Tänk att det redan har gått två veckor (och en dag) sedan jag kom hit och blev inlagd. Vad länge jag ändå har varit här nu. Inte alls som det från början var tänkt. För jag skulle ju från början läggas in för att jag var väldigt nergången pga värken, ingen sömn och helt slut. Jag hade inga extra resurser av energi kvar kändes det som till att hantera vardagen längre. Så förra torsdagen, den 24 september blev jag inlagd.
Inte som planerat
Vi var på akuten till ca kl.10 och sen kom jag inte till avdelningen förrän vid kl.18-19 tiden. Så det tog i stort sett hela dagen bara det, och därefter kom vi igång med smärtlindringen.
Tanken var att jag kanske skulle vara inlagd 5-7 dagar, och sen få komma hem igen efter det. Det efter att ha fått en chans att få bli smärtlindrad och hjälpa kroppen med att få en chans att återhämta sig. Få lite ny energi till att mäkta med allting igen, eftersom mitt smärtsystem har blivit så triggar också.
Men riktigt så har det inte blivit. Utan det har varit en hel del gropar och svackor längs vägens gång, och nu står vi här ca 2 veckor senare och jag har fortfarande inte kommit hem.
Planen är som jag skrev i ett tidigare inlägg att jag ska få komma hem på måndag. Vi ska börja sänka ut den smärtlindrande pumpen (halvera dosen) under dagtid nu imorgon (lördag), och sen på söndag trappa ner så den också stängs av under söndagen. Sen kommer jag få ha smärtpumpen kvar under natten för att förhoppningsvis få så bra sömn som möjligt nu när jag ligger inlagd här. Men under sista natten mot måndag så är tanken att jag ska vara utan den även då. Det för att se hur det går utan den, så det tycker jag låter bra. Det känns som en mer genomtänkt plan nu den här gången.
Håller tummarna
Så nu håller jag bara tummarna för att den också fungerar. Jag försöker ställa in mig på det i alla fall, för jag är bara glad så länge jag slipper smärttoppar jag får svårt att hantera. Det ska även bli intressant att se hur det blir den här helgen med magsmärtorna. Om dem kommer komma tillbaka lika som förra helgen, eller om det går bättre den här gången. Förhoppningsvis går det också bättre. Bättre överlag med värken, eftersom det ändå har varit lite stabilare med infarter och byte av smärtsprutorna osv. Just så det inte ska bli dem här svackorna då värken är påväg igenom.
Men det är bara att hålla tummarna! Sen är det fortfarande lite svajigt med tempen och tydligen mitt blodvärde. Men vad jag hörde nu sist så skulle det ändå vara okej. Inte så man behöver göra någonting i alla fall. Hoppas ni får en fortsatt fin fredag och kväll, KRAM!
Lämna ett svar