Väldigt blandade känslor - frustration blandat med lättnad

I onsdags var ju jag till min reumatolog. Det var en jobbig dag både psykiskt och fysiskt. Vi pratade om både medicinering, inflammationerna samt kring det här med hypofysen. Det var dem tre grejerna som var viktigast att diskutera den här gången. Jag ska bl.a. få öka min bromsmedicin, Cosentyx till varannan vecka istället för var tredje. Så det ska bli spännande att se om det kommer ge någon effekt. För nu var det ändå inte så längesen jag fick kortisonsprutor, så förhoppningsvis ska det kunna ge någon effekt så inflammationerna inte kommer tillbaka lika fort, och sen verkar det ha någon koppling till mina utslag på fingrarna.

Det här med hypofysen blev en jobbig bit. Speciellt eftersom vi har misstänkt det här i så många år, att det kan vara något med hypofysen. För han sa att han har misstänkt just det här. Och det är därför han har skickat mig till så många olika läkare som är specialister inom just det här kring hormonerna m.m. Både olika endokrinläkare och professorer.
Det är så mycket blandade känslor, men ärligt talat så känns det lite som en käftsmäll. Vi är riktigt frustrerade, besvikna, ledsna samtidigt som vi är glada att vi äntligen kanske börjar få lite svar på olika frågor på varför det varit som det har varit. För ärligt talat så är det någonting HELA tiden, och det har det varit hela min uppväxt i stort sett. Varför jag mår som jag gör, och har gjort så länge.

En sak jag inte visste var att det här är en helt egen sjukdom som egentligen inte är kopplat till det reumatiska, som jag hela tiden trott. Och sen sa han att det så ovanligt att många läkare inte ens stöter på patienter som har den här sjukdomen under hela sin tid som läkare. Det kom lite som en chock, för det hade inte jag förstått. Prolaktinom har jag för mig att det heter, om det nu stämmer.

Det känns skönt att äntligen få lite svar på saker och ting, men jag tror aldrig jag har sett min läkare så frustrerad som han var sist. Det är svårt att komma på ett ord som stämmer in bra på det, för han var både frustrerad, besviken, glad och många fler. Han sa det inte rätt ut, men man såg riktigt på han hur han många gånger kramade sig i benet undertiden vi pratade.

Det som är mest frustrerande är att ingen riktigt har tagit tag i det trots att han har frågat ett flertal olika läkare om just den här sjukdomen. Men någonstans måste man ju lita på dem också, att dem kan sin sak för annars kan man ju inte lita på någon. Men det är frustrerande nu eftersom det var det. Just det vi har misstänkt. Och det har ju orsakat så mycket lidande och problem för min del som gjort och gör att jag mått så dåligt många gånger. Det är så frustrerande, och det är svårt att få allt att smälta.
Det är fortfarande mycket som ska bearbetas och lägga sig känslomässigt, men det känns riktigt skönt att äntligen få lite svar och att man nu kan göra någonting åt det. I alla fall försöka, och då kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.

Men jag är så trött på att det hela tiden ska vara JAG som ska råka ut för allt. Varför? Varför just jag? Det tar liksom aldrig slut. Sen blir det mycket att man tänker tillbaka, och det här klassiska "tänk om" kommer som ett brev på posten, och tankar kring hur det kunde ha varit om vi hade kommit på det tidigare. Det bara blir så. Men det är viktigt att man kan tänka framåt också, att det nu förhoppningsvis bara kan bli bättre och vända mot nå bättre. Jag hoppas det i alla fall. Med det är svårt.

Sen var det pricken över i:et med att kortisonsprutorna gjorde så ont sist. Det var inte roligt, varken för mig eller dem som var med. Men det var skönt att ha dem där som stöd. Det gjorde så mycket att ha dem där, både Emelie (assistent, vän), Amanda (assistent som gick intro) och mamma. Mamma var verkligen skönt att hon kunde komma från jobbet lite och vara med. För det kändes som ett viktigt möte, för jag kommer ju inte ihåg alla svängar på sjukhuset från när jag var liten. Plus att hon är ju min mamma, och när det i princip handlar om hela min hälsa så är det skönt att ha henne med.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229