Under förmiddagen igår hade jag ett första samtal med rehabläkaren ifrån Sandviken. Du kan läsa mer om vad som blev sagt i det här inlägget.
Igår eftermiddagen var jag till sjukhuset för att träffa min reumatolog. Det var prick 2 veckor sedan jag var där sist, men då fick jag träffa en kollega till min reumatolog. Han sprutade kortison i båda armbågarna, höger handled och tumled (mittenled). Den vänstra armbågen och högra handleden blev bra, men inte högra armbågen och tummen har börjat krångla igen. Det märks att sjukdom har börjat blivit ännu mer aktiv igen sen jag satte ut Hyrimoz (bromsmedicin) i samband med allt kring födelsemärkena. Eftersom de inte ens ville vara bra i 2 veckor den här gången.
Höger armbåge
Den högra armbågen går inte nu heller att rotera fullt ut. Utan det tar stopp ungefär halvvägs, och troligtvis beror det på någonting i rotationsleden i armbågen. Min fysioterapeut kom också förbi igår när jag var hos reumatolog. Vilket var himla bra och passande att hon kunde komma förbi så precis, så båda kikade på den.
De misstänker nu att jag har börjat fått någon förändring i leden som gör det. Alltså rent ut sagt, det kan vara påväg att ha blivit trasigt i den. Precis som det blev med fötterna, fast kanske inte lika omfattande än i alla fall. Men oavsett känns det inte alls bra! Så nu ska han skriva en remiss till att få göra en röntgen på den. Förhoppningsvis kan de gå att få till att göra en magnetkameraundersökning på den redan nu i början av januari, samtidigt som jag ska dit för att röntga käklederna. Han skulle kolla upp om det inte skulle kunna sammanslå dem två undersökningarna på samma gång som jag ändå ska dit. Så jag håller tummarna för att det ska gå. Samma sak på handen. För den är inte heller bra. Rättare sagt riktigt dålig.
Högerhanden
Det är högerhanden som inte alls vill sammarbeta med mig. Jag eller nu rättare sagt vi misstänker att det är någonting med senorna på framförallt långfingret och ringfingret som krånglar. Troligtvis har senorna halkat ur position igen och lagt sig på sidan om leden, än att de ligger rakt över knogen som dem ska. Något som blir när den inte ligger i rätt position är att jag får mycket svårare att sträcka på fingrarna, får betydligt sämre kraft och mer ont i fingrarna/handen. Långfingerknogen ser man även är svullen, men den ville han inte spruta med kortison innan en handkirurg först har tittat på den. Så han skulle skriva en remiss dit igen också.
Jag vet inte vad jag hoppas på gällande ett besök till handkirurgen. Men troligtvis om det inte blir bättre så kan jag kanske behöva operera dem där senorna igen. Lillfingret tror jag i alla fall har klarat sig den här gången, men inte långfingret och ringfingret.
Min behandling
Vi pratade även om min behandling. Eller man kanske mer ska säga om den obefintliga behandlingen jag har just nu, om man bortser från kortisonet. Han sa att det vi får försöka hålla oss till nu är kortisoninjektioner när det behövs tills vi får svar om födelsemärkena. Vi hoppas på svar så fort som möjligt, men vad det lät på hudläkaren när jag var där och tog bort dem så skulle det kunna ta upp till en månad. Så där är det inte så mycket vi kan göra mer än att vänta.
Det som ändå är tur om man ska se något positivt är att dem i alla fall är bortopererade. Men det märks mer och mer att jag har fått sätta ut Hyrimoz. Det börjas märka mer och mer nu tycker jag när det har gått någon vecka sedan jag skulle ha haft den, även om den knappt hade hunnit ”komma igång”. Men det börjar framförallt märkas mer på magen igen. Att den sakta men säkert blir sämre och sämre, och sen inflammationerna överlag i kroppen. De blir fler och fler, och är svårare att få bort. Men tyvärr är det inte så mycket vi kan göra för tillfället mer än att vänta på lite svar.
Samma sak gäller proverna jag tog nu sist när jag var på infektion i måndags. Det var prover som ska kolla immunförsvaret ännu mer, något min reumatolog också tyckte skulle bli intressant att få se när det gäller min medicinering för det reumatiska. Vi hoppas på att dem också ska kunna ge oss en liten guidning på vägen i letandet kring att hitta en bromsmedicin.
Vad jag hoppas på
Min förhoppning är att vi i början av eller under januari ska få lite svar på saker. Jag hoppas det. Men tills dess får vi som sagt försöka hanka oss fram med kortisoninjektioner i första hand, göra de undersökningar vi har planerat och hoppas på att det inte dröjer alltför länge tills jag får komma och kolla handen.
Min fysioterapeut skulle även skriva till arbetsterapeuten och höra om en plastskena eller något typ av stöd att ha till handen i samband med bassängträningen. Vi pratade om det också, för bassängträningen har verkligen varit bra även om jag inte har hunnit gått så jättemånga gånger. Jag tror jag har hunnit med 4 gånger nu innan jul. Eftersom den här veckan blev inställd pga operationen av födelsemärkena. Så det är ändå något positiva i det hela, även om det har varit några tuffa och viktiga besök nu i slutet av veckan.
Just nu har jag rätt ont i armbågen efter sprutorna igår. De värker och gör ont, men så brukar det kunna vara första dagarna. Jag hoppas bara det vill ge sig den här gången. Han försöka lägga kortisonet mer mot ytterligare en led i armbågen som jag förstod påverkar rotationen mycket, så jag hoppas de ”bara” är det som krävs för att få bort inflammationen i alla fall. Hoppas ni har en bra lördag, KRAM!
Lämna ett svar