Handkirurgen
Förra veckan var jag på två roliga sjukhusbesök. Det första var på tisdagen då jag var till min handkirurgen för uppföljning av min handled. Eftersom jag opererade ledbandet som hade gått av i slutet av november förra året, alltså 12 veckor sedan. Allt såg bra ut, och jag fick ta av skenan jag hade haft på mig dygnet runt sen jag tog av gipset.
Det kändes väldigt ovant, men också väldigt skönt. Jag hade längtat efter att få bort det, eftersom det blev väldigt jobbigt på slutet med den. Framförallt med att fastna i saker med kardborrebanden på handledsskyddet, plus att det blev väldigt varmt. Jag känner mig betydligt friare nu, även om det kommer dröja lite innan det känns helt bra. Sen är den väldigt svag sedan jag inte har fått använda den, men jag hoppas den nu ska bli bättre i styrka också allteftersom jag använder den mera. Det känns så i alla fall.
Här kan ni också läsa om det förra besöket hos handkirurgen, ”3 av 6 veckor med gips”.
Reumatologen
Återbesöket till reumatologen på onsdagen förra veckan gick väldigt bra. Eller det var väldigt roligt att träffa honom igen, eftersom jag inte hade varit till honom sedan i somras. Något som aldrig har hänt tidigare. Inte sedan jag fick min diagnos hösten 1998. Vilket snart är 24 år sedan. Jag har inte varit där pga att jag främst har mått bättre i min grundsjukdom och inte har behövt några kortisonsprutor sedan dess. Något jag tidigare fick i snitt varje månad mer eller mindre. Det här är något jag ärligt talat aldrig trodde skulle hända. Varken jag, min familj, släkt och vänner eller sjukvården. Eftersom min sjukdom har varit så extremt aktiv, och bara förstört ena leden efter den andra.
Ni kan ju bara föreställa er hans min när jag kom och gick in på hans undersökningsrum. Det är ett minne jag aldrig kommer glömma. Speciellt eftersom det är ca 10 år sedan han såg mig gå sist. Det kändes verkligen att han var genuint glad för min skull. För det är han som har kämpat tillsammans med mig genom allt jobbigt jag varit med om. Alla motgångar och det ena ”felet” efter det andra. Det är han som har peppat mig och funnits där när det varit tufft, men som ändå fått mig att hålla hoppet uppe. Han är verkligen min favoritläkare genom alla år jag gått på sjukhuset. Därför var det så skönt att han också tog det här positivt och var glad att jag mådde bättre, trots att jag valde att ta hjälp från en till person och ytterligare en till typ av lära.
Här kan ni läsa om mitt senaste fysiska besök med min reumatolog. ”Reumatologen – Uppföljning”. Det var längre sedan än jag trodde. Till och med i slutet av maj förra året, för sen var det ortopeden som sprutade min armbåge sista gången.
Lämna ett svar