Veckan som varit - V.6

Hoppas allt är bra med er. Det här inlägget kommer lite sent, men det hoppas jag ni kan ha lite överseende med. Ni har säkert märkt att min vecka inte har varit den bästa, och några direkta planer på vad som kommer hända under veckan har inte funnits. Utan vi har fått tagit dagarna som dem har kommit helt enkelt.

Jag ligger fortfarande inlagd på ortopeden, och som det låter kommer jag nog bli kvar här ett tag. Sen får vi som sagt se hur allting ter sig och utvecklas, men vi håller i alla fall tummarna för att det sakta bara ska bli bättre.

Jag hoppas och försöker hålla fast vid att om vi bara kan kommer upp och förbi den här jobbiga "uppförsbacken, toppen, tröskeln", eller vad man nu vill kalla det kan börja vända. Att det då kan gå rätt fort mot det bättre, men att det är nu som det är som tyngst innan vi når toppen. Det är vad jag hoppas på, för nu har det stått stilla väldigt länge tycker jag. Framförallt med den högra foten.

Med tanke på situationen kommer jag ta en lite paus ifrån inläggen kring "Veckans planer - V. ...". Det jag rätt nyligen hade börjat och kommit igång med. Men en sammanfattning mot slutet av veckan kring hur den har varit tänkte jag fortsätta med. Jag tycker det är lite roligt att gå tillbaka och kolla, samt i mitt fall hålla reda lite på allt som händer och sker.

Ni kan läsa inlägget om hur "Veckans planer - V.6" skulle sett ut här.

Veckans positiva. Trots dem otroligt tråkiga omständigheterna och allt som hör till att ligga på sjukhus ändå har varit alla otroligt fina människor som jag har runtomkring mig. Allihopa som har funnits här, kämpat med mig, stöttat mig när jag varit tvungen att göra både det ena och det andra jobbiga undersökningar osv. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. Och då menar jag inte bara familj och vänner, utan även sjukhuspersonal.

Veckans negativa. Jag tycker något som kändes riktigt jobbigt och surt den här veckan var att resan till fjällen blev inställd. En resa vi har planerat ända sedan i höstas. Det var så typiskt att det var precis nu allting skulle inträffa. För den hade jag verkligen sett fram emot. Vi skulle åka dit hela släkten på mammas sida för att fira min moster som fyller 50 år. Sen var det även första gången vi allesammans på det här sättet bokade in en resa tillsammans. Men vi har sagt det att vi ska göra någonting mer när jag har blivit piggare och fått kommit hem.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det har varit en riktigt jobbig vecka. Frustrerande vecka som man bara inte vill ska vara sann. Idag är det även två veckor sedan olyckan var, och det känns både som en evighet sen och som att det bara var här i dagarna det hände.

Här nedanför kan ni även se lite bilder ifrån förra veckan (V.6).

Gillar

Kommentarer

Värt att tänka på

Just det här citatet betyder väldigt mycket. Jag tycker det har en bra innebörd, för jag tror verkligen på att man får det man klarar av. Precis som citatet säger, och att just det här att ”Man får det man klarar av”. Det blir lite som en drivkraft till sig själv om att blicka framåt och kämpa sig vidare ifrån allt elände som varit och är.

Men det är någonting jag försöker hålla fast vid, och något som min mamma alltid brukar ha sagt och säger till mig när jag har tyckt att det har varit lite extra tungt eller jobbigt pga olika anledningar. "Man får det man klarar av".

Har ni något favoritcitat som stärker er, eller något ni gör som får er att orka med vissa motgångar lite lättare?

Gillar

Kommentarer

Fortfarande på sjukhuset - Min onsdag

Det här inlägget skulle ha lagt ut redan igår kväll men jag hann somna innan jag hann trycka iväg det på publicera. Därav att ni får det nu istället.

Godmorgon fina ni!

Just nu ligger jag i sjukhussängen nedbäddad i sängen för natten. Jag var så extremt trött igår kväll, och jag hoppas verkligen jag kan få en bra natts sömn inatt. Förra natten var ändå helt okej, speciellt om man tänker hur det har varit största delen av tiden här. Jag har även ett eget rum vilket känns himla skönt! Så det tackar jag för så länge ingen annan behöver det mer (tänker infektion eller liknande). Det underlättar i alla fall att inte behöva bli störd av andra i samma rum hela tiden.

Idag har det varit en relativt lugn dag, men jag har dock inte varit riktigt på humör för någonting. Allting har känts rätt tufft och kämpigt om jag ska vara ärlig. Lite som att allt nu börjar komma ”ikapp” en litegrann. Både igår eftermiddag (tisdag) och idag (onsdag).

Det är ju även prick 2 veckor (!?) sedan olyckan på röntgen inträffade idag. Helt sjukt egentligen att det redan gått det, men så är det.

Här får ni lite bilder ifrån Instagram story där jag är lite mer aktiv än här. Så gå in och kika där om ni vill veta lite mer här och nu kring vad som händer. Min Instagram är @elinnhellgren .

Sen som jag skrev tidigaste så finns alla ”Händelse”-inlägg samlade under ”Sjukhusvistelse” i min profil på Instagram.

Min dag har både varit lugn och full fart. Största förändringen är väl att jag inte har några assistenter nu hos mig i samma omfattning som jag annars brukar ha. Det är pga mitt beslut när jag ligger på sjukhuset. Så det har väl varit största omställningen eller förändringen idag (onsdag) kan man väl säga.

Annars idag så kom pappa förbi och hälsade på mig en sväng vid lunchtid, fikade och gjorde mig lite sällskap. Innan det hade också en utav mina smärtsjuksköterskor kommit förbi där precis innan lunch och sagt hej, och min andra på sena eftermiddagen och gjorde samma sak. Vi pratade pratade lite och kollade läget. Så gulligt av dem, mina sjukhusänglar!

Sen efter att Anna slutade jobbet så kom hon också förbi en sväng och sa hej innan hon åkte hem. Bästa Anna! Annars igår eftermiddag började jag få lite feber, känt mig extremt hängig och trött och allmänt inte bra. Men jag tror mer på att det bara är för mycket för kroppen just nu. Det känns lite så. Jag tror mer på det än att det skulle vara en infektion på gång. Sen vet jag såklart inte, för de tog några infektionsprover på eftermiddagen också som jag inte fått svar på än, så vi får se vad dem säger. Det var också helt sjukt att hon sköterskan som skulle ta proverna lyckades på FÖRSTA försöket! Så då sa jag åt henne att hon borde gå och köpa en trisslott! Haha för det hör inte till vanligheten, med tanke på hur extremt svårstucken jag är. Men hon klarade det, eloge till henne!

Dessutom har min aptit mer och mer börjat tryta och blivit jobbigare med illamående mer och mer. Det var efter besöket hos min reumatolog i fredags. Jag ska berätta mer om det har jag tänkt i ett eget inlägg. Men en sak vi ändra i alla fall var att jag har fått höja min bromsmedicin igen (Xeljanz) till morgon och kväll, vilket ni också vet resulterar i mer illamående. Tack och lov får jag i alla fall nu ta min illamåendemedicin som hjälper lite! Men det är INTE roligt.

Annars under kvällen pratade jag med en kompis ett bra tag i telefon, och hon är så himla snäll och go och vi förstår verkligen varandra utan och innan. Något som är himla skönt, eftersom vi båda har besvär av reumatism tillsammans med fler saker. Så det var trevligt! Efter det fikade jag lite kvällsfika och bara tog det lugnt och småprata lite med familjen då och då via telefon och framförallt vilade.

Gillar

Kommentarer