Ändring kring min medicinering

Igår kväll ringde min reumatolog. Jag visste inte att han skulle göra det, men han hörde först och främst av sig angående min fot. Den jag gjorde illa förra veckan. Sen idag är det t.o.m. en vecka sedan det inträffade. Då det ”bara” knakade till i den pga lite för hög belastning på framfoten, och inge bättre är det heller. Snarare att den ser sämre ut.

Röntgenremiss

Han sa i alla fall att han skulle skicka en remiss för röntgen. Så jag hoppas det inte dröjer alltför länge tills de ringer om när jag får komma. Framförallt så vi får veta vad det visar, och hur jag eventuellt måste förhålla mig till det. Det känns lite som att det är 50/50. Även om jag tycker det känns väldigt misstänksamt kring att det kan vara en spricka/fraktur.

Byte av bromsmedicin – Simponi

Vi pratade även om mitt mående. För dem senaste två veckorna har jag inte alls mått bra. Jag har varit så extremt trött, mått väldigt illa och haft huvudvärk. Det låter kanske lite, men jag har verkligen varit liggandes, och hela måendet känns inte alls som jag.

Det började efter att jag startade med Hyrimoz igen här förra fredagen. Vi pratade om det en stund fram och tillbaka, och resultatet av det hela blev att vi nu har valt att byta medicin igen. Helt och hållet. Nu ska jag få börja med ett annat biologiskt läkemedel som som heter Simponi. Det är också en TNF-hämmare som Hyrimoz (Humira) också är. Otroligt nog har jag inte haft den förut, utan det här blir första gången jag provar den. Så jag håller verkligen tummar och tår för det här!

Han misstänker att när jag har börjat med en bromsmedicin så kan jag i början få effekt av den, men sen efter att jag har behövt avbrutit behandlingen, eller gjort uppehåll så fungerar den inte lika bra nästa gång. Utan det verkar som att min kropp då skapar något slags skydd eller antikroppar mot medicinen som gör att den inte fungerar andra gången. Precis det mönstret har hänt flera gånger nu. Något som känns riktigt frustrerande och jobbigt! Men jag hoppas verkligen att det här får bli någonting bra. För en gångs skull.

Käklederna

Sen hade svaret på min magnetkameraundersökning kommit. Den jag gjorde på käklederna för någon vecka sedan. Tyvärr var det inget roligt besked. Utan det visade att det hade börjat blivit förändringar även på mina käkleder. Båda sidorna dessutom. Något som både känns skönt att få ett svar på. För det förklarar varför jag haft/och har så ont i käklederna till och från. Framförallt sen i somras.

Men sen känns det grymt tråkigt också, eftersom det inte är något jag kan göra någonting åt. Jag kan bara hoppas på att det inte kommer bli värre, och att jag ska hitta en fungerande medicin snart som ska kunna stoppa förloppet av förstörelsen i leden. Eller egentligen alla leder. För det som har blivit är ju som det är. Det kan jag inte göra någonting åt. Så vi får som sagt hålla tummarna ännu en gång!

Det var väl det vi sammanfattningsvis pratade om, och kom fram till. Så nu är det bara att ta nya tag och hoppas på det bästa!