Sjukhusdag

Nu var det ett tag sen jag hade en ”riktig” sjukhusdag på sjukhuset med flera besök. Men idag var det en sån dag. Idag var jag på tre saker. Först på förmiddagen var jag på bentäthetsmätning för att kolla skelettet. Det gick bra. Bentäthetsmätning gör man för att kolla bentätheten i skelettet. Alltså kolla hur pass benskör man är.
Apparaten man röntgas i ser precis ut som en jättescanner som man ligger på, och sen är det som en arm som åker fram och tillbaka över en. Den ”scannar” kroppen/skelettet eller vad man ska säga. Allt som allt kanske det besöket tog 30 min, och det gick bra.

Det ska bli spännande att få höra resultatet. Däremot kommer det dröja ca 3 veckor innan jag får något svar på det. Sist jag gjorde den här undersökningen så var det på sommaren 2017 tyckte jag hon sa, så ca 2 år sedan. Det dem ska kolla nu är att se hur pass benskör jag är nu kontra sist samt hur det kommer bli med vidare behandling.
Men en sak jag blev lite fundersam över var att jag hade krympt på längden. Rätt mycket ändå tyckte jag det lät som, för jag har blivit strax under hela 2 centimeter kortare på bara två år. För de mätte mig idag med. Det tycker jag kändes mindre roligt, och fick mig att börja undra lite vad det beror på? Men vi kanske får mer svar på mätningen. Jag hoppas det.

Efter att jag var klar där så var jag och tog prover, samt lämnade en tavla till en utav mina smärtsjuksköterskor på sjukhuset. Hon hade vunnit i lördags på Pink Bubble Party. Hon kunde inte vara där under kvällen så jag tog hand om hennes lotter och kollade om hon vann. Det som var lite roligt var att hon vann en tavla som jag hade ritat motivet på. Det var på event-loggan och som vi hade skänkt till välgörenhetslotteriet. Så den var den tavlan jag gick förbi och lämnade.

Sen efter det mötte jag upp Anna och åt lunch tillsammans med henne och Jessica på Sibylla. Det var trevligt. Jag hade en tid kl.13:30 till min reumatolog så det var ingen idé att åka hem där emellan. Utan då var vi kvar i stan, där i närheten av sjukhuset istället. Så när vi hade ätit klart och suttit där på Sibylla ett tagit så tog vi en promenad i Boulognerskogen i det fina höstvädret. Det var lite kyligt, men det hade ändå blivit lite varmare än när vi först kom till sjukhuset. Så det var ändå rätt skönt ute och få lite frisk luft.

Besöket hos min reumatolog gick bra. Jag fick bl.a. tre kortisonsprutor i handlederna. Två i höger och en i vänster. Så jag hoppas de kommer hjälpa. Röntgen på njurarna såg också bra ut. De såg inga njurstenar, så det var ju ändå bra. Frågan är bara varför jag får så ont!? Vi misstänker om de ändå har någonting med bromsmedicinen att göra, men vi vet inte säkert. Eftersom jag tidigare har fått mycket problem med njurarna och urinvägsinfektioner pga den. Sen kan det även bero på medicinen jag fortfarande inte har fått tillbaka, eller fått tag på sen några månader tillbaka. Den som ska minska bildningen av njurstenar. Men han skulle i alla fall höra av sig till någon annan läkare om det finns någon alternativ medicin till den som jag skulle kunna börja med istället.

Sen ska jag också höja tillbaka bromsmedicinen lite, eftersom jag från den här veckan har fått sänkt medicinen jag tar för svampinfektionen i munnen och halsen. Den som jag fick sån lång behandlingstid på den här gången. Den krockade nämligen med min bromsmedicin och skulle göra att effekten skulle förstärkas så då fick jag halvera bromsmedicin. Men nu ska jag som sagt få höja upp den igen.
Jag tycker att jag har börjat blivit lite sämre i kroppen igen, så det blir nog bra att få höja den. Jag hoppas det ska hjälpa lite i alla fall så det inte blir ännu sämre.

Så har min dag sett ut. Jag tror inte jag var hemma förrän vid tretiden. Men det har ändå gått bra. Hoppas ni också har haft en bra dag! Kram Elin ♡

Gillar

Kommentarer

Stärkande för skelettet

Idag har det varit rätt fullt upp. Full rulle. Redan på förmiddagen hade jag ett besök på endokrin, hos sjuksköterskan där för att få min behandling för skelettet. Jag får det en gång per år. Det är ett dropp som ska försöka motverka så skelettet inte ska bli ännu skörare än vad det redan är.

