Tänk att det skulle ta 4 veckor och 5 dagar innan jag kom hem ifrån sjukhuset. Något vi från början hade tänkt oss kanske skulle bli 5-7 dagar. Jag kom inte hem förrän under sena eftermiddagen igår. Det tog ärligt talat hela dagen att bli utskriven. Egentligen vet jag inte vad det var som tog sådan tid, men tillslut så var jag redo för att äntligen få gå ut genom dörrarna från avdelningen, och få åka bilen hem. En dag jag väntat länge på, men som också många gånger har känts väldigt långt bort och fram i tiden.
Men igår fick jag äntligen det. Komma hem. Komma hem till min familj som hade fixat och donat så fint både hemma hos mig, och med taco-middag hemma hos dem. Tack vare lite hjälp ifrån Jennifers håll som hade åkt och handlat hem ingredienserna till tacosen, innan hon sedan skulle komma och hämta hem mig från sjukhuset. Tacos var något jag hade haft lite längtan efter att få äta undertiden sjukhusvistelsen. Annars var min aptit som bortblåst större delen av tiden pga framförallt Metoject (en medicin för det reumatiska). Jag hann ju ta den tre veckor innan de gjorde uppehåll på den. Men det var i alla fall väldigt gott med tacos, och det var så mysigt att sitta där tillsammans och bara äta middag och umgås. Något bland det bästa som finns och som jag har saknat så mycket!
Hemma igen
Det var en väldigt konstig känsla att komma hem igår efter så lång tid. För det första var det mörkt ute redan då på sena eftermiddagen, folk gick i tjocka jackor, knappt löv på träden, betydligt kallare i luften och bara en knepig känsla att åka därifrån. Från ett ställe jag tillbringat så himla mycket tid på nu dem senaste veckorna. Det kändes nästan lite som att man rymde därifrån. Men samtidigt som på ett bra sätt, ett befriande sätt!
När jag väl kom hem och vi hade ätit färdigt middag, och därefter satt oss i mamma och pappas vardagsrum eller sällskapsrum för att dricka kaffe. Jag vet inte vad man vill kalla det rummet. Men jag somnade i alla fall till relativt fort där i soffan med Harry liggandes i en filt på min mage. Så himla mysigt. Jag hade verkligen totalt slut på energi då. Jag var så extrem trött, men det var nog inte så konstigt. Men jag måste ändå säga att trots att jag fortfarande har det väldigt jobbigt med värken, så är det väldigt skönt att vara hemma igen!
När jag sen på kvällen kom hem till mig, efter att ha varit hemma hos mina föräldrar så möttes jag av det här. Både paket, blommor och sen hade mamma och pappa fixat i ordning en sak till som jag tänkte visa för er mer sen. Men verkligen så gulligt!
De i familjen hade även fixat och donat en hel del här hemma med att bl.a. tvättat upp all min tvätt, och det kändes bara rent, fint och undanplockat de som gick. Så det blev ett väldigt bra avslut på gårdagen måste jag säga. KRAM!
Lämna ett svar