Igår ringde fysioterapeuten jag träffade på Rehabiliteringsmedicin i Sandviken för en liten uppföljning inför sommaren, och lite efter planeringsmötet i måndags. Hon berättade också att jag hade fått en plats för start av rehabperioden redan nu i augusti. Jag blev jätteglad när hon sa det, eftersom det kunde ha bli i januari 2022. Men just nu känns det som att jag bara vill komma igång. Jag fick även en del råd och saker att jobba på nu under sommaren inför hösten, och det tror jag blir bra. Förhoppningsvis har jag kommit en bit på vägen då, samt ha fått in en rutin. Så just nu känner jag mig riktigt taggad och motiverad inför det här! KRAM!
Arkiv för juni 2021
Planeringsmöte – Rehabiliteringsmedicin i Sandviken
I måndags hade jag mitt återbesök för att träffa läkaren på Rehabiliteringsmedicin i Sandviken. Det kallades för planeringsmöte. Jag var dit för att få höra deras sammanställning av mina utredningssamtal som jag varit på. Under utredningssamtalen fick jag träffa både en fysioterapeut och psykolog utöver läkaren.
Det finns hopp
Jag tycker det var ett väldigt bra besök. Mamma var också med, för de ville gärna att jag skulle ha någon anhörig med. De lät väldigt hoppfulla kring att de skulle kunna hjälpa mig på olika sett. Något som kändes väldigt bra. Det kändes som att det äntligen finns lite hopp även för mig med en förändring. En förändring kring att det kan bli bättre med allt kring nervvärken, min livssituation, samt få en mer balans kring allt i vardagen.
Diskussion fram och tillbaka
Läkaren berättade att dem hade haft lite diskussion kring vad för typ av rehabiliteringsplan som skulle passa och fungera bäst för mig. Men tillslut kom dem fram till att den individuella planen nog skulle vara den bästa för mig. Just kring hur mitt liv också ser ut, och där höll jag med. När han berättade hur dem hade resonerat fram och tillbaka. Så det kändes ändå bra. Det kändes som ett bra resultat av vad dem kom fram till och hur dem vill lägga upp det. Sen kommer jag få veta mer inom kort. För antingen kommer starten bli nu i augusti eller januari 2022, men oavsett kommer dem börja hjälpa mig lite redan nu med samtal och guidning inför rehabperioden. Så det kändes också väldigt bra. Men hur det blir får jag veta inom kort.
Sushi i Sandviken
Efter besöket stannade vi i Sandviken och åt lunch innan jag skulle vidare på nästa sjukhusbesök i Gävle. Vi hittade en jättebra restaurang där mitt i Sandviken i en av gallerierna som bl.a. sålde sushi. Den kan jag rekommendera. Dem var väldigt goda! KRAM!
Veckan och helgen – V.24
Den här veckan har för mig varit en riktig berg och dalbana. Det har varit någonting varenda dag, precis som förra veckan. Nu har jag verkligen nedräkning tills det i alla fall kommer bli lite mindre inplanerade sjukhusbesök. Det ska bli lite skönt med ”sommarlov” ifrån det. Det är min förhoppning i alla fall. Däremot dröjer det någon vecka till innan bl.a. bassängträningen stänger för sommaren. Det gör dem efter v.26.
Behövt prioritera annat
Den senaste tiden, eller det är väl dem här två senaste veckorna som jag inte har skrivit något sånt här sammanfattande inlägg ifrån veckan som har varit. Det har ärligt bara varit för mycket. Jag har inte orkat och tyvärr behövt prioritera bort det. Men så får det vara ibland när man inte räcker till för allt. Ni har ju kunnat hänga med lite ändå kring saker som har hänt i mitt liv. Både här på bloggen, men kanske framförallt på Instagram (@elinnhellgren).
