Veckor som varit - V.16 + V.17

Varje vecka gör jag en lite resumé kring vad som har varit mest positivt kontra mest negativt med veckan. Förra veckan blev det inget sådant inlägg, så därför tänkte jag göra ett inlägg där jag nu skriver om de senaste två veckorna tillsammans. Varning för ett rätt långt inlägg..

Det som allmänt har varit bland det bättre tycker jag är att jag känner att jag har börjat fått lite mer ork och vilja. Lite mer motivation till att göra och planera saker, för tidigare har allt verkligen bara känts jobbigt. Jag har inte haft motivationen till att göra någonting. Allt har bara känts motigt och jobbigt om någon har frågat om vi t.ex. ska gå ut en sväng eller kanske hitta på något.

Men det har som sagt förändrats lite. Det känns väldigt bra att jag nu t.ex. har kommit igång med min träning igen efter kortisonsprutorna jag fick för några veckor sedan. Sen att jag också känner mig sakta klarare och klarare i huvudet under tidens gång som jag sakta har kunnat trappa ner på lite mediciner. Det är också himla skönt och lite av en lättnad. För det blir en himla skillnad när man känner att man både är lite mer "med", om ni förstår hur jag menar? Och sen att jag har fått tillbaka lite motivation och vilja till saker. För som ni vet så är jag verkligen inget fan av dessa mediciner som jag har behövt sätta in igen pga min nervsmärta. Men jag hoppas verkligen att jag kommer kunna trappa bort dem alla på nytt som jag precis hade fått bort innan olyckan på röntgen skedde.

Sen är det himla jobbigt att trappa ur på mediciner. I alla fall smärtmediciner. För abstinensen som jag får lite smått då och då är inte rolig. Vissa dagar är bättre än andra, men det är bara att ta en dag i taget. Just nu har jag en utav dem "lättare" mediciner enligt mig i alla fall att trappa ner/ut på, men snart är det dags för en ännu jobbigare sort. Något jag inte ser fram emot, just eftersom jag tycker det är jobbigt redan nu. Men det får gå. Det måste gå. En dag i taget så grejar jag det här med.

Annars i övrigt så har jag börjat komma igång med lite planering utomhus i trädgården och kring växthuset, samt inomhus i köket. Det känns jätteroligt. Att jag nu känner att jag mäktar med det, och att det finns lite ork till att hålla på med det. För annars tidigare har jag bara fått panik så fort någon har nämnt någonting om det. Så det känns faktiskt riktigt skönt. Lika att jag börjar göra saker som inte har med kroppen att göra hela tiden. Utan jag får lägga fokus på lite mer saker runtomkring och som jag tycker är roligt. Något som är icke-sjukdom eller kropps relaterat. Det är skönt.

Vecka 16 och 17:es positiva. Under de här två veckorna har de positiva varit att jag har börjat fått lite mer energi och motivation till att göra saker. Fått mer planer för saker, samt att vi faktiskt har kommit igång med några. I alla fall påbörjat det. Det är jag och pappa som har planerat mest ihop. Framförallt utomhus. Inomhus har både mamma och pappa varit med och hjälpt mig. För det är inte helt enkelt att komma på och känna efter precis hur man vill ha det i vissa rum, även om jag har har funderat på vissa saker ända sedan jag flyttade in här. Därför känns det himla skönt och roligt att jag nu har kommit fram till ett beslut om hur jag vill göra, och det är på g.

Vecka 16 och 17:es negativa. Det negativa för dem här veckorna tycker jag bl.a. har varit allt kring covid-19. Det känns bara mer och mer obehagligt. Jag tycker det känns läskigt, samtidigt som man nog inte riktigt förstår hur det på riktigt är. Vad det egentligt innebär, och hur det är att behöva se det på nära håll. Jag har som tur inte behövt det, och jag hoppas jag inte kommer behöva det heller. Men man vet aldrig. Man får vara glad så länge det är så. Men det är som sagt läskigt när man inte riktigt vet så mycket om det, vet hur länge det kommer vara såhär, och ifall det kommer bli sämre. Och sen om man kommer bli drabbad själv. Det är skrämmande. För sen har det blivit och blir så himla många konsekvenser kring allt. Både privat och som företag, men störst av allt inom sjukvården. Jag hoppas bara det kan få lägga sig snart, och att vi alla får hålla oss friska.

Sen en till grej som inte heller har varit så roligt är att mitt illamående och aptit har blivit sämre igen. Alltså betydligt sämre. Men jag tror det har mycket med min nedtrappning av medicin att göra. Abstinens. Det går upp och ner, men det är inte roligt. Det blir bl.a. som en krypande obehagskänslan i kroppen tillsammans med illamåendet. Den är inte roligt. Det är tur att det går lite upp och ner, och att vissa dagar är bättre än andra.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit två veckor mot det positivare hållet. Jag försöker se de små framstegen som händer, och det gör de lite lättare att hitta motivationen till att göra vissa saker. Som att fortsätta med TENS-apparaten och kämpa på med den, göra min dagsträning varje dag, försöka gå ut varje dag och därefter får resterande av dagen utvisa själv vad det blir för något. Beroende på vad jag orkar med för något. Men jag försöker ta en dag i taget. Det funkar. KRAM!

Gillar

Kommentarer

psykiskohalsablogg
psykiskohalsablogg,
Vilka smärtmediciner tar du? Vet själv hur jobbigt det kan vara att trappa ned mediciner som inte ens är beroendeframkallande. Om någon sa att jag skulle behöva trappa ur min ångestdämpande(beroendeframkallande) idag skulle jag få panik. Ska egentligen inte ta den regelbundet, men läkaren har godkänt det ändå... Jag hoppas att det går så bra som möjligt för dig! Kramar
nouw.com/psykiskohalsablogg
elinnhellgren
elinnhellgren,
Jag tar flera olika. Det är främst medicin mot nervsmärtan. Då tar jag förutom alvedon bl.a. gabapentin, pregabalin, metadon, och strax har jag helt trappat ur targiniqen. Det är dom jag tar för värken. Nej jag håller med, det är inte alls roligt.. Men man får ta en dag i taget. Tack snälla! Hoppas det går bra för dig också med allt! Kramar
nouw.com/elinnhellgren
IP: 82.99.3.229