Varför så orättvist?

Alla har vi våra saker som vi kan ha det jobbigt med. Både synliga som osynliga. Men just nu börjar jag komma till en punkt då det är väldigt tufft med allt. För hur orättvist kan allt egentligen bli? Den frågan har jag ställt mig många gånger nu den senaste tiden.
Jag är så trött på att det ALLTID ska vara någonting. Då menar jag framförallt sjukdomsmässigt (men det har även samtidigt nu varit en del privata grejer med).

Det känns bara som att, hur mycket kan det egentligen hända på en och samma gång!? För den här gången tycker jag det har varit extremt, och det har de varit också. Dem här två senaste månaderna. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Riktigt jobbig har dem varit i alla fall, och än är vi inte förbi det heller. Utan det är fortfarande mycket som händer och sker, och som ärligt är tufft. Allt blev inte bra bara för att jag kom hem, även om det var UNDERBART att få göra det. Det var ett lyft, absolut. Det säger jag ingenting om. För man vill inte ligga på sjukhus mer än nödväningdig, inte jag i alla fall.

Sen har vi ju alla en gräns, och jag brukar ha en väldigt lång gräns innan jag ens säger att jag t.ex. har ont någonstans eller vad det nu kan vara. Så om jag säger att det är dåligt, då är det dåligt.
Men det värsta nu är nog att man inte riktigt kan göra något. Det är bara att hänga med på tåget och önska att det blir bättre och bättre ju mer tid som får gå. Och visst blir det sakta lite bättre, även om det går EXTREMT sakta (om jag t.ex. syftar på ALLA biverkningar som verkar höra ihop med abstinensen).

Men sen måste man ju försöka se dem positiva delarna mitt i allt. De är ju lika viktigt det, även om det inte är helt lätt ibland.
Ärligt just nu så skulle jag bara vilja ha en lugn stund där jag kan få må skapligt med allt fysiskt och stundvis psykiskt när allt kommer över en. Dock har det knappt hänt under mina minst 20 år som sjuk. För det har alltid varit någonting, litet som stort. Men efter att det här har lugnat sig, då banne mig hoppas jag verkligen det får vara det! Eller det ska vara det, punkt slut!

Sen gör det väl inte allting bättre att jag känner mig allmänt less på allt. Det blir väl så när man har ont, inte ha någon ork, och sen knappt få sova eller kan knappt äta pga noll aptit och illamående hela tiden. Klart man bli less, speciellt när det som nu har hållit på i ca 2 månader. Det är längre än vad man tror.
Sen hör väl säkert mycket säker ihop med abstinensen (pga medicinen vi satte ut), men ändå. Det bara räcker nu tycker jag. För innan allt hände där någon dag innan midsommar så var det ändå rätt bra tycker jag. Det var dagen efter jag hade varit till min reumatolog som allt sket sig. Vilket var så himla typiskt och tråkigt med tanke på att allt ändå kändes rätt skapligt och jag var redo för en bra sommar. Men så vände allt på bara någon sekund.

Och visst, det finns såklart alltid dem som har det värre, men ändå. Man måste få tycka sitt är jobbigt det med. För det har varit en väldigt jobbig period och är fortfarande, samt att det har och är fortfarande väldigt mycket på många plan.

Men nu får jag bara försöka se dem små sakerna som ändå är bra och går åt rätt håll. Försöka göra det jag mår bra av och som kan ge mig positiv energi. Men det är nog inget snack om saken att det kommer bli en lång återhämtning innan jag är så pass pigg som innan allt hände. Sen får jag försöka se det positiva som finns och distrahera mig så gott jag kan för att inte tänka alltför mycket, och ta en dag i taget. I alla fall just nu, mer kan jag inte göra.

Sen vill jag ännu en gång tacka alla ni som hör av er, skickar meddelanden och kommentarer på instagram framförallt, ringer osv. Det betyder jättemycket ska ni veta! Hoppas ni alla får en trevlig kväll och helg.
Kram på Er! ♡

Gillar

Kommentarer

Rebeca,
Hej! Jag hittade din blogg via Instagram. Ville hitta någon mer som bloggar om sin sjukdom. Själv har jag juvenil ideopatisk artrit som är en form av barnreumatism. Kika gärna in på min blogg http://becaaah.blogg.se // mvh Rebeca
becaaah.blogg.se
Elin Hellgren
,
Hej Rebecca! Va roligt att du hittade till min blogg. Ja det vet jag vad det är. Det ska jag göra. // MVH Elin
Elin Hellgren
IP: 82.99.3.229