Veckan som varit - V.4

Min vecka har inte varit särskilt lugn som jag först trodde att den skulle bli. Det var lite som jag sa i mitt inlägg kring "Veckans planer - V.4", att det nog skulle bli någonting som tillkommer och så blev det. Ni kan läsa det inlägget här.

Veckan har känts både väldigt lång när man tänker tillbaka, samtidigt som det redan är söndag och ny vecka imorgon igen. Så det beror på lite hur man tänker. Men sammanfattningsvis skulle jag nog säga att det både har varit en trevlig och rolig vecka, samtidigt som den varit lite jobbig känslomässigt på många olika plan.

Det har hänt både lite privata saker som inte varit så roliga, samtidigt som jag också har tyckt det har varit rätt jobbigt med allt kring mitt högerben. Eller egentligen kring hur hela min sjukdomssituation ser ut för tillfället. Sen försöker jag såklart inte tänka så mycket på det, men vissa stunder är det lättare sagt än gjort. För det är väl klart man funderar, annars vore det nästan konstigt.

Veckans positiva. Det tycker jag har varit bassängträningen i tisdags. Det var SÅ skönt, och jag blev glatt eller positivt överraskad över att jag tyckte det var så skönt som det var. Jag längtar redan tills det är dags för nästa gång. För det gick också väldigt bra trots att knät var alldeles inflammerat och begränsade mig en hel del. Men trots det fick jag inte direkt något jättebakslag, som jag annars lätt brukar kunna få när jag ska börja med någonting nytt som t.ex. någon ny träning. Så det kändes väldigt positivt och skönt!

Sen tycker jag det är väldigt mysigt att få umgås lite helt själv med familjen. Det är skönt att få dem här helgerna en gång i månaden då det bara är vi och jag inte har någon assistent vid min sida. Sen får ni inte missförstå mig, för jag tycker jättemycket om mina assistenter. Det gör både jag och min familj, men ni förstår nog vad jag menar. Ibland vill även jag bara vara själv med dem.

Veckans negativa. Det tycker jag är värken efter kortisonsprutorna innan det börjar vända till det bättre. Det är alltid lite extra jobbigt, just med tanke på att man blir mer orörlig än vanligt och framförallt såklart har mer ont. Men man får försöka tänka och ställa in sig på att man gör det för att det ska bli bättre, och att det är dem första dagarna som är extra jobbig innan det sakta vänder och blir bättre och bättre.

Jag brukar ställa in mig på att det tar en vecka innan det känns riktigt bra, just för att jag inte ska bli alltför besviken om det inte har hunnit blivit tillräckligt bra. För jag ställer hellre in mig på det, att det kan ta lite längre tid än vad det brukar just för att jag inte ska bli så besviken ifall det tar lite längre tid.

Här nedanför kan ni se lite bilder ifrån veckan.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229