Svårt att bearbeta

Jag kan fortfarande inte riktigt släppa vad som har hänt. Vad jag har varit med om. Jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta allt. Det känns så skrämmande på något sätt. Jag känner mig rädd för att en utav mina värsta fasor i livet inträffade. Jag har alltid sagt att det är en sak jag är extremt rädd för att drabbas av igen, och självklart skulle jag råka ut för det igen med min tur. För blodförgiftning (Urosepsis) är något bland det värsta jag varit med om. Så har jag känt ända sedan jag hade blodförgiftningen för några år sedan för första gången. Det var då när jag hade den långa sjukhusvistelsen kring årsskiftet mellan år 2014-2015.

Jag har sagt det förut, men jag tror fortfarande att jag inte riktigt har förstått vad som har hänt, och jag tror det är de som försvårar hur jag ska bearbeta det. För just nu känner jag mig mest bara lyckligt lottad över att jag lever. Att jag klarade mig. För det har varit lite tveksamheter om jag skulle klara en sån här infektion om jag skulle råka ut för det igen. Det är därför läkaran har varit så försiktigt med att jag ska opereras och så. Framförallt inför den här njurstensoperationen som jag gjorde. Men jag var tvungen att få bort bakterierna som satt på njurstenarna, så jag hade inte direkt något val. Men jag klarade det som tur var (!!). Tack och lov.

Sen har jag väldigt svårt att ta in allt. Jag tror jag kan känna mig lyckligt lottad över att jag klarade det, men på något sett känns allt också bara väldigt overkligt. Jag tror inte jag riktigt kan ta in allt jag varit med om. Ta in vad som egentligen hade hänt och hade kunnat hända. För det hade faktiskt kunnat gått riktigt illa.
Det känns på något vis som lite tomma ord, om ni förstår vad jag menar? Men det kanske kommer med tiden, när allt får sjunka in lite mer. Sen vill jag nog inte riktigt ta in det heller, eftersom det var extremt läskigt. För det kändes verkligen som att hela kroppen kokade av febern och jag skakade av feberfrossan som aldrig förr, samt att jag var så matt som man bara kan tänka sig. Usch, det vill jag ALDRIG uppleva igen! Nu får oturen om att drabbas av sånna här saker vara förbi! Punkt slut.

Gillar

Kommentarer

Elin Hellgren
,
Hej Josefina! Tack så mycket! Skickar massor med kramar tillbaka till dig! Kram Elin
Elin Hellgren
,
Ja så är det nog. Med tiden brukar det mesta lösa sig. Tack fina du! Det är jag med. Kramar till dig!
IP: 82.99.3.229