Less-het till en ny nivå • Del.1

De första jag gjorde i onsdags var att ringa till Reumatologmottagningen och Urologmottagningen så de skulle ringa upp mig i skaplig tid, annars brukar man kunna få vänta så länge. En sköterska från Urologmottagningen ringde först upp mig. Jag skulle kolla med henne om de hade fått någon remiss ifrån min ordinarie reumatolog som var på hälsocentralen och jobbade nu under några veckor. Han är annars i vanliga fall på Reumatologmottagningen. Men hon jag pratade med kunde inte se att dem hade fått in någon remiss varken från hälsocentralen eller reuma.

Då började min less-het nå en ny nivå. Jag kände bara att jag inte orkade med det här längre. JAG ORKAR VERKLIGEN INTE ringa runt till alla olika mottagningar, se till att prata med rätt folk och att dem ska skicka iväg remisserna till rätt ställen hela tiden. Det räcker. Min ork börjar verkligen tryta för det, samtidigt som det annars inte händer någonting.
Jag pratade i alla fall en del med sköterskan på urologen och då kom vi fram till att jag skulle prata med reuma och fråga om de hade skickat iväg remissen och i så fall till vart. Och när jag sen visste att den var skickad till dem så skulle jag höra av mig igen, så kunde hon troligtvis hjälpa mig mer.

Det passade i alla fall bra då att jag redan hade ringt så reuma skulle ringa upp mig, eftersom jag redan lärde prata med dem för att boka tid för kortisoninjektioner. Så då passar det ju bra att jag frågar om de har fått något meddelande av min ordinarie reumatolog om att skriva en remiss till urologen också. (Vilket de inte hade fått).

Jag har så ont i SI-lederna (bäckenlederna) och höger armbåge, så nu kände jag att det var dags för en tid dit. Jag har dragit på det, i hopp om att ryggen ska bli bättre. Men de har bara gått åt de sämre hållet istället den senaste 1,5 veckan. Men då fick jag i alla fall en tid dit till reuma imorgon för att träffa en av reumatologerna där. Så det blir bra att få det gjort så det kan bli bättre.

Sen var det en sak som sköterskan från Urologmottagningen kunde se och det var att jag var uppsatt på en tid i Bollnäs för att göra en stötvågsbehandling av njursten om knappt två veckor fram. Det däremot har jag inte hört ett ljud om. Jag vet inte alls varför jag ska behöva göra det, eftersom de tidigare har sagt att de inte behövs så länge njurstenarna inte växer och håller sig där dem ska. Då när jag hörde hon säga det kände jag mig bara ännu mer irriterad och var nära på att bryta ihop. Samtidigt som hon sa att det var nyligen de hade bokats och skickats iväg en kallelser, plus att de varit lite röda dagar som kanske också har påverkat det. Men hon trodde jag skulle få kallelse om det som idag, och det fick jag. (Ska berätta mer om det sen).

När sköterskan från reumatologen väl ringde så frågade jag om hon kunde se om en av reumatologerna i tjänst på reumatologmottagningen hade fått något meddelande från min ordinarie reumatolog om att skriva en remiss till vad jag trodde var urologen (jag antog dit eftersom han pratade om att jag nog behöver träffa en uroterapeut). Vad sköterskan såg så kunde hon inte se något sådant. Därav blev även svaret nej på om de hade skickat någon remiss till Urologmottagningen.

Hon kunde också däremot se att min ordinarie reumatolog hade skickat en remiss till Kirurgmottagningen, och då var det inte långt ifrån att allt brast för mig. Varför skickar han till kirurgen när det låter som att jag ska till urologen? Och varför är jag skriven på att spränga njursten när jag har problem med infektion i urinvägarna? Där och då kände jag mig så maktlös, frustrerad, irriterad, ovetande och fundersam, utelämnad, less, arg, ledsen och en hel del fler känslor. Men mest kände jag nog att JAG BARA INTE ORKAR DET HÄR OCKSÅ.. Jag var så nära att bryta ihop totalt där och då när jag satt med sköterskan i telefon och prata, men framförallt efter jag hade lagt på. Varför skicka remissen dit? Det kändes som att det var till helt fel ställe..

Efter hon hade sagt att remissen hade skickats till kirurgen så frågade jag henne vad hon nu trodde jag skulle göra eller ringa? Ärligt talat lät det inte alls som att hon visste vart jag skulle höra av mig, men troligtvis om jag kanske skulle ringa till kirurgen. Men då hade såklart telefontiderna man kan ringa dit på för att dem ska ringa upp till en, den tiden var precis slut. Så då var det bara att vänta till nästa dag. Vilket också bara gjorde mig ännu mer less och irriterad på allt och hela systemet på hur man ska få tag på rätt människa att prata med. För jag tycker nästan inte jag gör någonting annat än att ringa en massa samtal till sjukvården, och vänta på att dem ska höra av sig igen.
Sen trodde sköterskan på reuma att min ordninarie reumatolog troligtvis hör av sig, för han måste ha fått ett svar från kirurgen om varför jag står på en tid till att spränga njurstenar helt plötsligt. Men det kändes väldigt ovisst, för troligtvis är inte direkt ett ”han kommer ringa dig” utan det känns mer som att han kanske inte gör det. Man vet aldrig.

Men idag på eftermiddagen ringde han faktiskt upp mig min ordninarie reumatolog så precis då jag satt och läste kallelsen till Bollnäs för stötvågsbehandlingen av njurstenarna jag har, samt satt och läste brevet jag hade fått av kirurgläkaren som hade skrivit remissen dit till Bollnäs.

Jag ska berätta mer om det här läkarsamtalat och vad det stod i brevet från specialistläkaren på Kirurgmottagningen. Men det börjar i alla fall hända lite mer saker än att dem bara skrivet ut en ny kur på antibiotika, samtidigt som jag är GRYMT LESS på att bli skickad till olika mottagningar, få sitta och ringa runt och känna sig tjatig, inte känna att man kan lita på att dem gör det dem ska så man måste ringa och dubbelkolla att det blir gjort osv.

Det gör mig snart tokig, samtidigt som man har besvär och på ett sätt måste ringa och dubbelkolla för att t.ex. se att det händer någonting. För det ända man vill är ju bara att få hjälp känns det som. Men ska det verkligen behöva vara så? Jag känner bara nu kring allt med min urinvägsinfektion att jag snart inte orkar ta tag i det här längre. Ringa runt överallt, känna sig tjatig och vänta på att dem hela tiden ska ringa upp, samt att man bara kan ringa under en viss kort tid som oftast är på förmiddagen för att nå dem. Sen utanför den tiden så går det inte, eftersom det inte går att komma fram på alla ställen. Så då får man glatt vänta och göra ett nytt försök dagen därpå. Det är också grymt frustreranden när det kanske är något lite mer viktigt man vill prata med någon mottagning om. Ni förstår säkert vad jag menar. Men vad gör man när orken inte finns där till att ringa alla dessa samtalen hela tiden och göra allt annat som man gör om dagarna?

Fortsättning kommer...

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229