Bollnäs sjukhus- Operation av njurstenar

Hejsan!
Hoppas ni alla hade en bra gårdag. Min dag va rätt tuff, därav att det inte kom ut något inlägg igår. Min gårdag blev en betydligt jobbigare dag än vad jag trodde det skulle bli. Sen visste jag nog inte riktigt vad jag skulle föreställa mig heller, men nog var det inte det här. Jag pratade lite kort med en utav smärtsköterskorna på smärt igår och hon tyckte inte det var nå konstigt alls. Inte med tanke på min smärtproblematik, så det var ändå skönt att höra. För jag började nästan fundera om någonting var fel, om man verkligen kan ha så ont.

Men nu tillbaka till det jag skulle berätta om, operationsdagen:
Först när vi (jag & Elin) kom dit så var vi lite tidig. Vi skulle vara där till kl.10 men var kanske där till kl.09:15. Men hellre lite tidig än sen, så vi satt i väntrummet en stund och pratade innan dem ropade upp mig och vi fick komma in.

Först fick jag komma in i ett omklädningsrum för att byta om till sjukhuskläder, sen efter det fick jag komma in i ett eget rum där jag fick vara tills det var dags att rullas in på operation. Väl där inne fick jag ligga i en smal sjukhussäng. Det var nog en utav dem smalaste sängarna jag legat på, men det gick bra. Sen var det lite småfix inför att jag skulle in på operation.
Sköterskan skulle sätta en kanyl/infart i armvecket, hon frågade lite frågor om mina mediciner och allergier, förklarade ingreppet lite kort och därefter kom även läkaren som skulle utföra ingreppet in och pratade. Men allting flöt på väldigt smidigt. Sen strax därefter att vi var klara med alla förberedelser så kom det en kvinna från operation som sa att det nu var dags. Hon kom för att hämta mig. Så då fick jag säga hejdå till Elin och sköterskan, och jag rullades iväg mot operationssalen.

Väl där inne kopplade dem upp mig till deras apparater som blodtrycksmätare och EKG m.m. Även där inne gick allt rätt smidigt. Jag hade ju varit med om det här ett x antal gånger innan som jag inte kan räkna, så jag visste precis hur allting gick till. Sen strax efter det var klart var det dags att somna. Själva sövningen gick rätt bra. Jag fick lite smått panik där precis innan jag somnade och allt bara snurrade, men det gick ändå bra.
När jag sedan vaknade efter att ingreppet var färdigt så vaknade jag inne i operationssalen. Det brukar jag däremot inte göra, inget jag har minne ifrån i alla fall förutom kanske en gång tidigare.När jag vaknade hade fortfarande tuben i halsen kvar, den som man har för att kunna andas under sövningen (som ett plaströr i halsen), men den drog dem ur rätt fort. Sen hade jag så fruktansvärt ont när jag vaknade. Det kändes som ett stort njurstensanfall som aldrig gick över. Då fick jag lite smärtstillande i dropp som dem kopplade på mig, och därefter blev jag flyttad till uppvaket.

På uppvaket fortsatte jag att ha ont, så då fick jag lite mer smärtstillande. De gick även och hämtade Elin så hon också fick vara hos mig. Det kändes bra att ha henne där. Någon jag kände, för på något sett känner man sig väldigt ensam även fast det finns personal där. Så det var väldigt skönt! Att jag fick ha henne där igår.
Där på uppvaket hade jag det väldigt jobbigt med värken. Det gjorde så ont i sidan bak vid ryggen (precis över den vänstra njuren) och urinblåsan. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Det gjorde så ont, så jag låg med benen vikta och vaggade dem fram och tillbaka kommer jag ihåg. Det gick bara inte att ligga still. Det påminde precis om när jag tidigare har fått njurstensanfall, att det gör så ont så man varken vet om man ska ligga, sitta eller stå. Lika om man kommer kräkas eller om man inte kommer göra det osv.
Vilket som så var jag inte beredd på det. Inte att det skulle vara såhär. Jag hade nog mer tänkt mig att jag skulle vara lite irriterad i urinvägarna eftersom det var där dem gick in, men inte att jag skulle ha ont ända upp i njuren, och på det här viset.

