Imorgon är dagen jag väntat på här

Då börjar det närma sig. Imorgon är det dags. Då är dagen här som har känts så himla långt bort. Imorgon är det dags för operation. Det är då dem ska operera bort njursten och försöka ta bort så många som möjligt av stenarna. Jag ska tydligen ha några stycken där, så vi får se hur pass många det går att ta bort.

Det känns både jobbigt och skönt. Lite blandade känslor helt enkelt. Det som känns bra är att jag äntligen ska bli av med dem, för det gör ju att jag minskar risken enormt med att få njurstensanfall. Det är nog det bästa, för annars i vanliga fall så har jag nog alltid varit rädd för att råka ut för det igen. För njurstensanfall är nog en utav dem värsta sakerna jag har upplevt.
Rädslan av att råka ut för det igen har jag på något sätt lärt mig att leva med. Framförallt i vardagen. Det är när jag ska resa bort som oron för det alltid blossar upp igen, men det har jag lärt mig att hantera bättre och bättre. Så bara därför ska det här verkligen bli skönt att få det åtgärdat.

Sen däremot så känns det inte alls roligt att dem ska in via urinröret och gå via den vägen upp i njuren för att sedan försöka ta bort stenarna. Det känns lite läskigt och obehagligt, eftersom jag inte vet hur det kommer kännas efteråt. För det är klart man funderar. Bara som det här: Kommer jag ha mycket ont?, hur det kommer kännas efteråt?, kommer jag få problem att kissa efteråt? osv.
Men det lät som att det skulle vara ett relativt enkelt ingrepp som också skulle gå rätt fort. Men som tur är så får jag ju också sova, annars vet jag ärligt talat inte om jag hade gått med på att göra det här.

I fredags ringde faktist en utav sköterskorna därifrån Bollnäs mig. Det var hon som gjorde stötvågsbehandlingen på mig i våras, och efter att jag hade pratat med henne så kändes det faktiskt lite bättre. Jag fick svar på lite frågor som jag hade, så det kändes bra.
Det var bara en sak som började oroa mig lite efter att jag hade pratat med henne, och det är att hon berättade att dem under operationen när dem är "färdiga" med att ha tagit ut alla stenar (som dem kommit åt) kommer lägga in en stent i ledaren mellan njuren och urinblåsan. Det för att ledaren inte ska svälla igen och skapa något stopp, eftersom det brukar kunna bli svullet där efter att man har vart in där och irriterat.
Det är ju jättebra att dem gör det, för stopp vill man ju inte att det ska bli. Men grejen var den att efter ca en vecka ska man ta bort den där stenten, och det ska man göra vaket. Så då måste dem ju in i urinröret igen, och går tydligen upp där med någon typ av magnet som ska dra bort den där stenten. Det tycker jag kändes läskigt och väldigt obehagligt. Men jag hoppas verkligen det kommer gå bra! Så nu skrämmer det mig nästan mer än själva operationen.

Men jag kommer ju få träffa läkaren imorgon innan operationen och det känns väldigt bra, eftersom jag inte har träffat någon läkare angående det här. Allt har i princip skötts via remisser och att mina läkare har pratat eller skrivit brev till varann, samt att min reumatolog har berättat vad som planeras och så.
Men sen fick jag ju bara hem en tid om operationen, vilket först känds lite konstigt. För då hade inte brevet från kirurgen på sjukhuset här i Gävle hunnit komma, och det var där det stod att dem ville göra den här operationen. Så jag hann ju få tid för operationen innan själva brevet där det stod varför och att dem ville göra den här operationen hade hunnit komma, och det gjorde ju en såklart lite förvirrad.

Gillar

Kommentarer

Elin Hellgren
IP: 82.99.3.229