Gokväll på er kanske man får säga nu!
Nu har jag skrivit om den här texten så många gånger att jag snart inte kommer ihåg. Men det är för att det hela tiden har kommit saker emellan som gjort att jag aldrig hunnit skrivit klart inlägget. Jag började med godmorgon, sen god förmiddag, därefter god eftermiddag och nu gokväll. Ja ni förstår, och nu har i stort sett hela måndagen gått. Men bättre sent än aldrig får man väl säga!
Jag hoppas i alla fall ni har haft en bra dag och start på denna vecka. Min har varit både bra och mindre bra. Ärligt talat så har den varit riktigt jäkla jobbig både psykiskt och fysiskt om jag ska vara ärlig. Men den har slutat bättre i alla fall, så det känns ändå bra. Men jag känner mig totalt dränerad på energi.
Det har varit en väldigt händelserik dag. Full rulle om man kan säga så. Först började den inte så bra med smärtgenombrott vid frukosten som det blev en del pysslande med. Det kom helt från ingenstans. Tillslut satt jag bara och grinade av att nervsmärtan bara ökade och eskalerade successivt bara mer och mer, så tillslut bestämde jag och sköterskan att vi skulle höja tillbaka smärtpumpen ett litet steg. Något jag egentligen inte alls ville, samtidigt som jag inte kunde sitta där och värken bara åt upp mig mer och mer kändes det som.
Alla läkare hade möte
Sen var det idag under eftermiddagen som alla berörda läkare kring mig hade möte tillsammans. Dem som hade möjlighet att komma trots att det var med så kort varsel mötet blev inbokat. För jag tror de började boka inför det till idag som i onsdags eller torsdags. Så det var ändå bra jobbat av dem som kunde komma.
De hade mötet under eftermiddagen, och min reumatolog och avdelningsläkaren härifrån kom sedan förbi efteråt och pratade med mig. Det känns bra att dem kom redan direkt efteråt så jag inte behövde ligga och fundera så mycket över vad som hade sagts. Men det känns väldigt bra att dem har haft det nu. Mina läkare som är mina ordinarie eller vad man ska kalla det, för det kändes verkligen som att det behövdes.
Sen känns det som att vi kan vara en liten bit på vägen. Vi har några vägar att ta och fundera över, men det får vi förhoppningsvis svar på inom en inte alltför lång framtid. Vi verkar i alla fall ha en liten plan här framöver. Men först behöver det göras lite fler tester och prover, samt pratas med några fler läkare med. Så där står vi nu. Jag berättar mer om det när jag får veta mer.
När min reumatolog var här så kollade han även igenom mina leder och framförallt ryggen som jag har så extremt ont i. Han valde i alla fall att spruta bedövning över höger bäckenled/SI-led samt över två utskott på kotorna i höjd med strax ovanför naveln. Det för att bryta den värsta smärtan.
Dietisten och bettysiologen
Sen har jag under dagen också träffat både dietisten två gånger och varit på besök till min Bettfysiolog här på sjukhuset. Besöket hos bettfysiologen gick bra. Eller det gjorde båda besöken. Men jag måste bara säga att dem är verkligen himla bra där. Så tillmötesgående, trevliga och kunniga. Idag ville dem mest bara kolla hur det gick med den nya bettskenan som jag fick sist jag var dit, och sen se hur läget var just nu.
Sen var dem också väldigt tydliga med att om det blir alldeles för jobbigt med käklederna igen nu när jag håller på och trappar ner kortisonet så är det bara att jag hör av mig. Lika om jag känner att jag skulle behöva någon kortisonspruta i käklederna igen. Då måste jag höra av mig, så det kändes bra.
Full rulle
Sen när det började närma sig färden till bettfys så var det desto mer som hände. Först kom sköterskan in för att hjälpa mig med att komma över till rullstolen från sängen, samt tömma kateter-påsen. Därefter mitt i allt kom smärtenheten och ville ha sitt rondmöte, men eftersom jag skulle iväg så blev det bara att vi fick byta några ord i all hast. Och såklart, mitt i allt kom transport som väntade på att få skjuta mig till bettfysiologen. Allt hände verkligen på samma gång.
Men jag hann byta några snabba ord i alla fall med smärtläkaren. Bland annat det här kring att höja medicinen ytterligare för nervsmärtan som jag ville prata med dem om. Så det skulle jag få göra. Sen hann vi prata om några fler saker lite snabbt bara, så det hände väldigt mycket på kort tid kan man säga.
Det är väl ungefär så min dag har sett ut i stora drag. Sammanfattningsvis väldigt omtumlande, och jag hoppas på en bättre morgondag. Inte lika energislukande i alla fall. För idag har det också känts som en väldigt lång dag. Men hoppas i alla fall er dag har varit bra som jag skrev i början av inlägget. KRAM!
Lämna ett svar