Förra fredagen var jag både till infektion för att träffa en infektionsläkare, och sen på eftermiddagen hade jag ett telefonsamtal med min reumatolog. Ni kan läsa om besöket på infektion i inlägget ”Infektionsläkaren och reumatologen – Del 1” här.
Samtalet med min reumatolog gick också bra. Vi pratade en bra stund om hur läget var nu, och en hel del kring min medicinering. Jag hade ringt till reuma för att fråga hur jag skulle göra med min medicinering kring Hyrimoz-sprutan när jag ska operera bort två födelsemärken om ca 1,5 vecka. Om jag måste göra uppehåll med den inför ingreppet eller efteråt, eftersom jag tar den sprutan varannan fredag (hittills hunnit ta två doser). Om det räknades som en ”operation” eller om det räknas vara så litet att jag inte behöver göra något uppehåll. Reumatologsköterskan jag pratade med om det visste inte 100% säkert, och eftersom jag hade lite fler frågor så sa vi att det nog enklast vore om jag fick en telefontid med min reumatolog, så jag kunde ställa alla frågor jag hade.
Uppehåll
Om man tänker kring ingreppet så skulle jag inte behöva göra uppehåll med sprutan i samband med ingreppet. Däremot att det var just födelsemärken som dem misstänker att det kan vara malignt melanom på (hudcancer), så var det annat. Det gjorde att jag från och med nu måste göra uppehåll. Jag får inte ta Hyrimoz-sprutan förrän vi vet och har fått svar på om det visar på någon förändring eller inte. Tydligen har det visat sig, eller rapporterats in att de biologiska läkemedlen som är TNF-hämmare (vet inte om det gäller alla biologiska) kan öka på benägenheten att få förändringar på födelsemärken.
Något som kan resultera i att jag måste göra uppehåll från den typen av medicin under 5 års tid. Framförallt om jag även måste behandlas för det. Något som INTE ALLS känns roligt. För inte nog med att jag redan har svårt att hitta en bromsmedicin, det ska även bli ännu mer begränsat kring vilka jag överhuvdtaget kan testa på nytt. Så nu håller jag bara tummarna för att det inte är något som kommer visa på födelsemärkena.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket på det. För jag kan ju inte förändra någonting just nu i alla fall. Inte förrän vi vet mer. Mer det är lite lättare sagt än då. Men helt klart att allt det här tog lite musten ur mig. Tillsammans med allt kring immunförsvaret på det, och innan vi vet mer även där. Allt blir bara så ovisst. Allt det här ”vänta och se” kan ibland göra mig tokig.
Nervsmärta och träning
Vi pratade också lite om min nervsmärta och träningen. För nervsmärtan är fortfarande väldigt jobbig. Det är lika där, att jag blir lite fundersam kring om det verkligen ska behöva sluta såhär. Eller sluta såhär låter ju hårt, men att det ”bara” ska vara värktabletter man ska behöva luta sig mot. Det måste finnas någon mer lösning att testa eller höra sig för kring känns det som. Sen vet jag inte om det gör det, men det känns bara så. Eller så har jag testat allt. Men en lite förhoppning jag har då är att kanske rehabläkaren jag ska träffa om någon vecka kanske har något att komma med. Någon ide. Det är då jag ska till avd. 70 i Sandviken på ett besök. Vi får helt enkelt se då. Jag hoppas också på att jag då kanske kan få en liten plan kring hur vi ska lägga upp det hela kring hjälpen med min träning/rehabilitering osv. Jag längtar i alla fall tills jag ska dit.
Tills dess har jag i alla fall fått möjligheten att börja med bassängträning på sjukhuset. Något jag blev väldigt glad över. För det pratade vi också om. För det är en början, i alla fall i väntan på att jag får komma dit. KRAM!
Lämna ett svar