Andra fotoperationen

Det här inlägget skrevs fredag den 20 september 2013.

Du kan läsa om min första fotoperation här.

Min andra steloperation gjorde jag i Falun, dec -11. Jag bytte ortopedläkare i samband med att jag byttes upp på vuxen från barn, och fick en ny reumatologläkare här i Gävle. Tidigare gick jag hos en reumatolog i Uppsala.

Den här gången var det högerfotens tur. Han valde att operera in en 1-2 dm lång märgspik rakt igenom hälen, och upp igenom både den undre och övre fotleden, så att båda lederna skulle bli stelopererade på en och samma gång. Alltså både den leden som gör att man kan vinkla foten upp och ner, och den som gör att man kan vinkla foten sidledes. Därefter fäste han den märgspiken med två skruvar nere och två uppe. Han tog också bort fotknölen på utsidan, som den tidigare läkaren hade gjort fast på andra foten.

Under operationen hitta han även några reumatiska knölar (vet inte exakt vad det var) som han tog bort. En av knölarna tryckte på en stor nerv som går nere i foten. Nerven ska egentligen vara ca 3 mm tjock medan min var ihop tryckt till 1 mm. Detta gjorde att jag har och har haft mycket problem med nervsmärtor nere i foten, och att jag har tappat all känsel under foten samt lite uppe på fotens utsida.

Samma sak här blev jag inlagd dagen innan operationsdagen. Jag var nog ännu mer nervös den här gången än gången innan, för nu visste jag vad jag hade att vänta mig. Men jag visste även att jag skulle be att få en nervblockad på en gång, så jag inte skulle ha lika ont som gången innan.

När jag vaknade upp efter operationen låg jag fortfarande kvar på operationsbordet. Jag kommer inte ihåg mycket bara att jag även denna gång hade vansinnigt ont. De hade lagt en nervblockad innan jag vakna, men den verkade inte ha hjälpt. Även denna gång blev dem tvungen att söva mig en andra gång och lägga ytterligare en nervblockad. Nästa gång jag vakna låg jag på uppvaket och hade mindre ont än vad jag hade när jag vakna första gången. Men trots det var jag tvungen att få mycket morfin för att lindra smärtan, speciellt efter att nervblockaden hade gått ur.

Jag kommer speciellt ihåg en eftermiddag då jag ringde på larmklockan för att sköterskan skulle komma, då jag hade fått mer ont. En undersköterska kom in och fråga vad jag ville, och jag sa att jag behövde mer smärtstillande pga. värken. Undersköterskan gick iväg, men kom sedan tillbaka och sa att sköterskan var upptagen och skulle komma så fort hon var klar. Tiden gick och jag fick bara mer och mer ont. Tillslut ringde jag på klockan igen, och strax därefter kom samma undersköterska. Tillslut när sköterskan kom hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, paniken börja komma och det kändes som att jag vilken sekund som helst skulle svimma av smärtan. Detta var något bland det värsta jag har upplevt.

Jag opererades på en tisdag och fick åka hem på lördagen. Även denna gång fick jag gå med gips i 4 månader, och jag fick börja stegmarkera (belasta litegrann) efter 6-7 veckor. Den här gången fick jag inget öppningsbart gips utan jag fick ha ett stängt gips under hela gipstiden (men såklart fick jag åka upp och byta gips lite då och då).