det under kortare perioder vid "nödfall", så den här gången har vi bara hållit tummarna över att magen ska klara det så länge som möjligt.
Men så i helgen började jag såklart få ont, så då valde min smärtläkare igår (måndag) att byta sort till en medicin som heter Arcoxia istället. Den tar man bara 1 ggr dagligen, vilket är bra eftersom det är 2 tabletter färre än med den andra sorten.
Sen ville han också att jag skulle öka på Esomeprazol som jag äter för magen (för att skydda magen). Jag hoppas bara jag inte får konstigt med synen den här gången, för förut när jag höjde den från 20mg till 40mg så fick jag det. Därför ville han nu "bara" höja till 30mg, så jag håller tummarna att det ska fungera eller hjälpa så det går bättre.

Tidigare har jag blivit lite "varnad" eller vad jag ska kalla det för att ta NSAID preparat/antiinflammatoriskt typ av medicin, eftersom jag också äter hjärtmedicin pga hög grundpuls och blodtryck. De ska tydligen inte fungera bra ihop. Jag tror det gör att hjärtmedicinen fungerar sämre. Men enligt min smärtläkare skulle det gå bra ändå, för det var inte en så hög dos och sen är ju tanken att jag ska ta bort dem när handen gör mindre ont. Därför hoppas jag nu det ska bli ännu bättre fort så jag kan sluta med den.

Jag fick den medicinen (NSAID) i förhoppning om att minska svullnaden och troligtvis inflammationen i handen, för svullnaden gör att det trycker på nerverna och jag får mer ont. Eftersom det är en nervsmärta jag har. Sen vet man inte i vilken utsträckning eller vilken form av nervsmärta det är. Det kommer visa sig lite mer med tiden, men förhoppningsvis är det övergående. Jag hoppas bara på att det är det och inte någonting som är en permanent nervskada.
Största tecknet på att det är en nervsmärta är att morfin inte hjälper och smärtpumpen gjorde det. Precis som det har varit. Sen blev värken också ännu lite mer lindrad när jag fick börja med Diklofenak och bedövningsplåstren.



Sen började vi prata om att jag har haft jätteont i urinblåsan (kändes/känns det som) sen i söndags och svider när jag kissar. Så jag berättade det för min läkare och både han och min smärtsjuksköterska blev helt att jag bara MÅSTE kolla upp det med hälsocentralen imorgon (alltså som idag, tisdag). Eftersom det kan vara urinvägsinfektion, och om det skulle vara det så måste jag ju behandlas för det.
För om jag inte blir det och jag har det så kan det ju gå upp i njurarna, och det är inte bra. Så bättre att vara på säkra sidan med att kolla en gång för mycket än en gång för lite, speciellt med tanke på allt som varit och med min sjukdomsbakgrund.
Fortsättning följer om det i ett annat inlägg. Om min dag idag tisdag..



Sen var det två saker till vi pratade om, och det var mitt knä och planen kring rehabilitering/träning. Mitt högerknä började jag få ont i förra veckan, tror det var i torsdags. Knät kändes varmt och var/blev betydligt svagare fort, så då var min första tanke att en inflammation var på gång.
Sen gjorde det de inte bättre att jag i helgen råkade tappa balsen lite och vrida till knät lite lätt, och sen dess har jag knappt kunnat stödja på det. Ytterst lite. Så då sa min smärtsjuksköterska att om det inte är stor skillnad och mycket bättre till imorgon (onsdag), så tyckte hon absolut att jag skulle höra av mig till reumatologen för en koll.

Rehabiliteringen/träningen pratade vi om eftersom det är en jätteviktig del i mitt fall, och dem på smärt har pratat om att det nog vore bra med en intensivare period med träningshjälp igen. Och då med bättre grundförutsättningar såklart. Bättre än vad jag hade sist för två vårar sedan. För då hann jag både bryta foten och vrida knät under den tiden, och knät blev även tvunget att opereras. Så den "omgången" gjorde det inte bättre direkt pga mina förutsättningar och olyckorna som inträffade.
Vi har diskuterat en sån här "träningsperiod" vid ett flertalet tillfällen tidigare. För det har ofta inte varit läge eller så har jag inte varit så motiverad. Mest eftersom det i stort sett jämnt har varit någonting annat som hänt eller händer. Sen lär man vara "rätt pigg" för att orka med en sån period också, inte vara i sitt sämsta skick om jag säger så. Men det är bara för att man ska få ut så mycket som möjligt utav träningen.
Tanken är då i alla fall att det ska vara på avd.70 i Sandviken (där jag legat inlagd längre perioder vid två tillfällen tidigare). Sen kan man ju lägga upp det på många olika sätt, så det får vi ta när det blir dags. Men troligtvis kan det i så fall bli i höst, för jag ville inte ta det redan nu i vår. Jag känner mig redan trött på sjukhus som det är.



Det blev ett långt inlägg den här gången, och då var det här ändå det "viktigaste" vi pratade om. Men jag hoppas ni inte tycker det blev för jobbigt att läsa eller att hänga med i det jag skriver. Annars om ni skulle ha några funderingar är det bara att fråga.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229