Utomlands för första gången på tio år!

I slutet av maj (22-29/5) var jag utomlands för första gången på tio år. Jag var på Cypern en vecka med min mamma, pappa och lillasyster. Det blev en härlig vecka och det var skönt att få lite miljöombyte och komma till värmen utomlands. Jag hade saknat det!

Vi hade mycket att fira tillsammans med den här resan. Vi bokade resan i höstat när mamma och pappa fyllde 50 år för att fira dom och av en slump hade de även bröllopsdag när vi var borta. En jättestor grej för mig och min familj var att det var första gången jag var utomlands på 10 år (!!). Jag kunde till och med bada i havet, vara i solen och gå på en sandstrand, något som inte alls har varit en självklarhet. Resa överhuvudtaget har inte varit en självklarhet. För mig kändes det som att vi firade livet i allmänhet. Allt vi tagit oss igenom, klarat av och blivit starkare genom. Och att allt verkligen är möjligt!

Inte varit möjligt!

Jag har saknat att kunna resa utomlands, men på grund av mitt mående har det inte varit möjligt. Jag har mått för dåligt helt enkelt plus att jag under flera år hade det väldigt jobbigt med att bara hantera värmen under den svenska sommaren. Jag kunde bland annat inte vara i solen eftersom jag var väldigt känslig i huden på grund av all kortison och jag svällde mycket i fötterna och i benen av värmen, vilket förvärrade min nervsmärta i foten. Energin fanns inte heller där eftersom det blev allmänt väldigt påfrestande med värmen och på grund av alla symtom jag dagligen hade.

Kändes som en revansch!

Den här gången kändes det som en revansch att kunna vara utomlands igen. Jag mådde väldigt bra och orkade med resorna dit och hem bra. Det brukar tidigare ha varit en väldigt påfrestande del av semestern att resa, men de gick över förväntan. Jag kände inte heller någon direkt skillnad i kroppen jämfört med hemma i Sverige, vilket är en väldigt stor positiv grej. Det blev ett kvitto på att jag verkligen har kommit framåt. För tidigare har jag alltid känt stor skillnad mellan ett jämnare och varmare klimat och vädret här i Sverige där det skiftar mycket.

Åren innan jag blev väldigt sjuk och inte längre kunde åka utomlands fick jag ofta mindre ont i kroppen, blev rörligare och piggare när jag kom till tillexempel Teneriffa där jag har varit på många rehabiliteringsresor till Vintersol. Jag tror flera av er med liknande besvär som jag har haft kan känna igen er.

En till bekräftelse på att jag mår bättre nu var att jag ändå mådde bra trots att det inte blev 100% lika med maten som min kost hemma. Jag gjorde de bästa valen som gick. Trots det tyckte jag ändå det gick bra. Jag kände inte av det jättemycket även om jag längtade hem lite till just min mat och att veta vad det är jag stoppar i mig.

Dolmades blev en favorit för min del utomlands. De var första gången jag åt det.

Jag hoppas det här var början på fler resor i framtiden! Jag känner mig väldigt tacksam över att vi gjorde den här resan och veckan. Att jag nu klarade av att vara i solen igen, orkade med att resa, fick ett avbrott i vardagen, att jag kunde bada i det klarblåa havet, äta god mat och känna sanden mellan tårna med de människorna som har stått mig allra närmast. Både i glada och väldigt tunga stunder, i alla år. Jag älskar er så!