Fingrarna - Är det dags för rond två?

I fredags hände en grej som jag trodde var ett avslutat kapitel. Jag hann inte mer än vara på mitt besök till reumatologen i fredags innan det senare under samma dag råkade hända någonting med mina fingrar. Det är lång- och ringfingret på höger hand det gäller. Det är samma hand och fingrar som jag opererade för ganska precis ett år sedan.

Det som hände var att helt från ingenstans så började det kännas tjockt och typ som att det gneka i senorna (vet inte hur jag ska förklara) i högerhanden. Det kändes lite som det här knarret när man kramar potatismjöl, om ni kan förstå vad jag menar?
Det kändes i alla fall väldigt skumt, och snabbt därefter så bara hängde dem lång- och ringfingret och gick inte att lyfta. Det bara fanns ingen kraft i fingrarna att sträcka ut dem, utan dem bara darrade.

Jag fick i princip exakt samma symtom som jag hade innan jag opererade fingrarna förra året. Men då var det alla tre (lång-, ring- och lillfingret) som jag opererade, men nu var det dem två i mitten (lång- och ringfingret) som jag har fått besvär ifrån igen.
Jag känner igen att jag inte kan sträcka ut dem på samma sätt som sist, och sen har jag fått mer och mer ont ifrån dem för varje dag sen i fredags.

Igår var jag till min fysioterapeut för att träna, men jag valde att åka in lite tidigare för att fixa en del ärenden jag hade. Jag skulle bl.a. till Apotektet för att hämta ut medicin som jag hade beställa, sen lärde jag förbi reuma för att prata med dem. Jag behövde både prata med dem om ett intyg jag hade fått papper om i måndags att jag behöver förnya, och sen lärde jag prata med dem om att jag inte klara av att ta den högsta dosen av kortisonet, samt att jag behövde prata med dem om mina fingrar. Det är så mycket lättare att prata med dem live istället för över telefon.

Vilket som så fick jag träffa min reumatolog som hastigast i korridoren som ville att en utav arbetsterapeuterna skulle kolla på dem och försöka se vad som har hänt. Så det hjälpte sköterskorna på reuma mig med, eftersom min arbetsterapeut också precis har gått i pension. Men de fick tag i min "nya" arbetsterapeut som jag ska få börja gå till, så henne hade jag sådan tur att jag fick träffa igår efter besöket hos fysioterapeuten. Jag hade sådan tur att hon lyckades trycka in mig på ett besök och kolla på fingrarna. Hon och en till arbetsterapeut.

Det verkar som att någonting med senorna har hänt, och att jag troligtvis skulle behöva träffa handkirurgen igen. Så hon skulle skriva det som rekommendation som svar till min reumatolog. Att det nog vore bra med ett besök till honom så han får kolla på det, för någonting är det som har hänt. Sen var min reumatolog lite inne på om det skulle behövts en kortisonspruta i knogarna, eftersom jag är väldigt svullen i framförallt långfingret, men också över handryggen och vid ring-/lillfingret. Men efter att vi hade pratat lite så kom vi fram till (jag och de två arbetsterapeuterna jag träffade) att det nog inte skulle hjälpa. Eftersom jag redan har testat med kortisonspruta i långfingret så många gånger att vi har gett upp det. Så då är det nog bättre att få komma till handkirurgen.

Så där står vi nu, och tills jag får några fler svar så ska jag tillbaka dit nästa vecka också ska jag ha ett handledsskydd med en förlängning som håller upp fingrarna dygnet runt. Sen ska jag ta av det och göra lite rörelser två gånger om dagen för att fingrarna inte ska stelna eller fastna i ett läge. Så fortsättning följer..

Sen om jag ska vara ärlig så känns det väldigt frustrerande. Jag trodde det här var förbi, att det här med fingrarna var ett avslutat kapitel efter allt som redan varit kring fingrarna förra året. Men jag försöker att inte ta ut något i förskott, även fast jag i grund och botten känner på mig vad det här handlar om.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229