Endokrinbesök med läkarbesök & dropp

Igår på förmiddagen var jag på besök till Endokrinmottagningen. Jag hade två besök där idag. Först ett till läkaren och sen ett till sjuksköterskan. Läkaren jag fick träffa hade jag aldrig träffat förut, men jag fick ett väldigt bra intryck av honom måste jag säga. Han ska tydligen ha börjat för inte alltför längesen och ska också vara en väldigt kunnig läkare fick jag veta av sköterskan jag hade, och det märktes. För han var verkligen påläst när jag kom, hade svar på det jag undrade, om inte så sa han det och jag fick verkligen förtroende för honom. Och det kändes som att han lyssnade och förstod mina funderingar.
Sen en till sak jag tyckte var väldigt bra och visade tecken på intresse, var att när jag var hos sjuksköterskan och fick droppet så sa jag till henne att jag hade glömt fråga en sak. Då gick hon och pratade med honom också kom hon tillbaka med honom. Då svarade han på det jag hade att fråga, plus att han sa att han hade funderat lite efter att jag gick och kommit fram till att det var en undersökning till som han ville att jag skulle göra, samt en till medicin som han ville att jag skulle prova för att stärka skelettet. Så då kändes det verkligen som att han engagerade sig, och det är ju jätteviktigt för då får man ju automatiskt förtroende för dem med. Så sen sa jag faktiskt till sköterskan att jag gärna skulle vilja fortsätta gå till honom, och det var väldigt passande för tydligen skulle den jag hade också sluta. Så det blev en naturlig övergång kan man nästan säga.

Hur besöket gick?

Jag tycker i alla fall besöket gick väldigt bra även om jag hade hoppats på ett bättre resultat. Min benskörhet (osteoporos) hade inte förbättrats så mycket som vi hade hoppats på. För det är fortfarande VÄLDIGT dåligt. Så det var inte så roligt att höra. Jag frågade om han någon gång hade träffat på någon som är i samma situation som mig, eller som har lika skört skelett och det hade han, MEN inte någon i min ålder. Då har dem personerna varit betydligt äldre sa han. Det kändes inte roligt, för jag hade verkligen hoppats på mer. Men samtidigt vet jag ju inte hur det annars hade varit, om det hade varit ännu sämre då eftersom Forsteo ändå ska vara den medicinen som är starkast för just osteoporos. Eftersom den också bygger upp skelettet, och inte bara bibehåller som dem andra medicinerna har som huvuduppgift. Forsteo är alltså den sprutan som jag tog en gång om dagen under 18 månader (1,5 år), och sen kan man inte få den igen under sin livstid.

Men förutom att beskedet inte var så roligt om skelettet så tycker jag ändå det var ett bra besök, för vi kom fram till en hel del bra grejer tycker jag. Bl.a. ska jag få börja med hydrokortison igen samtidigt som jag fortsätter att ta prednisolon, men jag ska sänka prednisolon lite eftersom annars säger lederna ifrån med inflammationer igen. Kortiosnet är som ni kanske redan har märkt en väldigt stor bov i min situation, och det är den vi vill ha bort. Men som läget är just nu så går inte det, och det är de som är så frustrerande. Så jag hoppas den här lösningen ska göra att vi i alla fall kan få ner kortisondosen en aning, och det är ju bättre än inget. För vad jag förstår så får man inte lika stor urkalkning av skelettet av hydrokortison som man får av prednisolon. Sen är jag inte hundra på om det stämmer, men jag har för mig det. Sen är det bra om jag kan bli av med kortisonet av en till anledning, och det är att jag mycket lättare kan drabbas av diabetes så länge jag tar den. Och det vill jag inte heller. Det får bara inte gå så långt, hoppas jag i alla fall.

Sen fick jag hjälp av honom att kolla det här med Gavisconet och gabapentin. Vad det skulle bli för krock och vad jag i så fall annars ska ta, eftersom esomeprazol inte fungerar att ta i högre dos än vad jag redan tar pga biverkningar. Så det var bra, och det skulle räcka med att ta ett visst antal timmar i mellan. Så det var bra, så då kan jag prova Gavisconet i alla fall så jag förhoppningsvis inte ska bli lika irriterad i halsen och få upp magsyra i halsen. Så nu ska jag testa det.

Tredje saken är att jag ska få börja med Aclasta för att behandla benskörheten med, i alla fall först nu under 3 år. Det är ett dropp man tar en gång per år, så det är inte ofta. Sen skulle jag troligtvis få göra en ny bentäthetsmätning för att se hur det ser ut d efter dem här 3 åren, och efter det vet jag inte. För man kan inte stå alltför många år i streck på Aclasta heller, för då kan skelettet istället bli för hårt och det är inte heller bra. Eftersom man då kan bryta sig av den anledningen istället. Men det får vi ta då. Och det var det droppet jag fick av sjuksköterskan igår efter läkarbesöket. Så det var jättebra att jag kunde få det på en gång efter läkarbesöket, så nu är det ett år tills det är dags igen.

Sen, behandligen han pratade om att han ville att jag skulle göra var en magnetröntgen på hypofysen för att se så den ser bra ut. Han trodde inte vi skulle hitta några fel, men han ville ändå kolla och utesluta det sa han, eftersom jag hade en del dåliga hormonvärden. Så det känns bra, för en sån röntgen har mamma försökt att få dem tidigare genom åren att göra på mig. Men det har inte varit någon som velat eller tyckt det behövts. Så vi får se nu då efter det här hur det ligger till. Men jag vet inte när jag ska få göra det, men det känns ändå bra att jag äntligen ska få göra det.

Sen var det också medicinen han pratade om att han ville att jag skulle testa, och det var en medicin med extra östrogen. Det kvinnliga könshormonet. Tydligen kan den här medicinen då göra att den också hjälper till och stärker skelettet, och vi har ju inget att förlora på det så vi får testa. Just nu vill jag testa allt jag får testa och som kan göra skelettet bättre. Eftersom det är så skört. Men det vore ju himla bra om det fungerade så jag kunde ta den pga biverkningar med. Så jag håller tummarna, men det dröjer lite innan jag tänkte börja. Jag tänkte att jag gör det när jag har kommit hem igen från Öland, så jag inte börjar må dåligt när jag är borta. För det vore ju inte roligt.
Jag tror tabletten hette Evista, och i vanliga fall kan man få den när man har börjat/kommit in i klimakteriet. Men det har ju inte jag gjort eftersom jag är så ung, men då ska ju som sagt östrogenet kunna hjälpa skelettet. Så det blir nog bra, även fast det kändes lite konstigt när han berättade om det.

Så det blev sagt en hel del under det besöket. Men det var skönt, eftersom det är så viktigt att vi får ordning på det här.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229