Hej på er!
Lördag och kväll igen, vad fort dagarna går. Lite för fort ibland kan jag tycka. Idag har jag haft en rätt lugn dag. Det har inte hänt så mycket. Men det har varit skönt i och med att jag inte haft en sån bra dag idag.
Det var på förmiddagen jag och pappa var ut på en längre promenad häromkring där vi bor och kikade lite. Sen la vi oss under balkongen och drack kaffe efter att vi hade ätit lunch. Det var
skönt! Speciellt när det är lite halvkyligt ute också tar man en filt och lägger sig under.
Annars har det inte hänt så mycket. Jag har typ legat och vilat, sovit en liten stund och ärligt inte orkat göra någonting.
Jag har mått väldigt illa ända sedan jag slog upp ögonen imorse. Vilket känns som en evighet sedan nu, eftersom det sitter i hela tiden. Det vill inte ge med sig. Sen har jag också varit sådär extremt trött igen. Som jag varit mer eller mindre var och varannan dag nuförtiden.
Sen är jag verkligen SÅ TRÖTT PÅ ATT MÅ ILLA NU! Jag skojar inte, men jag har nog mer eller mindre mått illa varje dag i över ett år nu! ETT ÅR!? Sen har jag såklart haft bättre och sämre dagar, men det har alltid legat där och gjort dig påmint.
Jag känner att jag mer och mer börjar komma till bristningsgränsen. Det svåra är bara, vad ska jag göra?. Hur ska jag kunna få det bli bättre, och vad ska jag göra? Kan jag göra något mer än det jag redan gör?
För jag kan t.ex. inte..:
- …sluta med bromsmedicinen som jag mår illa av. Det eftersom det inte finns någon annan att ta till. Jag har redan provat alla som för tillfället är tillgängliga.
- …sluta med bromsmedicinen för då bli jag jättedålig i kroppen på bara några dagar, och sen strax därefter har jag fullt med inflammationer i kroppen som tar veckor att bli av med.
- Jag vill helst inte alls ta medicinen för illamåendet, eftersom det mer och mer känns som att det är någon av mina andra mediciner som krockar med den. Tyvärr vet jag inte vilken. Jag får som en konstig känsla i bröstet, som att hjärtat hoppar konstigt, också känner jag mig jätte yrslig och nästan påverkad/drogad.
Det bara för att nämna några av grejerna. Det blir ett himla jobbigt dilemma. Pest eller kolera, som det är med allt egentligen. Men det känns bara mer och mer som att jag inte kan få ett slut på det här. Det blir aldrig helt bra, och jag är så trött på att man ska behöva acceptera att det ska vara såhär.
Såhär har Zigge legat på mig hela kvällen. Helt fastklistrad efter flera försök (jag satt med datorn). Det är precis som att han känner på sig att jag inte mår helt bra. Att det varit en sämre dag. På så vis är djur helt otrolig. Så mysig och kärleksfulla.
Hoppas er lördag har varit bra, KRAM!
Lämna ett svar