Slog mig..

Ibland kommer det bara över mig hur orättvist livet är. Vilka otroligt olika livsöden man kan hamna i och råka ut för. Ofta är det så himla lätt att jämföra sitt liv med andras, t.ex. genom att försöka se vem som varit med om och kämpat sig igenom värst saker. Det tycker jag är hemskt. Det är precis som att man försöker förminska det den ena varit med om för att ens egna är mycket värre. Usch, sånt gillar jag inte! För alla har rätt att få må som dem gör utan att bli förminskade eller inte ifrågasatta.

Visst blir det lätt att man jämför sig, och det är också lätt att förminska det man själv varit med om pga att man tycker någon annan har varit med om värre saker än en själv. Men egentligen är det INGEN som kan säga så. För det ända man kan jämför är det man själv varit med om. Det är bara ens egna upplevelser som man i slutändan kan uttala sig om, eftersom man inte ens har upplevt det andra själv.

Det är lika från mitt håll, jag som har blivit och är väldigt drabbad av olika sjukdom, jag kan ofta få höra att det är mig det är synd om, jag som har det värst osv. Det kan nästan bli så att ingen vågar "klaga" i min närhet pga att jag varit med om så mycket och går med ständig värk.
Det är nästan som att personer skäms för att berätta, även fast just den saken det gäller är jobbig för dem. Och visst kan det vara så, att jag varit med om mycket mer än andra i min ålder har varit, men för det vill jag inte att ingen ska känna att dem kan berätta i min närhet hur dem mår. För jag vill ju också kunna finnas där för den personen om det skulle vara så. Jag vill ju också känna att den personen verkligen kan prata med mig trots att jag varit med om så mycket och går med mycket värk. Att det t.ex. är okej att få klaga, tycka synd om sig själv, och tycka att någonting är jobbigt. För man får gnälla, det är helt okej. Ofta brukar det också kunna kännas lite bättre efter att man har fått göra det.

Visst sen kan jag bli lite irriterad för små struntsaker som man egentligen kanske inte behöver se så hårt på eller klaga över, men ni förstår nog vad jag menar. Jag menar att om du har väldigt ont i ryggen så ska du kunna säga det, jag tar inte illa vid mig för det för att jag kanske har ont på fyra ställen till. Utan om ryggen är jobbig för dig, så är den det.

Det jag menar är att man inte ska förminska någon. Det som är jobbigt för en person kanske inte är lika jobbigt för en annan, men oavsett kanske det är de jobbigaste den personen varit med om och har handskats med. Så då är det bara att respektera det.

Har någon av er som också är sjuk upplevt liknande saker? Att det ibland kan bli som att folk inte "vågar" klaga eller berätta hur dem mår pga att dem vet att du själv inte har det så lätt? Tycker ni då att det är jobbigt, eller tycker ni det är helt okej?

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229