Rädslan inför att komma hem

Hej på er!
I torsdags sent på eftermiddagen fick jag veta att dem hade börjat planera lite inför att jag skulle få bli utskriven dagen därpå, alltså i fredags. Men det var ju förutsatt att proverna såg lika ut och inte hade blivit sämre igen.

Jag hade en del blandade känslor kring det. Men självklart såg jag fram emot att få komma hem, även om rädslan låg och lurade lite i bakgrunden. Men det tror jag vem som helst skulle känna inför att komma hem.
Nu har det gått några dagar sedan jag fick komma hem (i fredags), och för varje dag har den rädslan sakta blivit mindre och mindre. Jag tror jag mest var rädd för att infektionen skulle vända och ta ny fart igen och att jag skulle bli dålig. Men sen har det gått bra. Visst har jag inte mått bra, men jag har mått så pass bra så jag inte har behövt legat inlagd på sjukhuset och infektionen är i kontroll, vilket är det viktigaste.

Jag tror det kan vara rätt normalt att få sånna känslor. Speciellt efter det jag har varit med om. Jag var nog bara rädd över att allt gick så fort när jag blev dålig, och att det tog lite tid innan dem fick kontroll på det.

Men visst är det skillnad att få vara hemma i sin egen hemmamiljö, bland sina egna saker, få äta den vanliga sortens mat som man brukar äta och få vara kring sina nära och kära. Sen nu är det bara återhämtning, återhämtning och återhämtning som återstår. Sen vill jag bara säga tack igen till Er som tar Er tid och hör av er samt skriver ”krya på dig”, ”tänker på dig” osv. Det betyder otroligt mycket ska ni veta! Kram kram

Det var inte helt fel utsikt jag hade från sjukhusetrummet. Sen kanske jag inte tog del av det så mycket, men såhär såg det ut den dagen jag fick åka hem.

Gillar

Kommentarer

anita
,
Så sant, så sant. Låt det ta tid, huvudsaken att Du blir pigg igen. Kram, kram.
Elin Hellgren
,
Ja jag håller med. Huvudsaken det går åt rätt håll! Kram, kram