Men för att nämna några saker jag gjort senaste veckorna är att jag har firat Annas 25 års dag. Henne firade vi förra helgen i omgångar. Sen har jag varit på utredningsbesöken i Sandviken på sjukhuset där inför den tänkte rehabiliteringsperioden. Dit var jag faktiskt igår och fick höra deras plan och vad dem tror att de skulle kunna hjälpa mig med. Det kommer ett inlägg mer om just det besöket. Sen har jag varit på käkkirurgen och sprutat lokalbedövning i käklederna. Det hjälpte lite för att bryta den mesta akuta smärtan jag hade då. Sen har jag även varit två turer till veterinären med Harry. Han blev dålig här förra veckan, samt att jag själv också har varit på en hel del sjukhusbesök. Snudd på att jag har varit iväg dit varje dag.
En dipp
Sen har jag också ärligt haft lite av en dipp den senaste tiden allmänt sett. Jag tror mycket av det grundar sig i hela min situation. Livssituation. För allt har känts rätt övermäktigt. Sen har det inte gjort allting lättar när käklederna och högerarmen har bråkat så pass mycket som dem har gjort den senaste tiden. Det blir lite för mycket helt enkelt att hantera.
Sen en till rätt stor sak som hänt är att det har varit en hel del kring min IVO anmälan som jag gjorde förra året. Det var angående klämskadan på mina fötter. Men nu äntligen har beslutet från IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) kommit. Det kom precis innan förra helgen. Så under den här veckan som var har jag gjort två intervjuer till två olika tidningar. Det var både Arbetarbladet och Gefle Dagblad som hörde av sig, så i själva papperstidningen kom det ut igår (måndag) så man kan läsa den. Ni kan även läsa ett kort inlägg om det jag skrivit här.
VECKAN:
Harry blev sjuk
Under den här veckan har det varit både mycket för mig och mycket med Harry. Harry blev väldigt dålig i onsdags. Något vi från början började förstå mer och mer under eftermiddagen/kvällen. Så tillslut efter att jag hade pratat med en djurklinik här i stan som hade kvällsöppet, så blev det bestämt att vi behövde komma in med honom för en första koll. Det var en koll på ifall vi behövde åka vidare till ett större djursjukhus beroende på hur pass akut det verkade vara. Så då åkte vi fort in dit på kvällen, men som tur var behövde vi inte åka vidare redan då på kvällen som det såg ut då.
Däremot var vi tvungen att komma in tidigt morgon efter för åtgärd. Så då under natten höll jag bara tummarna över att han inte skulle bli ännu sämre. Men vi klarade oss som tur var med att vi kunde åka in dagen därpå igen. Ni kan läsa mer om hela händelsen här och här.
Sjukhusbesök
Annars under den här veckan har det varit full rulle med olika sjukhusbesök. Jag har bl.a. varit på smärt och fått akupunktur, träffat kuratorn, röntgat njurarna, varit på bassängträning två gånger, träffat arbetsterapeuten, samt haft telefonsamtal med min infektionsläkare. Ja ni märker ju att det har varit BESÖK som stått på schemat, och som har tagit en hel del energi. Sen har besöken i sig gått bra, även om vissa har varit ”roligare” än andra.
HELGEN:
Agnes och Ines på besök
Jag har haft en bra helg. I lördags träffade jag Agnes och Ines. Dem kom på besök, vilket var väldigt trevligt och mysigt. Sen var det extra roligt att träffa Ines igen för det var verkligen evigheter sedan. Hon har ju blivit så stor nu. Men pga allt kring covid-19 osv så har vi inte träffats då vi inte varit vaccinerade och Ines varit på förskolan. Men nu kände vi att det var dags, och det var jag väldigt roligt. Sen har vi pratat via FaceTime men det är ändå inte samma sak som att träffas personligen.
Lugn söndag
I söndags blev det en desto lugnare dag. Jag var extremt trött hela dagen, och försökte ta det lugnt. Jag låg bl.a. och lyssnade på podd och vilade ute i soffan i hallen. Sen på eftermiddagen var jag och Frida iväg och köpte en present inför ett kalas jag ska på nu i veckan. Så det var skönt att få det gjort också. Annars hade vi lite filmkväll på kvällen och bara slappade framför teven.
