Frustrerande situation

Hej fina ni!

De senaste dagarna har varit väldigt tuff och jobbig. Förutom foten och knät så börjar jag bli riktigt frustrerad på den här situationen, samt att jag inte riktigt börjar känna mig som mig själv. Det är både kring allt med Coronaviruset tillsammans med min situation kring framförallt foten och sen även knät. Jag är frustrerad över att foten inte blir något som helst bättre och det har gått HELA 2 MÅNADER (!!?) utan någon förändring. Det känns bara sjukt.

Det som är jobbigt är att ingen vet hur vi ska få det att bli bättre. Jag är typ fast i det här känns det som, och att jag kommer få ha det såhär och vara liggandes i en säng ända tills det här med Corona har lugnat sig.

Jag hade skrivit det här inlägget igår kväll där jag trodde att jag hade publicerat det, men tydligen blev det inte de och allt jag hade skrivit försvann. Men här kommer ett snarlika inlägg.

Just nu ligger jag och vilar lite inför att jag ska åka till sjukhuset. Jag ska efter många om och men få träffa en ortopedläkare för att få kolla foten. Min smärtsjuksköterska kommer också vara med, vilket känns väldigt skönt. Det är knäspecialisten jag ska träffa, så han kommer säkert kolla knät nu på samma gång. Det känns i alla fall himla bra, och att de löste sig så jag får träffa honom trots allt kring coronaviruset. För dem har fixat så jag ska få träffa ortopeden på smärtenheten, vilket gör att jag inte behöver gå igenom hela sjukhuset. Så läkaren kommer dit istället.

Jag ska dit nu efter lunch, så det ska bli spännande att se vad det här besöket kommer ge och vad vi kommer komma fram till. Men hoppas ni får en bra fredag, samt helg så hörs vi vidare. KRAM!

Gillar

Kommentarer

2 månader på datumet

Tänk att det idag den 30/3-20 är 2 månader (på datumet) olyckan på röntgen inträffade. Det har varit mycket som både hänt och inte hänt under den här tiden!

2 månader är en lång tid. Men något jag vet att jag ändå hade önskat var att foten på den här tiden hade blivit bättre än vad den är. Just nu är den inte alls rolig. Jag ringde till ortopeden och fick en tid på torsdag för att kolla både foten och knät. Jag fick en tid till knäspecialisten, samt att sköterskan jag pratade med skrev en notis om att han ska kolla foten med.
Dock är jag lite nojig kring att åka dit med tanke på allt kring Corona, och att jag är i riskgruppen samt blev avrådd av min reumatolog i längsta möjliga mån att inte åka till sjukhuset nu. Samtidigt som jag VERKLIGEN skulle behöva få komma och få foten kollad, för den är inte alls bra som det är nu. Den vill inte bli nå bättre.

Jag tycker det börjar bli mer och mer tydligt att det är någonting som inte står rätt till i den foten. För tänk bara tiden som gått, 2 månader och den ser likadan ut, är jättesvullen och jag måste ha den i högläge hela tiden.

Gillar

Kommentarer

1 månad hemma

Idag är det en månad sedan jag blev utskriven ifrån sjukhuset. Om man tänker datum mässigt. Tiden har gått både fort och sakta om ni frågar mig.
Dagarna har ju vart grymt enformiga och väldigt lik varandra, därav att det inte har hänt jättemycket. Men det är mest pga att jag verkligen inte har mått bra. Jag har haft och har fortfarande väldigt mycket värk, och jag har varit väldigt påverkad av medicinhöjningar jag gjort och fortfarande håller på med. Det har varit framförallt från morgon till ca 14:00-15:00 tiden på eftermiddagen som har varit den jobbigaste tiden på dygnet då jag känt mig mest ”påverkad” innan jag har börjat känt mig skapligt som människa igen. Något jag inte alls gillar.

I grunden är jag lite av en kontrollmänniska, vilket gör att jag tycker det är grymt jobbigt när jag märker att jag inte har 100% koll på vissa saker som jag i vanliga fall har stenkoll på. Så när jag då måste lägga över det på någon annan, då blir det jobbigt. Samtidigt som jag tänker att det är en bra sak att träna för mig, även om jag tycker det är jobbigt.

Men det som mest gör mig lite brydd just nu är varför det inte verkar hända någonting. Alltså jag tycker det står så still med foten just nu, eftersom jag fortfarande är extremt svullen och har väldigt ont i framfoten. Det är ofta så det riktigt glänser på huden av att den är så pass spänd, och jag vet inte hur många gånger jag verkligen tyckte det känts som att det har varit nära att huden ska spricka. Vilket inte är en särskilt skön känsla.

Sen har jag under den här tiden hemma varit på ett fåtal sjukhusbesök, varit ut och suttit i solen kanske 3 gånger och sen varit ut en gång med pappa en sväng med bilen. Annars har jag bara varit hemma.

Sen har det också blivit mer och mer begränsat sen allt det här med Corona viruset och allt kring det. Sen kan jag väl inte säga att jag har märkt av det så mycket trots att jag är i riskgruppen. Men det är mycket eftersom jag inte kan röra mig så mycket mer än hemma. Det hade nog märkt betydligt mer om det var så att allt det här med olyckan på röntgen inte hade hänt.

Det var väl lite kortfattat om min senaste månad som jag har varit hemma. Sen är det ju snart 2 månader sen jag gjorde illa mig, eftersom det var den 30/1-20. Det beror lite på hur man räknar. Men det börjar bli mer och mer påtagligt alltihop. Hela situationen.

Gillar

Kommentarer