Deppträning

Igår var jag bl.a. till min fysioterapeut för lite träning. Det gick inte så bra. Jag var betydligt svagare i kroppen. Speciellt när jag gjorde bäckenlyft i Redcorden och när jag skulle träna på att stå. Det gick inte bra. Jag kunde knappt räta mig, och överkroppen ville bara tippa framåt. Usch det var inte roligt. Jag kände verkligen hur gråten låg nära till att komma fram, men jag lyckades hålla de kvar inne tack vare min fysioterapeut. Hon är verkligen bra på pepp när det behövs. För de var som sagt inte roligt att misslyckas. Även fast hon sa att jag inte skulle se det som ett misslyckande så kändes det ändå som det på något sätt. Det var inte roligt att verkligen se vilken skillnad det var från förra gången jag gjorde den övningen. För det var några gånger sen pga nacken. Jag tycker inte det borde ha varit så stor skillnad men nu var det de. Det bara var så.

Men men, det beror ju på en sak. Det gör det ju lite lättare, för det går ju upp och ner i sjukdomen. Men det är ändå inte så roligt psyket när det inträffar. Även fast jag brukar kunna vara positiv för det mesta. Men det blir svårare när man speciellt inte mår lika bra och är lite extra skör eller hur jag ska uttrycka det. Rent naturligt tär det ju på psyket när inte kroppen varit bra på ett tag eller man har haft en period som har/varit extra jobbig. Men i slutändan är det bara att försöka kämpa på och tänka positivt så långt det går.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229