Jag fick i alla fall sen ett till dropp med smärtstillande och det hjälpte faktiskt rätt bra. Men innan den hade börjat verka så satt Elin och masserade mig bak vid ryggen tills jag somnade till lite lätt. Jag var helt slut och hade jättesvårt för att slappna av, så det märktes tydligt när jag äntligen började kunna slappna av och medicinen hade börjat hjälpa. Jag vet inte exakt hur länge jag sov, men en lite stund blev det nog i alla fall, har jag för mig.

Sen var jag på toa för första gången efter ingreppet, och det var ingen rolig historia. Det gjorde så ont så jag satt och grina på toaletten, samtidigt som jag satt och vaggade halvt likblek på toalettstolen fram o tillbaka, samt vagga mellan att behöva kräkas eller inte pga smärtan. Det var en riktigt jobbig känsla. Så ni kan ju bara tänka er vad jag gruvade mig inför att gå på toa sen nästa gången när jag behövde kissa..

Innan jag fick åka hem fick jag träffa läkaren igen som berättade hur det hade gått. Allt hade gått bra. Jag fick t.o.m. med mig en utav stenarna hem (se bild lite längre ner). En annan sten hade dem skickat på analys för att få fram vad det var för typ av njursten jag hade. För det är lite det som styr om och i så fall vad för typ av behandling jag sedan kan få för att minska risken till att bilda njurstenar igen. Men det beror på vad det är för typ av sten. Så det väntar vi svar på nu.

Sen berättade han lite mer om den här stenten som dem hade satte in efter själva "ingreppet". Dubbel J kateter har jag för mig att det hette. Den fick jag för att ledaren mellan njuren och urinblåsan inte ska svälla igen efter att dem har varit där och retat i och med ingreppet. För man vill ju inte att det ska bli stopp där så jag inte kan kissa, för då blir det verkligen problem och akut. Men det som var eller är lite läskigt med det här är att jag ska ta bort den om en vecka, alltså på måndag. Men då måste jag vara vaken, och det mina vänner känns INTE roligt!! För då måste dem in via urinvägarna igen.. Jag kan bara hoppas på att det kommer gå lätt och smidigt, men jag kan inte dölja att jag är rätt nervös inför det.

Men hela gårdagen efter ingreppet tror jag blev en betydliga jobbigare karusell än vad jag både trodde och hade ställt in mig på. Det blev inte som jag trodde. Men jag mådde ändå rätt skapligt när det äntligen blev dags att få åka hem där på eftermiddagen. Det var när vi hade åkt en liten bit som min värk började komma tillbaka allt mer. Jag tror medicinen jag hade fått där höll på att gå ur, vilket resulterade i mer värk igen. Det var inte heller roligt, för hemma hade jag inte så mycket smärtstillande att ta till.
Men jag tog diklofenak på tidiga kvällen och det hjälpte faktiskt efter en stund. Men den hade jag försökt dragit ut på att ta så långt som möjligt eftersom jag gärna ville ha den inför natten. Så innan de hade jag faktiskt tagit en morfintablett jag hade kvar från operation på handen, och den hjälte lite. Så det var ändå tur.

Sen resten under den kvällen blev det extremt lugnt. Jag låg i soffan så still jag bara kunde eftersom varje rörelse bara förvärrade värken. Så jag har varit väldigt orörlig kan man säga efter det här ingreppet. Sen går allt i princip slowmotion för att jag ska klara av det. Men natten till igår (tisdag) klarade jag ändå bra måste jag säga. Jag kunde somna och sov nästan hela natten, så det var skönt! Det var värre med natten till idag (onsdag). För då hade jag ont, samt att jag har börjat fått att det svider så himla mycket i halsen och bränner när jag ligger ner. Så jag har i princip suttit och sovit inatt. Jag tror det är pga diklofenaken, eftersom min mage inte klarar av NSAID-preparat (antiinflammatoriskt) under en längre tid sen jag tog det morgon och kväll under en 10 års period när jag var liten. Det pga det reumatiska tills magen sa ifrån ordentligt.

Så såg i alla fall min måndag ut. Inlägget kommer lite senare än tänkt, eftersom jag sa att ni skulle få det igår. Men ärligt talat fanns det ingen ork alls under gårdagen till att sitta och skriva pga värken och orken. Så ni får det idag istället.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229