En jobbig tid - 1 år sedan

2 juli 2019. För prick ett år sedan var det här dagen då allt hade gått till bristningsgränsen och jag blev inlagd på sjukhuset för att få hjälp med min smärta i benet. Det var efter två veckors kämpande hemma utan att ha fått i stort sett ingen sömn som det tillslut blev nog. Det här var en extremt jobbig tid, som igen av oss egentligen hade en aning om skulle bli 3-4 veckor på sjukhus.

Det började någon dag innan midsommar. Det var en helt vanlig dag då jag var till min fysioterapeut för att träna. Vi höll då på att träna uppresningar från golvet till stående. Alltså hur jag skulle ta mig upp från golvet på enklast vis. Jag hade även börjat gå till henne två gånger i veckan, och vi var kanske inne på tredje veckan med det. Något jag var extremt glad över, eftersom det inte hör till vanligheten att min kropp brukade klara av det. Det vi däremot inte visste då var att jag strax efter det skulle få en extremt jobbig tid framför mig.

Det var under det träningspasset allt började. Det här var den 20 juni 2019. Det sjuka med allting var att jag inte gjorde någonting konstigt. Ingenting som vi inte tidigare hade gjort, och allt hände så plötsligt. Bortsett från nu i efterhand kan jag ju ha mina teorier kring det, men där och då förstod vi ingenting.

Oavsett så var det precis som att det bara small till från ingenstans och jag fick så fruktansvärt ont i mitt underben precis nedanför knät på vänster ben. Det var i en resning som jag tyckte det kändes precis som att någonting brast eller bara högg till något så fruktansvärt inuti benet. Jag började gallskrika och grina och kunde inte röra benet en millimeter utan att jag panikgrät och knappt visste vart jag skulle ta vägen. Det var i skelettet kändes det som.

Jag minns allt som att det skulle vara igår. Det jag inte heller visste då var att jag varken skulle få sova någonting mer än kanske en timme per natt under en två veckors tid tills jag inte orkade mer, och hade blivit helt tömd på energi. Det var då jag blev inlagd med smärtlindrande dropp på avdelningen MAVA på Gävle sjukhus (medicinsk akutvårdsavdelning). Det jag inte heller visste då var att jag skulle bli liggandes där under tre veckors tid. Jag låg inlagd från den 2 juli till den 24 juli 2019.

Det som var så jobbigt då under den här tiden var att ingen visste vad värken berodde på. Varför jag hade så ont, och varför den kom så plötsligt. För jag hade verkligen extremt ont. Det var inte förrän i efterhand som dem kom fram till att jag hade fått ett benmärgsödem i underbenet. Något som jag förstår kan höra ihop med det reumatiska. Men det var något dem inte heller kom fram till förrän några veckor efter att jag hade blivit utskriven ifrån sjukhuset.

Under tidens gång när jag låg inlagd på MAVA var det inte heller bara benet som var ”problemet”, utan det blev även jätteproblem med magen och få till infarter som skulle funka längre än någon dag. Där slutade det med att dem tillslut opererade in en CVK-infart. Det står för central venkateter. Min var även tunnelerad, alltså att ”slangen” var dragen en bit under huden för att minska på infektionsrisken. Men vägen dit var lång.

Jag är glad över att det var då, och att nu är nu. Att det är förbi, för egentligen är det bara en tid jag vill glömma med tanke på att det var så jobbigt smärtmässigt. Sen att vi också hade såna problem med mina kärl. Att infarterna bara slutade fungera och var väldigt svåra att få dit.

Men i år ser jag fram emot en sjukhusfri sommar. Min sjukdomsvistelse för i år är redan gjord (då i februari), så jag ser nu i år fram emot en lång och härlig sommar HEMMA istället!

Gillar

Kommentarer

Sommar & svullen

Hej på er i värmen!

Visst är det härligt det är med sommarvärmen som har kommit. Det känns i kroppen att lederna tycker om det mer och mer. Däremot gillar inte min fot det lika mycket. Det är precis som att det har byggts upp under tidens gång som dagarna har blivit varmare och finare. Att svullnaden bara har ökat på sig lättare dag för dag.

I helgen här bl.a. var det en dag då det svullnade på sig riktigt mycket, så då fick vi faktiskt kyla med blöta handdukar igen. Så som jag gjorde mycket tidigare i år när det var som värsta. Det hjälpte väl sådär, men bättre än ingenting.

En bild från idag / från min story på Instagram i helgen.

Det är så tråkigt att det hela tiden ska vara någonting. Sen också det att lederna gillar värmen, men foten gör det inte alls eftersom svullnaden gör att det trycker både mer på nerverna så nervsmärtan blir värre, samt att huden känns spänd och som att den ska sprängas.

Tänk om man kunde kompromissa på något sett, det hade varit någonting det. KRAM!

Gillar

Kommentarer

Hemska dagar

Jag tror det är viktigt att visa att allt inte är tipptopp jämnt. Att det finns bättre och sämre dagar. Nu i framförallt två dagar har jag haft några riktigt jobbiga dag med extremt mycket illamående och spänningshuvudvärk. Det var sån här huvudvärk som går ända ner i tandköttet/tänderna om ni någon gång har haft det? Det är i alla fall inte skönt, och grymt jobbigt. Speciellt när det aldrig vill gå över. Det blir jobbigt både psykiskt och fysiskt.

Det var väl i förrgår vid lunchtid ungefär som mitt illamående bara eskalerade väldigt fort och blev väldigt dåligt. Sen dess har jag i princip varit liggandes. Jag tror jag grinade flera gånger i förrgår bara för att det var så jobbigt och inget hjälpte. Sen var det inte förrän igår kväll som det började lätta skapligt, och ändå kännas rätt okej.

Jag är väldigt säker på att det beror på abstinens, eftersom jag har sänkt en medicin. Det var i måndags, och då brukar det kunna vara som värst tredje eller fjärde dagen. Det pga att det är inte förrän då det mesta av medicinen har gått ur kroppen. Sen stämde det även in väldigt bra tidsmässigt på att det måste vara abstinens.

Men den här gången var verkligen inte att leka med. Jag mådde så dåligt och kände mig verkligen inte som människa alls riktigt förrän mot kvällen igår. Usch, det är vidrigt det här. Att behöva må på det här viset, och på tal om värme tillsammans med det i luften. Det är hemskt! Och då har ändå inte värsta värmen kommit.

Därför är jag så glad att det är lite bättre nu. Inte bra, men bättre i alla fall. Men det får nog dröja lite innan jag gör nästa sänkning, och sen försöka pricka in det om man ser att det ska bli lite sämre väder i några dagar. Så det inte är värsta värmebölja samtidigt.

Det är lika med nack- och ryggvärken. Den är inte heller bra än, men bättre. Men där har jag nog mig lite själv att skylla, om man får säga så. För i söndags t.ex. då sydde jag för första gången, och det hade jag inte gjort på väldigt många år. Vilket gör att jag säkert spänner mig på något nytt sätt och får ont. Sen har jag hållit på mycket med en tavla som jag gav till Anna igår i födelsedagspresent. Vilket säkert också gör att jag har spänt mig på något nytt sätt, och fått väldigt ont.

Men vilket som så är det skönt att det ändå känns lite bättre idag! Hoppas ni har en fin fredag, KRAM!

Gillar

Kommentarer