Jag är väldigt benskör, vilket gör att jag lätt kan få en fraktur eller kotkompression. Om jag ska vara ärlig känns det lite små-läskigt. Sen ska jag även få göra en ny bentäthetsmätning under hösten/vintern. Alltså att det ska mäta skelettet för att se hur pass skört det är nu och om det har blivit någon förändring. Så det ska bli spännande, för det var ca 3 år sedan jag sist gjorde en.
Det är även efter den undersökningen som dem avgör om jag ska ta det något år till eller om jag ska ha ett uppehåll. För man kan max ha det under en 6 års period, sen måste man ha ett uppehåll innan man några år efter det har en ny behandlingsperiod. Så vi får se vad det visar.

Men det gick bra att få behandlingen i alla fall. Vi hade tur den här gången att det gick bra att få dit kanylen också, så det var vi glad för.

Efter behandlingen var jag förbi Klinisk Fysiologi för att ta ett EKG. Min reumatolog skrev en remiss på det i fredags, att jag skulle gå och ta det pga att en medicin jag fick i fredags krockade med en del av mina andra mediciner, som sedan kunde göra någon förändring på EKG:et. Därav att jag fick gå och ta ett sånt bara för säkerhetsskull. Så jag hoppas det såg bra ut!

Annars idag blev det lite handling på vägen hem efter sjukhuset. Sen har det varit lite fix hemma, matlagning, litet snabbesök av Jessica med familj, också blev det en del samtal som jag behövde ringa. Förutom det har det varit lugnt.
Hoppas Er onsdag också har varit bra! Kram Elin ♡

Gillar

Kommentarer

Självklart skulle det komma tillbaka..

Hej fina ni!

Hoppas det är bra med er! Den här veckan har hittills inte varit så bra. Den har inte varit på min sida. Det har blivit en hel del oplanerade besök och undersökningar på sjukhuset som jag från början inte skulle ha varit på, samt saker som har hänt. Det har inte varit roligt. Samtidigt som det känns lite skönt att få svar och förklaring på varför jag mår lite som jag gör och har gjort den senaste tiden. Men den här veckan har det även varit lite tufft för jag har behövt åka till sjukhuset varje dag den här veckan, och jag ska även dit imorgon igen.

Igår var det bl.a. en dag som jag först skulle ha varit till fysioterapeuten och sen skulle jag till en utav mina smärtsjuksköterskor på smärt. Men riktigt så blev det inte. Utan det slutade med att jag fick boka av smärt och åka ner till reuma och prata med dem, för det var nämligen så att vi misstänkte att jag kan ha fått en spricka eller fraktur i vänster framfoten.

Det var nämligen så att i lördags så råka jag kliva lite för långt ut på utsidan av min vänsterfot, det knaka till och sen dess har jag varit jätteöm och därefter har jag bara blivit blåare och blåare. Därav att vi misstänkte en spricka eller fraktur. Så efter att vi hade gjort lite lättare träning gick jag upp på reuma och pratade med dem. Sen var det en av läkarna där som tittade på foten och skickade mig på röntgen.
Det var väldigt mycket folk på röntgen, jag tror dem flesta var där på drop-in, men eftersom jag kom med en remiss så gick det som tur var lite snabbare för mig än för dem att få komma in och röntgas. Så det var ändå skönt.

Sen efter det och en del väntan fick jag klart besked om att jag kunde åka därifrån utan att behöva gå till ortopedakuten, alltså verkade ingenting vara brutet. Även om det verkligen ser ut som att jag skulle ha råkat gjort det.
Men sen kändes det som att dem röntgade foten lite konstigt. För enligt han som röntgade mig så skulle han röntga fotleden och hälen, fast det var framme vid framfoten och nästan vid tåleden som jag har ont och är blå. Så jag hoppas de kollade rätt.

När jag var klar där så gick jag i alla fall upp igen till reuma för att höra med dem om ett provsvar från i fredags. Jag hade lämnat en urinodling. Jag fick i alla fall då svar om att jag hade fått tillbaka min urinvägsinfektion och nu behöver antibiotika igen. Då kändes det lite som att luften gick ur mig när jag fick veta det. Jag blir så less, och vet varken om jag ska skratta eller gråta. Det blir bara för mycket. Det här betyder att jag också måste göra uppehåll med min bromsmedicin (Xeljanz), vilket gör att allt kring den fördröjs, och det känns inte roligt. Nu kan det ta ännu längre tid innan jag vet om den gör någon "nytta" eller inte.
Men jag får helt enkelt försöka ta en sak i taget. Jag kan inte göra så mycket än att hoppas på det bästa.

Troligtvis har jag haft urinvägsinfektion i ca 2-3 veckor, och det är nog mycket pga det som jag inte har känt mig helt hundra. Det var ungefär så längesen jag började få symtom/besvär. Jag blir bl.a. kallsvettas om vart annat, det svider när jag kissar, gör ont i urinblåsan och har bara blivit tröttare framförallt dem senaste dagarna. Jag känner mig helt enkelt inte helt kry.

Gillar

Kommentarer