Njurstensanfall

Hej igen! Jag vet att jag har skrivit om det förut någon gång, men en utav mina stora fasor är njurstensanfall. Det är en vidrig smärta som man knappt kan hantera. Ett lindrigare sånt åkte jag på igår när jag satt och fikade med mamma och Anna. Det var efter att jag nyligen hade varit på toa som den där vidriga känslan kom krypandes och ökade med raketfart. Jag misstänker att det måste ha varit den där njurstenen som satt långt ner som rörde på sig. Den kanske lossnade från ledaren nu som går från njuren till urinblåsan. Så den kanske och kom ut i urinblåsan nu. Man kan ju hoppas, samtidigt som jag verkligen inte har någon lust att kissa ut en 4mm stor njursten. Det känns som att det knappt ska vara möjligt, för man vill ju inte heller att den ska fastna och sätta på vägen. Jag kunde i alla fall stoppa anfallet för den här gången, men vem vet när den gör ett nytt försök. Nu har jag lite den här känslan "hoppas jag kan kissa", "hoppas den inte gör ont" varje gång jag ska på toa. Jag är nog bara rädd, rädd för den där värken. Men jag får försöka tänka att jag tar det då om det i så fall händer. Mer kan jag inte göra.

Jag hade ingen bra bild, men ni får en bild ifrån helgen istället då det blev ett likadant fika. Nämligen ÄPPELPAJ!

Gillar

Kommentarer