Dagen jag väntat på

Idag är det äntligen dags att göra min magnetkameraundersökning på nacken. Jag ska göra den efter lunch. Det känns bra, att äntligen få det gjort. För jag har verkligen väntat på det. Det är ju lite det här svaret av vad röntgen kommer visa som avgör hur vi ska gå vidare med min behandling på kroppen. Vilken väg vi ska ta. Men det känns inte bara skönt att få det gjort, utan även lite nervöst.

Sen tycker jag verkligen inte om själva undersökningen. Jag tycker det är lite läskigt och obehagligt. Speciellt när man ska in med huvudet först in i det där röret, och det ska jag idag. Men jag hoppas det ska gå bra. Fast jag måste ju göra det, så det är bara att stå ut.

Men det är också jobbigt att hela tiden/ofta behöva göra saker som man inte vill, eller tycker är väldigt jobbiga. För just grejen att man egentligen inte har något val. Speciellt inte om jag vill bli bättre. För det här är ju en pusselbit i pusslet vi ska lägga. Det jag får göra är väl att tänka varför jag gör det, så ska det nog gå bra.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229