Samtal med läkarna

Både i fredags, i måndags och i förrgår (tisdag) hade jag lite samtal med mina närmsta läkare. De läkare jag brukar ha mest kontakt med. Det var min reumatolog i fredags och i tisdags, och sen var det min smärtläkare i måndags som jag hade kontakt med. Det var skönt att få prata lite med dem, för det behövdes verkligen. Sen tror jag de även ska prata med varandra, men det hade dem inte hunnit göra då.

Sen samtalet i förrgår med min reumatolog var helt spontant, för jag visste inte om att han skulle ringa. Han hade äntligen fått lite svar ifrån en infektionsläkare som han hade skrivit till angående hur vi skulle kunna lägga upp min behandling för att minska risken inför att jag ska råka ut för nya urinvägsinfektioner. Det eftersom han vill att jag ska in med en ny bromsmedicin så fort som möjligt. Det på grund av att min kropp har eskalerat helt med inflammationer och behöver någonting som stoppar det.

Men med tanke på att jag hade väldiga problem med återkommande infektioner med den bromsmedicin (biologiskt läkemedel) jag hade innan, så ville min reumatolog nu att jag ska få någonting stärkande eller förebyggande så jag ska kunna ta den bättre. Utan att behöva avbryta behandlingen hela tiden.

Han ringde i alla fall angående om att han nu hade fått svar från infektionsläkaren som rekommenderade en långvarig antibiotikakur i förebyggande syfte. En kur jag ska ta nästan under en 4 månaders tid, fast med högst styrka nu första veckan, därefter lite lägre under vecka 2 och därefter en tablett om dagen under 3 månader.
Jag kände mig först inte alls särskilt sugen på det, eftersom jag inte tyckte det kändes roligt att äta antibiotika. För jag har ju ingen infektion just nu. Men det kändes väl ändå lite bättre när han berättade att det var en sån typ av antibiotika som man kan äta under en längre tid. För det jag är rädd för är ju att jag ska bli resistent emot det.

Det jobbiga är bara att jag mår så dåligt på tabletterna, och då började jag igår mitt på dagen. För jag ska ta det 4 gånger om dagen nu första veckan. Sen om några dagar ska jag börja med den nya bromsmedicinen. Det är den sista på listan nu att prova, så jag håller verkligen tummarna för den här. Sen tar det ju som med alla bromsmediciner (biologiska läkemedel) ca 1-3 månader innan man märker någon effekt, om man märker någon effekt vill säga.

Jag brukar alltid tycka det är lite nervöst att börja med en ny medicin. Speciellt dem här biologiska läkemedlen, eftersom man aldrig vet hur man reagerar på dem.
Sen har jag väl inte heller något direkt val, eftersom jag inte alls är bra i min reumatiska sjukdom med inflammationer som det är nu. Jag ska bl.a. dit till reuma igen nästa vecka för att få ytterligare fler kortisonsprutor. Jag var ju där för bara två veckor sedan och fick 7 kortisonsprutor, men nu behöver jag få på några fler ställen.

Besöket i måndags när jag träffade smärtläkaren gick också bra. Det blev bestämt att jag nu ska sänka min medicin som de satte in redan på sjukhuset för nervsmärtan i benet. Sen har vi ju trappat upp den, men nu måste jag fortsätta sänka den eftersom jag har fått något konstigt med synen. Jag ser liksom dubbelt, vilket inte är bra och är en biverkan av medicinen. Därav att jag måste sänka den, men det gör också att jag har fått mer och mer värk tillbaka i benet. Så det är en himla balansgång, även om jag såklart inte kan ha besvär på synen. Det är inte roligt i alla fall.

Nu blir det bara att kämpa sig igenom den här veckan med den höga antibiotikadosen, hoppas det går bra med starten av nya bromsmedicinen om några dagar, samt sänkningen av nervmedicinen och hoppas det ordnar till sig med synen snart. Sen också att nervvärken inte blir alltför jobbig, och att det inte kommer vara alltför jobbigt inför sprutorna. För dem skulle jag helst ha velat fått igår, eftersom jag har så ont.

Gillar

Kommentarer