Ett besök på förlossningen

Hej på er!

Hoppas ni alla hade en bra gårdag. Min var ärligt rätt jobbig. Jag var på sjukhuset till kl.11 då jag hade en tid till att träffa min reumatolog och få en del kortisonsprutor. Det blev rättare sagt 9st kortisonsprutor totalt. Det blev 4st på vänster fot, 2st bak vid ländryggen (SI-lederna/bäckenlederna) och 2st vid vänster axel och en i höger axel. Så det blev en del ändå.

Om jag ska vara ärlig så var det inget roligt besök. Det gjorde så ont och var riktigt tufft att ta dem den här gången. Jag tror mycket beror på att jag var så pass irriterad och inflammerad på dem ställena som jag fick sprutorna på igår. Det måste ha blivit det pga att jag har gått och haft väldigt ont på dem här ställena under en längre tid, vilket jag också tycker göra att det gör mer ont när man väl ska ta dem där kortisonsprutorna.
Jag har ju inte heller fått tagit dem tidigare bland annat pga att jag har haft infektioner i kroppen (uvi), samt att vi (jag och min fysioterapeut) har försökt fått det att lindras och gå tillbaka med hjälp av akupunktur. Men det har inte gått så bra. Så nu tillslut kan man nog säga att jag fick nog, och därav besöket igår. Sen har det under tiden sen jag fick läkartiden blivit sämre t.ex. bak där vid bäckenet som gjorde att det också fick bli kortisonsprutor även där.

Ibland kan jag nästan uppleva att ju längre tid jag går och ”håller ut” och har ont, ju ondare gör det sen när jag väl ska ta kortisonsprutorna. Jag vet inte om det är fler som känner så, eller om det bara är så för mig. Men jag tycker jag ser ett mönster kring det.
Sen är det en väldigt svårt balans det där kring hur länge man ska "stå ut" och kämpa på tills man väljer att säga "att nu går det inte längre, nu behöver jag en kortisonspruta för att få bort det". För det är klart man samtidigt vill vänta så länge som det bara går, och helst av allt inte behöva ta till dem alls. Men det är som sagt svårt. Sen är det en annan sak att det nästan alltid slutar med att jag ändå måste ta till sprutorna, men de verkar jag inte lära mig. Eller så vill jag helt enkelt inte bara inse det. För så roligt är det inte att få dem, även fast man bara vill ha dem andra sekunden för att få bort värken och inflammationen. Så det är en balansgång det där.

Men allt som allt gick besöket ändå bra tycker jag, även fast det var väldigt jobbigt. Sen hade jag ett riktigt bra stöd med mig! Elin är verkligen en klippa vid såna här situationer. Även fast det måste vara väldigt jobbigt att sitta bredvid och se på när någon ha så ont. Men hon är verkligen guld värd måste jag säga!! En stor hjälp för att jag skulle klara av att ta alla dem sprutorna som jag ändå tog igår ♡

Sen fick vi gå en tur till förlossningen för att få låna lite lustgas där. Det får jag göra ibland när jag känner att jag behöver det. Om jag t.ex. behöver ta många sprutor. Då gör det att man lättare klarar av att ta alla sprutor som behövs.
Så det är jag också himla tacksam över att jag har möjligheten att få ta till. För när det börjar bli uppemot 10 st kortisonsprutor som man ska ta på ett par riktigt irriterade ställen, då är det inte så lätt att finna orken till att ta allihopa. För det är jobbigt. Samtidigt som man bara vill ta alla och få hjälp, eftersom det blir bättre sen.

Det här är lite jobbigt att säga och kanske erkänna, men i det här kan jag ibland känna mig rätt svag (eller hur jag ska beskriva det). Jag tycker det är svårt att förklara, men just ordet svag beskriver nog rätt bra hur jag känner. För jag tycker att jag borde klara av att ta dem här sprutorna ändå, utan lustgas och att det bara blir jobbigt för alla inbladade att vi ska behöva ta oss dit för att jag inte klarar av att ta dem.
Samtidigt som jag försöker tänka att jag faktiskt får ta till hjälp jag också. Man måste inte vara den där kämpen som ska kämpa in i det sista precis hela tiden, utan man får be om hjälp för att klara av vissa saker.
För om jag bara ser till igår så hade jag nog inte orkat tagit alla sprutor, utan fått delat upp det på två tillfällen. Eller så hade jag kört slut på mig helt, för att jag inte heller känner att jag kan vänta med sprutorna pga att jag har/hade så pass ont i vardagen, och bara vill få det gjort.

Men mycket som avgör för mig om jag vill fråga om lustgas eller inte beror på vart jag ska få sprutorna. Händerna t.ex. är inga problem att ta utan, men när det börjar bli tårna/foten eller något ställe som jag har gått och haft väldigt ont i en längre tid då vill jag gärna ha det om det är möjligt. Sen är såklart antalet också en stor fråga. För om det bara är 1-3 ställen som är riktigt irriterade, då skulle jag säkert klara av att ta det utan lustgas också, men det beror som sagt på hur situationen ser ut.
Nu var det ett år sen sa läkaren som vi var ner där och lånade lustgasen på förlossningen sist, så det är inte så ofta det händer i alla fall. Men det är ett himla bra komplement att få ta till.

Idag är jag inte den rörligaste personen om jag säger så. Utan idag blir jag väldigt still kan jag lova. Jag hade en rätt jobbig morgon, så det blir en lugn dag bortsett att jag ska till smärt efter lunch och få lite akupunktur.
Hoppas ni får en bra dag! Kram Elin ♡

Gillar

Kommentarer

Anita Swensson,
Du är en riktig kämpe Elin, som klarar så många sprutor, vid ett tillfälle. Nu hoppas vi att du får lön för mödan och får känna Dig pigg och smärtfri. Många kämpekramar till Dig. Kram, kram.
elinhellgren.se
Elin Hellgren
,
Tack så mycket! Det hoppas jag med, men de tror jag säkert. Bara det får gå några dagar. Hoppas det är bra med er! Många kramar till Er med! Kram, kram ♥️
IP: 82.99.3.229