Det här tror jag får bli sista delen på uppdateringarna från att det blev bestämt att jag inte fick åka hem redan som i fredags. Men ni kan läsa om första, andra och tredje delarna här → Del 1, Del 2 & Del 3.
I lördags var tanken att jag skulle ha blivit utskriven och få komma hem. Egentligen var det redan plan på fredagen. Men som jag skrev i tidigare inlägg så blev det flyttat pga magnetkameraundersökningen av ryggen och bäckenet som jag fick tid för att göra som i fredags eftermiddag. Men helt från början var det sagt att jag skulle ha blivit utskriven i fredags. Sen blev det ändrat av smärt till lördag istället.
Men det berodde på att efter att fysioterapeuterna och läkarna hade pratat ihop sig efter att dem från fysio hade undersökt mig. Då blev det bestämt att de ville göra en magnetkameraundersökning över min ländrygg och bäcken. Tidigt på fredag morgon fick vi veta att jag hade fått en tid för den undersökningen redan under eftermiddagen. Därför blev det ändrat att jag istället skulle bli utskriven dagen därpå, alltså på lördagen den 3/9-20.
Tanken var först
Tanken då var att jag under lördagen skulle få smärtpumpen halverad från 12 ml/h smärtlindring kl.06:00 på morgonen till 6 ml/h, och sedan vid lunch skulle den stängas av helt. Det för att jag sedan skulle få åka hem. Men redan under natten till lördagen hade den varit jättejobbig för mig. Magen hade börjat blivit väldigt mycket sämre igen, och jag sov knappt någonting den natten.
Så pga dålig sömn och mycket värk så valde rondläkaren dagen därpå att ha kvar mig, samt sänka smärtpumpen till 3 ml/h istället för att stänga av den helt. Men att sedan stänga av den helt till midnatt istället. Alltså natten till söndagen, för att det inte skulle bli ett så tvärt avbrott som det först var tänkt.
Dagen efter på söndagen var jag väldigt matt, orkeslös och mådde allmänt väldigt dåligt. Jag hade även denna natt sovit väldigt dåligt, så det var väl också en stor bidragande sak antar jag. Allt kändes verkligen då som att jag satt fast i en riktig rejäl ond cirkel som inte gick/går att ta sig ur.
Samma rondläkare
Jag hade samma rondläkare under söndagen med, så det kändes bra. Han sa att han brukar försöka vara väldigt hård med att man ska få komma hem förutsatt att det såklart går. Jag tror han hade lite den inställningen med sig redan i början av besöket när han kom förbi mig också där på förmiddagen. Men jag tror också att det ändrades ganska fort under vårt samtalet. Han bestämde sig ganska fort för att han kände att han inte kunde skicka hem mig. Han hade inte mage till att gör det sa han. Utan att jag åtminstone får vara kvar denna dag, så de under dagen därpå, måndag kan prata och diskutera med smärt och min reumatolog.
”Inte mage till att skicka hem dig”.
Det pga att värken i magen och alla fler besvär jag bl.a. har därifrån och ryggen, samt nervsmärtan i höger foten som bara har ökat ytterligare från natten. Han satte även tillbaka smärtpumpen på 3 ml/h under dagen, och 6 ml/h under natten. Det så att jag förhoppningsvis skulle få slippa den allra värsta udden av smärtan. För under helgen när vi sänkt och försökt ha smärtpumpen avstängd så har smärtorna bara ökat drastiskt. Det har varit såna smärtor så det nästan har svartnat för ögonen, också har jag blivit så illamående att jag nästan har kräkts av smärtorna. Det var precis som att jag var/blir drogad på värken.
Påminde om njurstensanfall
Om ni någon gång har haft njurstensanfall så kan ni tänka er den känslan när det gör så ont så man varken vet vart man ska ta vägen. När man varken vet ut eller in om man ska försöka sitta, ligga eller sitta eller vagga där man sitter, tillsammans med att man blir alldeles kallsvettig. Så kändes det. Det går liksom stundvis inte att vara still, samtidigt som jag knappt kunde röra mig pga alla smärtorna jag har ifrån ryggen.
Ja fy, usch det var vidrigt. Men det hjälpte lite när de satte tillbaka pumpen i alla fall, och sen dess har det inte varit på det där mest extrema viset, även om det såklart inte heller varit bra.
Sen kändes det ändå skönt på ett sätt att dem här på avdelningen såg att jag verkligen inte mådde bra här under helgen, och tog in att det inte var bra. Att läkarna såg att varken jag eller sköterskorna fick ihop hur det skulle fungera hemma med att mäkta med alla dessa smärtor.
Satt så såg min helg ut i så korta drag som det går att förklara. Den var extremt tuff om jag ska vara ärlig. Inte alls rolig, och väldigt frustrerande för oss allihopa. Eftersom alla blir påverkade. Både anhöriga/privata samt sjukvårdspersonal, och jag själv såklart.
Var tvungen att avboka
Sen hade jag även en jätterolig grej inplanerad som jag skulle ha varit på i lördags. Något som inte gjorde mig på bättre humör direkt. För jag hade verkligen sett fram emot det här. Jag skulle nämligen vara med på en babyshower till en nära vän till mig som snart ska få barn. Det står inte alls på innan det är dags, och jag hade verkligen sett fram emot det. Men självklart kunde jag inte komma, eftersom jag låg inlagd här.
Och visst kan jag träffa henne sen, men det är själva grejen och att det alltid ska hända någonting sånt här när det är någonting roligt jag för en gångs skull har planerat in och vill göra. Men jag är ändå glad över att det lät som att hon blev överraskad och fick en rolig stund. Nu längtar vi bra med spänning på lilltjejen också. KRAM!
Lämna ett svar