Veckan som varit - V.6

Hoppas allt är bra med er. Det här inlägget kommer lite sent, men det hoppas jag ni kan ha lite överseende med. Ni har säkert märkt att min vecka inte har varit den bästa, och några direkta planer på vad som kommer hända under veckan har inte funnits. Utan vi har fått tagit dagarna som dem har kommit helt enkelt.

Jag ligger fortfarande inlagd på ortopeden, och som det låter kommer jag nog bli kvar här ett tag. Sen får vi som sagt se hur allting ter sig och utvecklas, men vi håller i alla fall tummarna för att det sakta bara ska bli bättre.

Jag hoppas och försöker hålla fast vid att om vi bara kan kommer upp och förbi den här jobbiga "uppförsbacken, toppen, tröskeln", eller vad man nu vill kalla det kan börja vända. Att det då kan gå rätt fort mot det bättre, men att det är nu som det är som tyngst innan vi når toppen. Det är vad jag hoppas på, för nu har det stått stilla väldigt länge tycker jag. Framförallt med den högra foten.

Med tanke på situationen kommer jag ta en lite paus ifrån inläggen kring "Veckans planer - V. ...". Det jag rätt nyligen hade börjat och kommit igång med. Men en sammanfattning mot slutet av veckan kring hur den har varit tänkte jag fortsätta med. Jag tycker det är lite roligt att gå tillbaka och kolla, samt i mitt fall hålla reda lite på allt som händer och sker.

Ni kan läsa inlägget om hur "Veckans planer - V.6" skulle sett ut här.

Veckans positiva. Trots dem otroligt tråkiga omständigheterna och allt som hör till att ligga på sjukhus ändå har varit alla otroligt fina människor som jag har runtomkring mig. Allihopa som har funnits här, kämpat med mig, stöttat mig när jag varit tvungen att göra både det ena och det andra jobbiga undersökningar osv. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. Och då menar jag inte bara familj och vänner, utan även sjukhuspersonal.

Veckans negativa. Jag tycker något som kändes riktigt jobbigt och surt den här veckan var att resan till fjällen blev inställd. En resa vi har planerat ända sedan i höstas. Det var så typiskt att det var precis nu allting skulle inträffa. För den hade jag verkligen sett fram emot. Vi skulle åka dit hela släkten på mammas sida för att fira min moster som fyller 50 år. Sen var det även första gången vi allesammans på det här sättet bokade in en resa tillsammans. Men vi har sagt det att vi ska göra någonting mer när jag har blivit piggare och fått kommit hem.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det har varit en riktigt jobbig vecka. Frustrerande vecka som man bara inte vill ska vara sann. Idag är det även två veckor sedan olyckan var, och det känns både som en evighet sen och som att det bara var här i dagarna det hände.

Här nedanför kan ni även se lite bilder ifrån förra veckan (V.6).

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229