Jag hoppas ni också har haft en bra helg och vecka! KRAM!
Hello monday.
Då var det ny vecka igen! Midsommarveckan. Ville bara kika in och önska er en fin måndag!
Jag har ett spännande möte med läkaren på Rehabiliteringsmedicin i Sandviken idag. Få höra deras plan kring min tänkta rehabperiod och vad dom tror de kan hjälpa mig med! Så det ska bli spännande. Jag är påväg dit nu. KRAM!
Akut besök till djursjukhuset – Del 2
Här kommer fortsättningen från onsdagens händelse med Harry som jag skrev om i del 1. Ni som inte läst den kan göra det här.
Natten från onsdag till torsdag gick ändå bra, även om jag mer eller mindre inte tror att jag fick en blunds sömn. Jag låg på helspänn hela natten ifall det skulle bli att vi behövde åka in. Men som tur var så klarade vi oss till dagen därpå. Vi hade en tid kl.08:15 på djurkliniken igen för att lämna in honom. De visste inte när under förmiddagen det skulle bli tid för honom, men att de i alla fall då hade koll på honom. Det dem skulle göra var bl.a. att tömma blåsan och försöka spola rent så det där fragmentet inte skulle sitta i vägen längre för att urinen skulle kunna komma ut. De skulle även ta lite olika prover, samt ge honom vätska eftersom han hade ätit och druckit så dåligt.
Dem ringde mig sedan vid lunchtid och berättade han var ”färdig”, samt att jag då kunde komma och hämta honom.
Hade gått bra
Allting hade gått bra. Vilket var jätteskönt. Det hade varit ett stopp i urinvägen som täppte till och gjorde att han inte kunde kissa. Så det var verkligen tur att vi både ringde och åkte in då i onsdags, samt i torsdags för att få det åtgärdat. För annars i värsta fall hade det kunnat blivit riktigt allvarligt och akut, och urinblåsan hade kunnat spricka. Men nu hann vi som tur var. Nu under en vecka ska han i alla fall få smärtlindring och antiinflammatoriskt för värken, och sen ska han förhoppningsvis må som vanligt igen.
Tog olika prover
De tog även prover för att kolla om han hade någon njursjukdom, eller om det var något annat med urinen som var avvikande. För att få reda på vad det här berodde på. De kollade även om han hade någon pågående urinvägsinfektion, vilket han skönt nog inte hade. De andra proverna såg också bra ut, så just nu vet vi inte exakt vad allt berodde på. Men att det nog kan vara att han har fått en inflammation i urinledaren som gjort att det blev för trångt och svårt för urinen att komma fram, tillsammans med att dem där fragmenten låg i vägen. Men huvudsaken nu är att han mår mycket bättre igen.
Helt groggy
När vi kom hem var han helt groggy och stirrig. Han var säkert inte riktig sig själv sedan han hade fått massa lugnande under undersökningen. Men efter någon timme var han inte lika vinglig och stirrig längre. Det var precis som att han upplevdes lite rädd och inte visste vad det var som hände. Varför han mådde som han gjorde.
Svullna ben
Under eftermiddagen började han även svälla väldigt i övre delen av frambenen. Han var helt vätskefylld på båda benen, och det berodde inte på det lilla förbandet han hade fått på det ena. För det satt alldeles för löst för att det skulle ha stoppat flödet och gjort den där svullnaden. Jag ringde då i alla fall till veterinären igen och hörde mig för kring varför han hade börjat göra det. Men då var det pga att han hade fått vätska i nacken som sedan hade sjunkit ner i benen pga tyngdkraften när han började röra på sig mer. Så det var ingenting konstigt, även om det såg ut att göra ont på honom.
Slutade bra
Nu mår han i alla fall bara bättre för varje dag. Ganska fort började han bli mer lik sig själv, började prata och mjau:a igen som han ofta i vanliga fall brukar göra, äta och dricka igen, samt gå på lådan. Så det är jätteskönt att allt slutade bra! KRAM!