Tankar kring Umeåresan

Som ni redan vet så var jag till min lillasyster över påsk och hälsade på. Jag har varit lite tveksam och så gällande att resa långt eftersom jag inte har gjort det själv förut. Alltså inte bara då jag och min assistent har rest iväg. Sen var jag även riktigt dålig innan vi åkte i ryggen och lederna så det nästan var lite osäkert om vi ens skulle komma iväg. Jag ville verkligen kunna åka, eftersom jag hade planerat den här resan nästan sen nyår, så det kändes inte alls roligt om det inte hade blivit av.

Därför var det så himla roligt att vi kom iväg, och att det gick så bra som det gjorde. För de har jag verkligen växt på måste jag säga, att det är möjligt trots att jag inte är frisk fysiskt och behöver hjälp. Men att jag med rätt hjälp i alla fall kan åka och göra roliga saker.

Jag kommer ihåg för några år sedan när jag var inne i den här jobbiga perioden då jag låg på sjukhuset så länge och hade opererat foten, samt råkade ut för flera infektioner. Under den tiden och egentligen redan innan det hände så fanns det inte på kartan för mig att jag skulle kunna bo själv. För hur skulle det gå till? Hur skulle jag t.ex. kunna laga mat, städa, tvätta? Det fanns liksom inte i mitt huvud hur det skulle gå till och vara möjligt. Men om man tittar nu några år senare, då jag har fått assistenter som hjälper mig med det jag inte klarar av så gör jag det och har gjort det ett bra tag. Det var lite samma upplevelse jag kände med det här, en liten jaha upplevelse att det här är ju faktiskt möjligt. Så det är roligt!

Nu blir det istället att försöka planera något inför sommaren, frågan är bara vad för något.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229