Sjukhusvecka

Hejsan!

Hoppas det är bra med er! Den här veckan har verkligen varit en utmaning för min del. Den har varit väldigt intensiv kan man kort och gott sammanfatta den som. Jag har varit på sjukhuset varenda dag den här veckan. Ibland även på flera besök efter varandra. Först hade jag utredningsdagarna där under måndagen och tisdagen på Rehabiliteringsmedicin inför den kommande rehab-perioden. Sen hade jag ett besök med arbetsterapeuten i onsdags innan bassängträningen för att kolla på nya stöd till handen. Det eftersom den är riktigt dålig just nu. För nu är det på gränsen att jag klarar av att rulla rullstolen själv pga att handleden och armbågen gör så ont, och känns konstig.

Träning

Sen var jag på bassängträningen i både onsdags och fredags, men den här veckan har det varit tufft. Det har varit så trögt, och kroppen har verkligen inte velat sammarbeta. Den har känts helt slut på något sett. För riktigt på det här viset brukar det inte vara när det är på det ”sämre” viset. Sen tror jag en hel del av det beror på att jag är trött. Det kommer efter att det har varit extremt mycket den senaste tiden, med bl.a. många olika besök jag har behövt åka på. För det har varit sjukhusbesök i stort sett nästan varje dag i alla fall den här och förra veckan.

Käkleder

Sen har det varit extremt jobbigt med käklederna, vilket resulterade i att jag fick komma och spruta käklederna med lokalbedövning i torsdags. Det som också skulle ha varit min enda vilodag hemma den här veckan. Men det var behövligt, och jag är glad nu att jag ändå fick en tid och så fort som bara någon dag efter.

Just det har jag inte gjort tidigare. Alltså ”bara” sprutat bedövning istället för kortison. Det skulle vara en bedövning som skulle hålla i sig längre än en ”vanlig” bedövning man oftast brukar få. Jag blev även helt sne i halva ansiktet. Hela högersidan bara hängde, och började hänga mer och mer på vägen hem därifrån Käkkirurgen.

Den här gången fick jag komma och göra det för att försöka bryta smärtan. Det är viktigt att försöka göra det när smärtan har börjat eskalera sådär och det bara går i en negativ spiral. För jag ringde i måndags till min bettfysiolog för att höra om jag kunde få boka in en ny spruttid så jag skulle ha en tid till då när jag fick spruta kortison igen. Helst ville han inte göra det förrän om ca 6 veckor. Så det var för tidigt för nya kortisonsprutor just nu, men att vi istället skulle kunna prova lokalbedövning. Men att han behövde prata med Käkkirurgen om de hade möjlighet att göra det.

Kändes först lite onödigt

Först tyckte jag det kändes och lät lite onödigt, eftersom lokalbedövning inte är så ihållande. För så roligt är det inte att spruta käkleden, och speciellt inte om det skulle komma tillbaka efter ett x antal timmar lika igen. Men jag förstod också vad dem menade med varför man gör det. Varför man måste försöka bryta mönstret och förhoppningsvis kunna sänka värken. För under och efter förra helgen har det varit extremt jobbigt med käklederna, som också resulterade i spänningshuvudvärk. Hittills tycker jag det har lättat en del. Jag hoppas bara det nu får hålla i sig.

Jag tycker också det gick rätt bra att få lokalbedövningssprutorna. Det gick bättre än när jag har fått kortisonsprutorna. Plus att smärtan lättade en del. Det jobbiga efteråt var väl att jag blev så sne i ansiktet. Men det kunde jag ta, om jag säger så. Det var bara inte så roligt att visa sig bland folk efteråt, och det kändes väldigt skumt bara.

Den kommande veckan

Den kommande veckan kommer också vara rätt hektisk, även om jag tror den kommer bli lite lättare. Men jag ser inte riktigt fram emot ytterligare en vecka såhär. Jag får bara försöka ta en dag och vecka i taget. KRAM!