Allt började för en vecka sedan. Jag blev i söndags inlagd efter att jag fick åka in till akuten pga väldigt ansträngd andning. Akut astma som inte ville lägga sig, tillsammans med dålig syresättning och feber.
Jag trodde det var en astma attack pga någon allergi som inte ville ge sig, trots luftrörsvidgande och allergitabletter. Eftersom det är då jag brukar få känningar av astman, men ändå inte på den här nivån. Jag hade under helgen både varit ute och grillat i en grillkoja på fredags kvällen och framförallt blivit kall om fötterna, samt varit hos mamma och pappa en del som har nakenkatter. Vilket jag har reagerat mer på under senaste året. Jag trodde att det var det som hade retat igång min astma. Men under natten till söndag blev det bara sämre. Jag vaknade då redan kl.5 på morgonen och var ansträngd i andningen. Tog luftrörsvidgande och allergitabletter men det hjälpte knapp. Det blev bara sämre under söndags förmiddagen och andningen blev tyngre. Tillslut när jag märkte att det här inte var hållbart och att det verkligen bara blev sämre så ringde jag mamma som satte sig i bilen för att åka till mig. Under tiden hon åkte och vi hade varandra i telefon hela tiden så blev min andning sämre. Därav att vi istället bestämde att hon får hämta upp mig vid lägenheten så vi kan åka direkt till akuten istället. För annars var tanken att hon bara skulle komma till mig. Som tur var bor jag bara någon minut från sjukhuset. Jag fick komma in på ett undersökningsrum i stort sett direkt. Något jag är tacksam över! Eftersom det då inte alls var roligt, och paniken inte var långt borta.
Akutmottagningen
När jag kom in på ett undersökningsrum och de undersökte mig så tog dom lite olika tester. Först av allt kolla dom hur jag låg i syresättning, och därefter tog dom även lite blodprover, blodtryck, EKG och kollade feber. Andningen var väldigt ansträngd och varje andetag gjorde ont i lungorna. Det hördes även pipande och väsande ljud från lungorna när jag andades. Det kändes även som att hela bröstkorgen kämpade med att få ut luften när jag andades. Vilket tog enormt med energi. Jag försökte hålla lugnet och inte stressa upp mig, även om det var väldigt obehagligt. Jag fick även mer och mer hosta pga att andningen var så tung och jobbig.
Väl där inne i undersökningsrummet fick jag även rätt fort andas in något i en mask som skulle vidga luftvägarna och dämpa hosta. Vilket lugna det lite för en stund. Så det fick jag fortsätta med flera gånger om dagen alla dagar jag låg inlagd. De såg även att jag hade fått feber och blev mer och mer hängig och frusen. Under eftermiddagen då på akuten började jag även syresätta mig sämre. Därav att jag fick extra syre och blev inlagd på lungavdelningen.
Allt försämrades rätt fort. Under kvällen ökade febern och mot natten till måndag hade jag 39,2 i feber med frossa och huvudvärk. Jag kommer ihåg att jag låg fullt påklädd med kläder plus tre täcken. Trots det frös och skaka jag så mycket så det skakade i sängen. Andningen och lungorna var väldig ansträngd och jag hade ingen ork alls. All energi gick till att andas och vila. Jag fick t.o.m. jobbigt att prata. Det här var något jag aldrig hade varit med om förut, och då har jag ändå varit med om en hel del.
Jag har även fått som attacker så fort jag har ansträngt mig de minsta. Något som i början var otroligt jobbig och obehagligt. Framförallt när jag var som sämst. Det var precis som att jag inte fick ut luften ur lungorna när jag andades. Väldigt obehagligt. Men andningen har ändå sakta blivit lite bättre sen jag började få kortison i måndags. Det har lindrat andningen lite mer för varje dag, tills det mer och mer började kännas mer som vanligt. Däremot gillade inte min mage kortison alls efter alla år med mediciner, då den blivit väldigt känslig efter det. Därför fick vi sänka dosen i onsdags och ge fler inhalationer med kortison istället. Lika i torsdags och igår. Men det fortsatte ändå åt rätt håll.
Vände tillslut
Det är väldigt skönt att de nu har vänt och går åt rätt håll. Att det är så pass bra att jag inte behöver ligga inlagd längre. Hur mycket jag än inte alls tycker om att vara på sjukhus (pga allt jag varit med om där tidigare), så är jag ändå tacksam över att det finns hjälp att få vid akuta besvär. För det var verkligen inte roligt. Speciellt inte när det har med andningen att göra.
Jag blev kvar på sjukhuset i 5-6 dagar. Från söndag till måndag. Jag fick bli utskriven när läkarna inte såg att det var någon fara mer och jag kände mig bättre. Något som var väldigt skönt. Skönt att få komma hem bland mina saker, få sova i min egna säng och att få äta mat som jag vet att jag mår bättre på. Jag fick komma hem igår kring lunchtid. Min kära farmor hjälpte mig hem.
Dagen efter
Nu är det lördag. Dagen efter jag kom hem och det är verkligen så skönt att vara hemma igen. Det blev ju som sagt några dagar hemifrån. Det var skönast att få sova i sin egen säng inatt. Och jag sov även väldigt bra inatt. Vilket var bra många dagar sedan sist jag gjorde det. Syrran sov också hos mig inatt och umgicks med mig igår kväll och idag. Vilket har varit väldigt mysigt. Andningen är också bättre. Lugnare och behagligare, även om jag får hosta nerifrån lungorna till och från. Jag är även väldigt trött och känner mig helt dränerad på energi. Men det är inte så konstigt med tanke på vad min kropp egentligen har varit med om den senaste veckan. Den har fått jobbat hårt både med feber och andningen. Jag är i alla fall glad och tacksam nu över att det känns bättre och bättre. Att det går åt rätt håll och att jag inte behöver vara på sjukhuset längre!
Lämna ett svar