I torsdags kväll hände det en grej som bara inte fick hända. Inte nu, inte sen, aldrig helt enkelt. Jag gjorde illa min högra fot, och nu misstänker vi att det kan vara en spricka. Jag är inte säker, men något är det som inte är som det ska.
Pratade med min fysioterapeut och reumatolog
Jag ringde igår till min fysioterapeut för att diskutera lite med henne kring vad jag ska göra och vad det kan vara. Vi kom då fram till att jag ska försöka belasta så lite som möjligt på framfoten (något som inte heller går pga värken), samt att hon skulle ringa och prata med min reumatolog. Hur vi ska tänka och gå vidare med det.
Hon ringde i alla fall min reumatolog, pratade med han och de kom fram till att jag ska få röntga foten. Så vi får se efter det vad det visar, och när det blir av. Men då får vi fastställa vad det är för fel, och beroende på vad det visar hur vi ska förhålla oss till det. Så det väntar jag på nu. Sen på torsdag ska jag träffa en av mina förra fysioterapeuter som ska kika på foten (min är sjuk). Så det blir nog också bra, så jag får en liten bedömning på den.
Det som hände var
Allt gick väldigt fort. Jag hade varit hos mina föräldrar och skulle packa ihop mina saker, för vi skulle gå över till mig. För under den dagen hade jag varit med mamma. Det enda jag skulle göra innan vi skulle gå över till mig, var att jag skulle plocka ihop min saker ifrån vardagsrumsbordet som jag hade haft med mig.
Men när jag då ska luta mig fram litegrann för att dra ur laddsladden ur datorn, så bara knakar det till i den högra foten. Precis nedanför tårna. Rejält dessutom, och såklart gjorde det jätteont. För allt hände även så snabbt. Det var knappt att jag hann med.
Inte velat ge med sig
Nu är jag inne på femte dagen som foten har varit lika. Det är inge bättre överhuvudtaget, vilket börjar bli mer och mer frustrerande. Eftersom jag blir mer och mer misstänksam över att det kan vara något mer än bara en stukning. Något som inte alls känns roligt.
Det blir bara för mycket. För det känns så tråkigt att jag hela tiden ska få bakslag, eller att något ska hända så fort det börjar gå lite åt rätt håll. Som nu t.ex. Att jag knappt eller precis ska ha kommit igång med bassängträningen osv, också är det något som sätter käppar i hjulet. Igen. Det är svårt att förklara, men det tär på en. Eftersom det inte är första gången. Det är som att man hela tiden är på sin vakt efter nästa sak som ska hända så fort det börjar gå lite bra. Om ni förstår vad jag menar?
Men det är som det är. Just nu kan jag inte göra så mycket mer än att bara hänga med och hoppas på det bästa. Så får jag hoppas att det bara blev en rejäl smäll och inget mer än så, även om det är bra misstänksamt att det kan vara någonting mer. KRAM!
Lämna ett svar