Jag trodde det var borta

Idag vet jag inte riktigt vad som står på schemat förutom att jag ska en sväng till sjukhuset....igen. Ny vecka, nya sjukhusbesök. Men det blir nog bra. Då får jag prata lite med min fysioterapeut om nacken, för den är verkligen inte rolig. Jag förstår inte hur den kan vara så envis. Jag vill inte vara såhär trött, ha såhär ont och bara bli allmänt mer och mer deppig. I alla fall inombords.

Jag tycker väl att jag än så länge kan hålla ett skapligt humör, men det känns inte lika inombords. Igår kväll var första gången på väldigt länge som jag kände tendenserna och småstunder av ångest igen. Jag hade stunder förut, speciellt innan jag fick assistenterna, men sen har det sakta glesats ut och blivit mindre och mindre och tillslut försvann det. Och ärligt, så trodde jag det var borta för alltid. Eftersom jag ändå tycker jag haft en bra period psykiskt ett bra långt tag, men igår var det tillbaka igen. Inte lika mycket men jag kände ändå av det.

Det är något jag verkligen hatar. Där kan man ärligt använda det ordet, men annars är det ändå inte mycket jag använder just det ordet till. Eller ja förutom sjukdomen min. Eller visst finns det en hel del andra saker också här i världen som man "hatar" men ni förstår nog vad jag menar. Och jag hoppas framförallt att det bara var en tillfällighet just igår, men jag tror samtidigt inte det är så konstigt att de kom. För den senaste veckan har verkligen inte varit rolig. Jag känner mig så matt, less på värken och less på att knappt kunna göra något utan att få sota för det rejält. Det är INTE roligt! Nu hoppas jag bara att jag kan få bort det onda på något vis. Frågan är bara hur...?

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229