Häromkvällen satt jag och scrollade igenom lite gamla bilder på telefon. Tänkte jag skulle visa er några på hur jag ser ut idag jämfört med då när jag mådde som sämst, men ändå hade en ”bättre” dag.
Första bilden är tagen väldigt nyligen. Det är så jag ser ut idag. Här känner jag mig glad, pigg och äntligen som mig själv igen! Så jag har vetat att jag ser ut! Men som inte visats på utsidan, och inte heller känts på insidan.
De andra bilderna är från då jag var väldigt kortisonsvullen. Så har jag sett ut säkert de senaste 6-7 åren i alla fall. Mer eller mindre.
Jag känner knappt igen mig själv där. Och jag kommer ihåg vad jag vantrivdes med känslan av att ”det här är inte jag”, ”det är inte såhär jag ser ut egentligen”. På några av bilderna kan man t.o.m. se att jag ser alldeles dimmig ut på blicken. Jag kände mig verkligen fast i en kropp och var i en otroligt ond cirkel av mängder av sjukhusbesök, konstanta smärtor, mängder med smärtstillande i kroppen och en otrolig trötthet! Inget kändes roligt och varje dag var en kamp. Sen förstår jag inte idag hur jag ändå lyckades hålla leendet på läpparna och var för de mesta glad och positiv. Men det är en gåta för sig.
Men känslan jag gick med dagligen är inget jag önskar NÅGON!! Och känslan av att inte veta hur man ska ta sig ur det. Den var ännu värre. För där och då hade jag provat allt jag kunde komma på. Allt de sjukvården kunde hjälpa mig med. Men inget hjälpte mig nå långvarigt, samtidigt som jag bara blev sämre.
Jag är säkert på att några av er säkert har den känslan nu. Känner att kroppen bara förfaller, och blir sämre på alla sätt. Det är till dig jag vill sprida hopp och visa att det visst går att förändra, för det går! Det händer när man minst anar det! Du måste bara våga göra lite saker som är obekväma, jobbiga, och skaffa dig ett jäkla pannben på att du ska klara det och ta dig ur det. För det finns hjälp att få. Jag letade mig vidare utanför den svenska sjukvården i höstas efter ca 24 år. Mitt bästa beslut idag! Jag kommer vara dig evigt tacksam Doctor Diamantis. Sen har jag även haft turen att ha haft hjälp av sjukvården med längs vägens gång. Den bästa sjukvårdspersonalen. Tack för det!
Lämna ett svar