Hoppas på ett mirakel

Jag vill bara säga att nu är det tufft. Tuffare än vad det varit på länge om vi ska bortse från allt det fysiska, utan rent allmänt.

Ett enda vakuum

Det är tufft hur jag ska hantera allt som händer utan att allt ska kännas som ett ända stort vakuum precis hela tiden.

Jag har svårt att strukturera upp vad som händer, vad som sägs, vad planerna är, hur planerna kanske kommer se ut, och hur de kommer bli. Tankarna snurrar för fullt. Lika rädslan kring om de planer vi försöker ha kommer följas, eller om de ska förändras stup i kvarten som det alltid brukar kunna göra.

Det är svårt, och jag förstår om det kanske är ännu svårare för er också att hänga med i allt som händer och sker. Det just eftersom jag knappt hänger med själv.

Hinner knappt med

Det känns som att jag knappt längre ens hinner få ner det på papper (just för att hålla minnet lite uppdaterat om vad som händer och sägs), kunna berätta för er, eller få ner det på bloggen innan det ändrats eller hunnit tillkomma någonting ytterligare. Det är svårt helt enkelt. Men på något sätt måste jag mitt i allt mitt kontrollbehov försöka släppa på det så gott det går.

Men man kommer inte ifrån att det verkligen har sätts på sin spets den senare tiden. Hela mitt mående på precis alla plan. Mer än vad många ens får handskas med under hela sin livstid. Däremot är det också lättare sagt än gjort. Men jag försöker. Jag måste, för annars vet jag inte vad kroppen kommer koka ihop ytterligare. Men jag måste aktivt försöka vila. Återhämtar mig. Något jag har extremt svårt att göra när värken ligger på som en igel som inte går att ta bort.

Går inte att dölja längre

Jag brukar vara världsbäst på att le och samtidigt gråta inombords. Inget jag är speciellt stolt över, för det gör det svårt att få folk att förstår runtomkring, men nu börjar även det tryta. Jag vet inte om jag någonsin varit så ärlig med mitt mående inför er, men nu går det inte längre att hålla en fasad ens för mig själv längre.

Sen kommer jag aldrig ge upp. Det kommer aldrig ske. Men nog känns det lite smått hopplöst över hur man ska få ordning på allt. Hur man ska få ordning på detta. Det ska jag inte ljuga om. Nu hoppas jag bara på ett mirakel. Om mirakel överhuvudtaget finns vill säga. 🙏🏼