Igår började det. Jag känner så väl igen smärtan, och jag tror att jag egentligen har haft det den senaste veckan, men att det har blivit värre för varje dag. Tidigare har jag mer stött bort det eller försökt ignorerat det. Men nu går det inte riktigt längre.
Det skrämmer mig
Det skrämmer mig. Jag vill inte, och jag känner mig nästan lite rädd och fundersam på om det jag tror att det är stämmer. Det skrämmer mig lite att nästan 100% av fallen så brukar jag ha rätt. I alla fall när det gäller min kropp, för vid det här laget kan jag läsa den utan och innan.
Däremot vill jag inte ha rätt. Jag vill ha fel. Jag hoppas bara vi kan stoppa det på något sätt. I alla fall om det är det jag tror att det är. Jag tror det är benmärgsödem igen. Inte lika kraftigt som förra sommaren, men det är helt klart väldigt snarlika i smärta. Det gör även ont i båda underbenen och inte bara i det vänstra som det var sist.
Min misstanke
Min misstanke är om det är metadonet som har lindrat det. Om det är den som har tagit bort och dövat den värsta värken, men att det nu gör sig mer påmind när jag har sänkt den. Det vore inte helt ologiskt. Det värsta är bara att jag inte vill höja den medicinen igen. Jag vill ju trappa ner den.
Det känns lite som ett smått nederlag. Jag vill inte ha det såhär, men jag vill inte heller ligga på gränsen till att kunna och inte kunna hantera smärtan.
Jag har nog inte tänkte så mycket på att det faktiskt kan bli att kroppen inte klarar av sänkning av de olika smärtstillande medicinerna. Dem jag fick sätta tillbaka efter olyckan i januari. Jag hade ju trappat bort i stort sett alla jag hade, förutom att jag hade en låg dos av metadonet kvar.
Känns inte som att det kommer gå
Just nu känns det som att det inte kommer gå. Jag kan inte trappa ner något mer för tillfället, och då har jag två sort till att få bort. Som jag verkligen vill bli av med. För jag vill tillbaka dit jag var, men som det är nu verkar det inte gå. Kroppen verkar ha hamnat i något riktigt skov. Jag hoppas det bara är tillfälligt och att jag kan fortsätta trappa bort dem medicinerna så fort jag har blivit bättre i mitt reumatiska.
Sen trodde jag faktiskt det var bort det där med benmärgsödemet. Visst vet jag inte till 100% om det är de, men det känns extremt bekant i alla fall.
Ni kan läsa om hur det var förra sommaren då jag jag låg inlagd 3-4 veckor med smärtstillande dropp. Det var då jag fick det för första gången. Ni kan läsa om vad som hände HÄR.
Lämna ett svar