Undersökning av knät

Både i fredags och igår (tisdag) var jag till min fysioterapeut. I fredags var det första besöket efter handoperationen som jag var dit och pratat med henne, bortsett att vi hade pratats vid via telefon. Besöket i fredags var främst för att hon skulle få kolla på mitt knä, eftersom jag har så ont i det. Det är sedan inflammationen och sedan den lilla vridningen på knät då när jag råkade tappa balansen lite lätt för några helger sedan.

Då i fredags pratade vi en del först om hur det var nu och har varit sedan vi pratades vid sist. Sen fick jag flytta mig till undersökningsbrisen så hon bättre kunde kolla och undersöka knät. Det var inte skönt kan jag lova, för usch va ont de gör när dem vet exakt vart dem ska trycka och det troligtvis gör ont.
Hon misstänkte att jag troligtvis har sådant smärtpåslag i kroppen pga allt som varit med t.ex. handen, och att de då är så retat och irriterat att det är svårt att stoppa smärtsystemet när det kommer något litet mer. För det blir ju som en stress för kroppen, och det gör väl också det lättare för kroppen att starta igång någonting. Jag tänker att det inte borde krävas så mycket för att det ska starta igång någonting, som t.ex. den där lilla vridningen i knät.

Därför har jag troligtvis många smärtspärrar som sätter stopp för knät, för att egentligen tror kroppen att den "skyddar" sig själv från det onda. Så nu gäller det att sakta påminna kroppen om att dem där "spärrarna" inte behövs. Jag fick lite olika lätta övningar och rörelser som jag ska göra. Både som jag själv ska göra och som assistenten min ska hjälpa mig med att göra. För då ska jag bara följa med i rörelsen, och sen ska vi sakta öka på den rörelsen.
Men sen, trots att det gjorde så ont när hon undersökte så är det ändå skönt att veta att hon inte misstänkte någon skada som behövde åtgärdas eller kollas av någon läkare just nu i alla fall. För det är alltid det första som kommer upp i mitt huvud när jag gör illa mig eller när det inte riktigt känns som det ska, att något är på tok.

Sen igår var det mer en uppföljning för att se hur det har gått. Det som är lite otroligt är att under helgen har det ju såklart blivit lite svårt att göra allt med träningen, eftersom jag va i Stockholm, även om jag gjorde mitt bästa. Men i förrgår (måndags) så var det första dagen som knät inte vek sig varenda gång vi gjorde en förflyttning. Det kändes som att nu äntligen är jag påväg mot rätt håll, och så har det fortsatt, att det inte har vikit sig. Så det är jätteskönt! Det känns som att jag äntligen är påväg åt rätt håll med knät.
Sen ska jag fortsätt med övningarna/rörelserna jag fått, samt att jag fick någon extra. Annars ska jag försöka ta det lugnt och återhämta mig eftersom jag har en infektion i kroppen. Men oavsett det så känns det otroligt skönt att få känna känslan av att båda benen bär igen.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229