Kortisonspruta igen

Hej på er!

Hoppas det är bra med er. Jag har en väldigt lugn lördag idag. Jag har mest legat i soffan här hos mina föräldrar. Det är ”familjehelg” den här helgen. Jag brukar kalla det för de när jag har det en helg i månaden (från fredag kväll till söndag morgon). Jättemysigt! Men det betyder i alla fall att jag inte har hjälp utav någon assistent. Utan jag är då bara med min familjen, och umgås själv med dem.

Besöket hos reumatologen

Igår var jag till reumatologen här i Gävle. Jag var dit och träffade en utav dem andra reumatologerna som också jobbar där. Det gick bra. Jag skulle dit för att få en kortisonspruta i min högra armbåge. Igen. Det känns som att det aldrig tar slut kring den här armbågen. Det bara tillkommer saker hela tiden.
Men igår kände jag i alla fall att det var dags för en ny spruta. Jag har försökt hållit ut så länge som möjligt, eftersom jag inte tycker den har hållit särskilt bra dem senaste gångerna. Speciellt inte nu sist då det kanske bara tog ca 4 dagar innan det började göra ont igen. Helt sjukt att det kan gå så fort.

Vilket som så har den varit riktigt jobbig nu senaste tiden. Därför kändes det nu som att vi får ge det ett försök till. Men det är verkligen frustrerande när det känns som att färre och färre saker verkar vilja hjälpa mot inflammationen. T.o.m. mina ”brandsläcknings” saker som jag ändå brukar kunna ta till i nödfall. Då kortisonspruta är en sån grej. Utan istället har inflammationerna bara kommit tillbaka hela tiden. Men som sagt, nu provar vi kortisonspruta en gång till, så får vi se hur länge det håller.

Vi diskuterade även det här kring kortisonsprutor. Hur mycket man egentligen ska hålla på att spruta osv. När man ska sätta stop osv. Men då kom vi i alla fall fram till att det är sämre att låta en inflammation ligga kvar, än att faktiskt ta bort den. För inflammationen gör mer skada på leden då om den får vara kvar, även om den kommer att komma tillbaka. Sen ska man skålart inte okynnes-spruta för sakens skull. Men ni förstår nog vad jag menar. Därför valde vi ändå att spruta armbågen igår.

Röntgenbilden

Vi tittade även på röntgenbilden som dem hade tagit på min armbåge här i januari med hjälp av magnetkamera. Han visade och förklarade för mig hur det såg ut i leden, vart de hade sett förändringarna på skelettet och var brosket var mindre. Sen undertiden som vi kikade på bilderna så upptäckte vi något som vi tror kan vara en benpålagring. Vi misstänker det, men det var inget röntgenläkaren hade kommenterat. Men när man tittar på bilderna så ser det som jag sa här innan väldigt misstänksamt ut. För det skulle även ge oss en förklaring till varför jag har väldigt svårt att rotera handen. Eftersom det verkligen tar stop när jag ska göra det, samtidigt som det gör ont.

Han skulle i alla fall ta med sig den frågan och ställa den under deras nästa röntgenrond. Så får vi se vad den läkaren säger. Om han vet. Men det såg i alla fall precis ut som att det skulle kunna vara en knöl som har växt ut där på skelettet mellan benen i underarmen.

Men nu håller jag i alla fall tummarna för att kortisonsprutan ska hålla bättre den här gången, KRAM!