Covid

Nu var det längesen ni hörde ifrån mig. På onsdag är det 4 veckor sedan jag fick covid och blev väldigt dålig, även om det var överkomligt. Men orken har varit totalt noll och första veckan var jag även sängliggandes. Det var inte framåt en vecka efteråt som jag började kunna gå ut på en liten kort promenad för att få lite frisk luft. Men annars har jag varit helt utslagen, tillsammans med en riktig jobbig abstinens från metadon. En riktigt bra medicin för smärta, men den är vidrig att trappa in och ut. Speciellt när de sista ska ur kroppen. Abstinensen har varit på en annan nivå kan man säga, och väldigt jobbig fysisk med rastlöshet och myrkryp i kroppen så man inte kan vara still ens under nattetid.

Jag tänkte försöka uppdatera er lite om vad som har hänt den senaste tiden då jag varit dålig, eftersom det har varit en del. Först av allt så var jag som sämst under första veckan. Snorig, feber de första tre dagarna, huvudvärk, noll aptit och hosta. Jag tog mig inte från soffan på nästan en vecka. Bara när jag skulle på toa. Annars var det teven som var mitt sällskap. Så ni kan ju gissa om jag är lite trött på att vara hemma nu?

Jag blev sjuk väldigt fort onsdagen den 26/1. Men det som är lite drygt nu är att jag började känna mig rätt okej andra veckan. Jag hade endast lite rethosta kvar och var lite snorig till och från. Men så under helgen därefter började jag få en väldig hosta. Snudd på att jag trodde att jag höll på att åka på lugninflammation eller liknande. Måndagen efter var helt okej, men så under tisdagen var jag riktigt dålig igen med hostan, och då hade även besvären med andningen börjat komma.

Ambulansen fick komma

Sen var det som allra värst natten till onsdagen förra veckan. Då under natten hostade jag extremt mycket och tillslut fick jag knappt luft. Det blev fort sämre, och det bara pep och fräste från bröstet.
Jag ringde då 1177 som då rådde mig till att lägga på och istället ringa 112. Något jag inte var beredd på. Men strax därefter kom dem. Roligt nog var det en sköterska jag hade haft tidigare när jag har legat inne som jobbade, så det var lite roligt även om det inte var en rolig situation såklart. Jag fick hjälp med att andas in något luftrörsvidgande, och eftersom jag då syrsatte mig bra så fick jag vara kvar hemma. Men så fort det blev värre så skulle jag åka in på akuten igen.

Jag hade då dagen innan pratat med infektion och fått en tid till onsdag förmiddag för att göra lungröntgen och ta lite prover. Det här var alltså förra veckan. Jag åkte in tidigt för att göra drop in röntgen innan infektion, för att sen åka till dem. Där fick jag träffa en utav jour läkarna rätt omgående. För då var andningen jobbig igen. Jag fick andas in lite mer luftrörsvidgande och sen göra ytterligare en röntgen (datortomografi) för att utesluta även proppar i lungorna. Allt såg bra ut, så jag fick åka hem med en hög kortisonkur (Prednisolon) och en spray att spraya när det blir tufft med andningen. Redan efter första dygnet var det precis som att hela kroppen sa ifrån om kortisonkuren. Jag mådde inte alls bra och bl.a. så sov jag ingenting därefter på nästan 2 dygn. Därför fick jag sluta med kortisonet, plus att jag fick väldigt ont i magen. Vilket inte förvåna mig eftersom min mage brukar vara väldigt känslig för betydligt lägre dos.

De lilla jag tog av kortisonet gjorde skillnad på andningen under den första dagen. Jag mådde bättre. Men efter att jag inte tog det mer så har jag bara blivit sämre med antingen och hostan igen för varje dag. Så idag (måndag) har jag varit i kontakt med infektion igen om vad jag ska göra, eftersom natten och förmiddagen har varit väldig jobbig. Men jag väntar fortfarande på svar ifrån dem.

Så har mina senaste veckor varit. Otroligt frustrerande, och jag hoppas bara hostan ger med sig snart den också. Speciellt så jag slipper andningsbesvären.

Jag hoppas ni har klarat er från att bli dålig! Annars får ni också krya på er! Kram.